Politik är hemlösas problem!
Hemlöshetsfrågan har blivit en arbetsplats som våra politiker använder i helt andra syften än att lösa den, Vilket innebär att de som åtagit sig och fått det uppdraget inte heller kan göra det.
Det skulle vara intressant att se hur våra förtroendevalda politiker skulle reagera om socialtjänst och de i landet över 900 frivillig-brukar-klientorganisationer inriktade på hemlöshet kunde göra något åt den. Men för att detta skall ske måste de avkräva de 10 000 tals trygga hem som behövs för detta av sina uppdragsgivare, vilka är just våra politiker i stat och kommun. Detta moment 22 beror på att politiker även sitter i allmännyttans och många av våra andra befintliga bostadsstyrelser.
Då denna fråga enligt alla partier är en mycket angelägen och prioriterad fråga att lösa och som kostar oss skattebetalare flera miljarder varje år att finansiera, så man kan fråga sig vart problemet ligger. Det enklaste men också det minst trovärdiga svaret är ju att politiker och tjänstemän på bred front med alla medel skyller ifrån sig på människorna utan både hem och talan. Men problemet ligger snarare i att arbetet runt våra hemlösa hunnit bli en av våra största arbetsplatser, med sina över 30 000 löntagare. Det har den tillåtits bli under den tid alla meningslösa utredningar utretts. Redan i studien "Hemlösa män i Stockholm" skriven 1970 uttalas en brist på riktiga bostäder och mindre enheter, i den står så här: "Fördelarna med små enheter är många. En liten enhet med få personer är inte mer segregerad än en vanlig familj. En närmare kontakt och ökad tolerans mellan avvikare och övriga medborgare möjliggörs endast om man ömsesidigt kan uppfatta varandra som enskilda individer"
Utifrån detta och mina egna erfarenheter under livets gång av stora enheter, kan man idag 38 år senare fråga sig vilken konserverande och outvecklande skola våra politiker och tjänstemän tar sin examen i. Då det ständigt återkommande problemet med de utredningar som finns är att ingen tycks ha läst dem eller helt enkelt struntar i vad som står i dem utifrån de beslut som fattas. Då vi trots alla resultat fortsätter bygga stora och för allmänheten skrämmande segregerande boenden där 50 upp till flera hundra hemlösa ska bo.
Det vi ser av denna diskriminering av människor är att antalet hemlösa ökar i oförtruten takt, detta trots att våra politiker försöker hävda annat genom att med några pennstreck försöka "trolla bort" ett stort antal. Det går till så att i vissa av de kategoriboenden hemlösa bor i idag, tar politikerna ett beslut om att dessa inte längre räknas till "gruppen" hemlösa längre. Det är genom sådana här självförlöjligande fokusförskjutningar politiker så arrogant försöker fördumma hela svenska befolkningen att tro på deras ord.
Den här pågående leken med andra människors liv kan inte få gömmas undan och glömmas bort i politikers mest använda och missbrukade mening: "vi har precis tillsatt en utredningsgrupp att titta på det". Det är de negativa resultat vi själva ser men också vad socialstyrelsen och flera av våra forskare i ämnet påtalat under många år vi måste tro på. De har i oberoende av varandras skrivelser kommit fram till att antalet hemlösa ökar och handlar mycket mer om den havererade bostadspolitik vi för.
Men även att stödet till de tusentals människor som vräks varje år från sina hem är undermålig. Så skattemiljarderna som satsas varje år för att hjälpa våra cirka 18 000 hemlösa, men även den siffran är missvisande då mörkertalet enligt socialstyrelsen är mycket stort. Detta är ett hån mot de mänskliga rättigheterna vi skrivit under på och hemlöshetsfrågan är ett enda stort fiasko där alla är insnärjda i olika system där tystnaden är rådande.
Rolf Nilsson
Föreningen Stockholms hemlösa
