Citatet är hämtat ur författarens eget förord till Falkens bana, en nyutgiven pärla som passerat den svenska kritikerkåren obemärkt. I en tid när litterära försök av dagsländekaraktär blir förstasidestoff är det sorgligt att Harry Ahlbergs reviderade återutgåva av Falkens bana inte är anmäld av någon enda litteraturkritiker. När boken först kom ut 1953 på Hugo Gebers förlag uppmärksammades den för sin realistiska stil och den initierade boxningsterminologin och inte minst för det väl återgivna 'södersnacket' och sin rappa dialog,

" - Du e också född en bit härifrån, va?                        

  - Ja jag har hela livet försökt komma härifrån.

  - De e fan va långt du hunnit.

Hon talade hånfullt och fräckt till honom nu..."

Det handlar om ett späckat författarskap som sträcker sig över sextio år! Inledningscitatet som tackar 'de nio trofasta och anonyma' är Ahlbergs ironi över behandlingen av hans senaste böcker på de svenska kultursidorna.  Falkens bana är en berättelse om boxaren, Svend ”Falken” Andersen, en arbetarpojk från Köpenhamn som vinner ryktbarhet i sin sport. Harry Ahlberg behärskar begreppen och snacket kring boxningsringen. Det är svettigt och lyhört och man går ned för räkning inför hans klara prosa. Någon har kallat HA för en svensk Proust. Och han gör rätt för det epitet med sin detaljrikedom och tidsenliga närvaro. Men Ahlbergs madeleinkaka är den fräna lukten av svettsura träningskläder, linement, och hartsdamm. Utöver de initierade iakttagelserna äger boken sin storhet i det autentiska, dåtida  södersnacket i dialogen. Harry har bifogat en ordlista för de glosor som används.  

”Smida och slänga guldklimpar omkring sig är en sak - att kunna skriva på slang och folkspråk är fan så viktigare”, har Harry sagt.

Harry Ahlberg som tog sina första stapplande steg på Tavastgatan 38, Stockholms Söder, och som nu är 86 år, bor sedan många år i Köpenhamn och har skrivit uppåt trettio böcker där den episka släktkrönikan Gotlänningarna kan räknas till de främsta. Förra året kom Harrys Ni har huvudet- Jag har hatten. (2007, Privatforlaget, Köpenhamn) En samling noveller, reportage och essäer och som kritikerna inte ägnade en rad. Under åren har det blivit åtskilliga idrottsreportage och noveller för Harry bland annat i gamla Rekordmagasinet och han är en författare som varit trogen och konsekvent i den uppgift han förelagt sig.

Harry debuterade 1944 med den kritikerrosade romanen Söndag med hög hatt på och man får ta av sig hatten för ett så långt och gediget författarskap. Han började sina yrkesbana på Atlas Copcos verkstadsgolv i Nacka och han beskrev sin första upplevelse av verkstaden: ”Det var ett jävla larm jag kom till”. Harrys författargärning äger förutom den djupa förankringen i Söders arbetarkultur i Stockholm en vidare utblick. Med sin svarta humoresk ”Den Galne Europén” och sin skönlitterära dokumentation av Vanzettifallet och inte minst med romanen Navarros Lejon 1983, som skildrar en präst som åker ned till Spanien för att undersöka omständigheterna kring en baskisk läkares mystiska död, är han en internationellt bevandrad skribent.

 I söderkisarnas värld är han en 'snajdare' . I bokens 'slanglista' står ordets betydelse som 'listig man'. Och med samma språk kan dagens kritiker beskrivas som 'trångborrade' ¨vilket där uttyds som 'dumma'.

 Benny Holmberg