Norske Lars Saabye Christensens nya bok Saabyes cirkus är enligt utsaga en bok om svårigheterna i att fånga tiden, platsen och känslan – och att dessa svårigheter kan jämföras med de av en trapetskonstnär, som ju på liv och död måste vara rätt i tid, känsla och plats. Men det börjar inte i trapetsen, istället börjar det på en scen i bokmässan i Paris, där en framgångsrik författare ska tala om den samtida norska romanen. Just som han ska börja prata viker sig hans stol och han faller av scenen. I det ögonblicket slår som i revy barndomsminnen emot honom, och det är till dessa minnen som ramberättelsen om bokmässan i Paris leder läsaren.
I synnerhet minns huvudpersonen – vars koppling till den egentliga Saabye Christensen titeln till trots förblir oklar – de tidiga tonårens dröm om en 2 250 kronor dyr ”Fiestaröd” Fender Stratocaster. Författaren äger 43 kronor, men känner att han bara måste ha gitarren. Han tar jobb som blomsterbud, cyklar runt i Oslo, reflekterar över gatorna och människorna, och börjar upptäcka världen genom sina funderingar. När han inte grundlägger sitt eget synsätt på världen går han i skolan och blir retad för sitt talfel.
Men bokens centrala motiv är märkliga människomöten – det med en före detta trapetskonstnär, till exempel, som talar i gåtor och beställer blommor till sig själv. Eller hur det är att bo i samma hus som grannen ”Visslaren”, som visslar konstant.
Människorna är original i ordets rätta bemärkelse, och konstigast blir det i bokens kanske mest minnesvärda sekvens, när huvudpersonen tvingas till att försöka lämna blommor till Vidkun Quislings änka på tjugoårsdagen av hennes makes arkebusering. Naturligtvis är det inte till minnet av den hatade nazistkollaboratören han ska dela ut blommor, utan till änkans granne, som inte är hemma. Att hänga blommor på blomstermottagarens dörr om denne inte är hemma är nämligen strängt förbjudet.
Saabye Christensen, som i hemlandet räknas som en av de största författarna just nu, debuterade på 1970-talet och har sedan dess gett ut en lång räcka med romaner, diktsamlingar och manuskript. Som romanförfattare är han i Sverige mest känd för boken Halvbrodern, för vilken han 2002 förärades Nordiska Rådets litteraturpris, vilket i sin tur sätter honom i samma längd som storheter som Sara Stridsberg, Väinö Linna och Sara Lidman.
Tanken med Saabyes cirkus är förmodligen att suggerera fram känslan av att vara tretton, bryta ut ur barndomens trygga ägg och upptäcka den stora världen därutanför. Troligen renderar romanen inte några stora litteraturpris, därtill känns den alltför rumphuggen. Men det förhindrar inte boken från att vara ett sött och ganska mysigt porträtt av en stad, en tid och en massa människor, sedda genom en gitarrbegeistrad trettonårings ögon.

Simon Junström