Som nybörjare är det tacksamt att introduceras på ett varsamt sätt. Nog kände jag igen en talgoxe och en blåmes, sädesärlan och skatan, men rödhake och domherre är alltför lika, för att inte tala om alla sparvar och finkar.

För att läsa den här boken behöver man inte känna kravet på sig att kliva upp klockan halv fem och gå ut och skåda fåglar. Åtminstone har jag inte själv den ambitionen. Jag håller utkik på vägen till sonens dagis, och ser jag någon fågel går jag närmare. Sonen är väldigt förtjust i skator.

Inledningsvis ger Peter Larsson tips för hur man kan bygga en fågelholk, och hur man kan mata de små liven vintertid. När en frö-behållare inhandlats eller tillverkats, ska det bli spännande om de gillar mitt val av frö!

Det egna färg-seendet har utvecklats i och med läsandet av den här lilla boken: efter min fascination med papegojorna i Australien för ett halvår sedan, har mina ögon nu hunnit vänja sig vid våra svenska färger och det visar sig att dessa kan lysa mot den vita snön. Ingen anledning till avund, sidensvansen är exempelvis utseendemässigt en exotisk fågel till, och likaså hackspetten.

Bilderna i "Vanliga vinterfåglar" är fina med en realism som , tillsammans med texten, lyfter fram alla små egenheter hos var och en av fågelarterna. Det är ett nära och intressant perspektiv som fångar just de arter som lever kvar här även när det är kallt.

Passar bra i handväskan.