Jag såg till att vara på plats vid Slussens T-banestation, tio minuter innan avsatt tid, just för att kunna vara där först. Jag såg honom på en gång. En äldre stilig man, i en ärtig tuff jacka, vanka av och an mitt på torget. Det gick inte att ta miste på vem det var. Lasse Lönndahl hade hunnit dit innan reportern.

Jag ursäktade mig om han hade fått vänta, - Nej det är ingen fara, sa han med ett charmigt leende på läpparna, - Det är mycket tid kvar till det avsatta mötet, fortsatte han medan han tog min arm och vi började gå sakta.

– Jag har inte så mycket tid på mig, jag ska iväg, sa Lasse i nästa stund.

Vi slog oss ned på en bänk där folk satt och åt sin snabblunch. Lasse rättade till sin randiga halsduk och berättade att han höll på att kurera sig från en lunginflammation.

- Ja, nåt måste man ju få när man snart är 80, sa Lasse och tittade på mig med sina ljusblåa ögon.

- Vad händer nu då när du fyller 80, ska du hitta på något speciellt?

- Jag ska sjunga på Musikaliska Akademien, som ligger på Nybroplan, den 17 augusti. Annars har jag slutat att ge konserter nu, jag får fortfarande många erbjudanden men det får räcka nu, jag vill inte sjunga mer. Jag har haft så roligt och har bara fina minnen från mitt liv som artist och skådespelare.

- Så du har inte varit med om någon jobbig händelse alls då när du varit ute och turnerat?

- Nej, i så fall har jag förträngt det. 

Lasse Lönndahl föddes på Söder i Stockholm och bodde vid Mosebacke Torg. Han började sjunga i Stockholms gosskör i slutet av 1930-talet. Han medverkade i Aftonbladets revy ”Vi som vill opp” 1947 och spelade in sin första grammofonskiva, Tangokavaljeren, med Thore Ehrlings orkester i december 1949, vilket också blev hans genombrott.

- Vad hade du jobbat med om du inte hade blivit artist?

– Då hade jag jobbat i en bokhandel helt klart. Mitt första jobb var i en bokhandel och min chef tyckte jag skulle strunta i att sjunga, böcker var det jag skulle hålla på med.  

Lasse Lönndahls stora passion är just böcker. Det spelar inte så stor roll vilken kategori det är, Lasse läser i stort sett allt. Just nu är det Khaled Hosseinis omtalade roman ”Flyga drake” som upptar det mesta av Lasses fritid.

- Jag läser jämt, ser nästan aldrig på tv. Jag tycker i och för sig att ”American idol” är underhållande att titta på, säger Lasse och skrattar. 

Lasses egen oas i tillvaron är den sommarstuga han har ute i Stockholms skärgård, Årsta Havsbad. Där han har tillbringat sina somrar ända sedan 1957. Att det just blev Årsta Havsbad var bara en ren slump. Lasse uppträdde på Malmös stadsteater 1957 och mötte en kille som kände till Årsta Havsbad. Lasse bad honom hålla utkik efter en lämplig sommarstuga. Själv visste han knappt vad Årsta Havsbad var för ställe. Det dröjde inte länge förrän Lasse blev uppringd och fick veta att nu fanns det en jättefin stuga till salu. Lasse slog till direkt, och han har inte ångrat en sekund av det valet. Han har uppträtt några gånger på dansbanan ute i Årsta Havsbad, senaste gången var för tio år sedan ihop med Towa Carsson. 

Jag frågar Lasse vad han tycker om Årsta Havsbad nu och då, det har skett en hel del förändringar de senaste åren. Stora lyxiga hus har byggts upp och skjutsat undan de små sommarstugorna. Folk flyttar ut permanent, och det diskuteras om kommunalt vatten. – Det är synd, det ska vara fritidsområde, det tycker jag. Men man får följa med utvecklingen, säger Lasse.

Lasse talar varmt om sin sommarstuga ute i Årsta Havsbad, - Där ute kan jag vara mig själv, jag kan se ut hur jag vill och jag kan hålla på och snickra och fixa som jag tycker så mycket om. Förut sådde jag egen potatis och pepparrot, men idag har jag inget sånt. Grannarna är så hjälpsamma också. Tyvärr gick min goda vän och granne där ute bort i höstas, det sörjer jag fortfarande.

- Tycker din dotter också om att vara ute i Årsta Havsbad?

- Ja oh ja, min dotter har också stuga där ute så jag har hjälpt henne med olika saker, som att sy hennes gardiner.

- Jaså! Har du en sån dold talang?
- Ja, jag sydde för hand. Det är bättre att göra det själv istället för att beställa färdiga gardiner, för då måste man vänta en månad på att få dem, det har jag inget tålamod till.

- Hmm en riktigt händig man alltså.

- Ha ha. Jag är så nyfiken utav mig, vill testa olika saker. Jag brukar säga det att jag inte vill dö nyfiken.

Personligen har jag svårt att tro att denne man kommer att dö nyfiken. Med den livsglädje han utstrålar och med sitt stora intresse för litteratur kommer han att se till att uppleva så mycket som det någonsin är möjligt. Vilken otrolig energispridare !

Text o foto