Västerbottens museum ligger på Gammliaområdet. Det är ett så kallat länsmuseum med ansvar för Västerbottens läns kulturhistoria. På området finns även ett friluftsmuseum, ett skidmuseum, ett bildmuseum samt ett fiske- och sjöfartsmuseum. I de fasta utställningarna visas länets historia men ocksÃ¥ samisk kultur och skeppsbyggeri. Lars Trygg tar emot mig i receptionen och mitt första intryck är att han är en lugn och trevlig man i sina bästa år. Väldigt norrländsk i sin framtoning alltså. Jag undrar hur det kom sig att han började jobba här. 

- Ja, jag är ju intresserad av gamla grejer. Det intresset fick jag från min far. Jag har faktiskt ett eget museum hemma på gården också, med en massa gamla grejer. 

Han förklarar att han jobbat på museet sen 1986 och att hans jobb idag består av två delar. Den ena delen handlar om att arbeta med databasen SOFIE och den andra delen är att arbeta i vårdverkstaden. SOFIE var från början ett internt arkivsystem. Men idag är det inte mindre än 410 institutioner som använder sig av systemet. Genom SOFIE kan man idag enkelt söka efter olika föremål som finns lagrade. Dessutom håller man för närvarande att slå ihop ett antal museers sökfunktioner så att det blir ännu bättre. 

- Det vi gör är helt enkelt att dokumentera alla föremål. Dess material, dess ägare, dess historia... Historien kring föremålet är minst lika viktig som själva saken. Om vi skulle få ett föremål bara sådär, utan att vi får veta något om det, så skulle vi inte ta emot det. Men jag gillar det praktiska arbetet också. Jag vill inte bara sitta på en stol hela dagen. 

Jag undrar lite om hur hur det går till när en skolklass kommer. 

- De går till skolmuseet, i en annan byggnad. Det är ett klassrum modell äldre. Flickorna får ta på sig förkläden och pojkarna får ta på sig kepsar. Blå kepsar. Sedan gör de en tidsresa till sekelskiftet ungefär. Med sträng lärarinna, skolklocka, gamla lekar som tunna och styltor. Barnen brukar gilla det... 

Därefter halkar samtalet in på museets framtidsplaner. Jag får då veta att Bildmuseet, som också finns på området, skall flytta ner på stan. Det tycker han är helt okay, för då frigörs nämligen lokaler som kan användas av Västerbottens museum. 

- Vi har ju inte expanderat något ordentligt sedan 1970-talet, så det skulle verkligen behövas. 

Familj och uppväxt...?

- Jag har en sambo och hon har en dotter. Så det blir väl... styvdotter då. Är som sagt uppväxt i Skären utanför Ånäset. Där har jag mitt föräldrahem och de lever fortfarande. Huset ligger mellan Umeå och Skellefteå. Nedanför Lövånger. 

Och politikerna, hur är de med dem? Är de positiva till museet eller inte. 

- Idag är de nog rätt positiva. I slutet av 1990-talet var det dock hårdare tider. Då tvingades vi skära ned. Dessutom har ju Umeå ansökt om att få vara kulturhuvudstad 2014 och då ser det ju inte så bra ut om de skär ned på Gammlia. 

Gillar du ditt jobb?

- Ja, det kan du vara lugn för. Allt är roligt i princip. Särskilt roligt är det att träffa folk, kundkontakter. För ett tag sen kom till exempel en man hit för att kolla hur en kubbstol ser ut. Kubbstol är en stol som karvas ut från en stubbe och han hade tänkt sig att bygga en själv. Då kunde jag visa det. 

Hur gör ni egentligen för att bevara alla grejer på museet?

- Vi har klimatanpassade rum med lagom temperatur och fuktighet. Målet är att bevara sakerna till nästa istid, om inte längre. 

Låter hippt tänker jag, medan jag funderar på hur länge det dröjer innan nästa istid kommer. Tack och bock, sen drar sig Lars Trygg iväg för dagens praktiska arbete. För dagen handlar det om att utrymma ett rum på prylar, så att rörmokaren kan komma dit och göra sitt jobb. Och jag tänker att det nog är lite smörjobb, trots allt, att jobba på ett museum. Visserligen är lönen halvlåg, 18-25 ungefär, men jämfört med många andra jobb är det nog rätt schysst. Särskilt passande är det förstås för dem som gillar gamla grejer.