Mig äger ingen
Åsa Linderborg
atlas pocket, 2008

 Åsa Linderborg är inte bara en skarp samhällsanalytiker, hon är dessutom en gudabenådad författare. I bokens berättarjag förenas den lilla ansvarstagande dottern från dåtiden med den analytiske samhällsdebattören av i dag. Den förra registrerar detaljer och älskar sin far med hans stora brister. Den senare drar slutsatser och placerar in allt i sitt sammanhang. Åsa Linderborg återger de vardagliga ögonblicken med måltiderna, närheten och de små hemligheterna mellan far och dotter. Hon tecknar ett ömt och genomskådande porträtt av sin far härdarmästare Leif Andersson. Det är en komplicerad bild av en far som stjäl ur barnets sparbössa och säljer barnets cykel för att köpa sprit och inte räcker till i sin kärlek till dottern. Berättelsen garneras av markörer som tar oss rakt in ögonblicken när allt sker.

'I sovrummet stod en säng som längtade efter mamma...','...På väggen hängde en Bruno Lijeforskopia-av en räv som fångar en höna. Pappa spekulerade i om den var värdefull. Ja sa inget om att jag sett en likadan för bara några kronor på Brödet och fiskarna nere vid Svartån'

Beskrivningen av inredningen i lägenheten, av måltider och andra dagliga rutiners detaljer gestaltar knivskarpt känslor mellan far och dotter. Att pappans projekt med att klä köksskåpen med mahognyimitation i plast på klisterrulle inte hann bli klart, innan de slutade saluföra plastrullarna, är tragikomiskt särskilt som projektet fortfarande vilar lika halvfärdigt femton år senare vid husets renovering. Just sådana detaljer ger djup och tyngd i berättandet. Hon blottar faderns brister och man fascineras över att det inte bara är den vuxna samhällsskribenten utan att också den lilla flickan som ser alla dess skavanker i pappans galant upprättade 'snajdarfasad'.

Fyllsjukemörka söndagsmorgnar när lilla Åsa springer runt och hämtar leksaker och luktar på sin fyllsovande pappas nakna hälar för att öka tryggheten är gripande och skrämmande. Men när man sedan läser pappans uttalanden om överklassen och dess tänkta orgier när far och dotter har sitt lilla kräftkalas framför teven skrattar man så man ramlar omkull i stolen precis som lilla Åsa gör...

”- Jag och min maake Noope von Babianarsel var och tittade på en förtjusande vååning i Diplomatstaan häromdagen...”

Livet som levs mellan fadern och Åsa beskrivs fullständigt skimrande genom en långtgående återgivning av inredning, matdetaljer, tillfällen i affärer och annan framställning som redovisar sakernas tillstånd. Som att Åsa blir glad när Pappa går till Konsum för att köpa Tuborg för hon tycker gubbarna på burkarna är så roliga. ”När smakar en Tuborg, bäst? Varje gång?”

 'Det var bara när han var black som han drömde om en annan samhällsordning', skriver Åsa om sin far. När löningen kommer tar han ut den med en gång för att ingen skall kunna se hur mycket han tjänar, särskilt inte farfar. Då klär han upp sig och Åsa och de går sakta genom gatorna med viss högdragenhet hos fadern...

 Att Åsa föddes 20 maj 1968, detta politiska jubileumsår, ser ut som en tanke. Man kan säga att Åsa Linderborg föddes in i politiken. Släkterna på både mammans och pappans sida är politiskt medvetna och formulerade.

Man får tacka för detta storstilade fadersporträtt som Åsa Linderborg skänkt svensk litteratur.

 Benny Holmberg.