Vi människor samexisterar med djuren här på jorden men det är vi som har makt att bestämma hur denna samexistens skall gestalta sig. Ofta är det fråga om att vi bara utnyttjar djuren som en resurs. Samtidigt blir det allt fler som har t.ex. hund eller katt och många bygger upp en fin relation, vänskap, till sitt djur. Hunden eller katten blir en betydelsefull familjemedlem med vilken man utvecklar ett individuellt kommunikationssystem.

En dag får hon kontakt med en gammal man med en schimpansunge, som han räddat från att bli försöksdjur. Mannen har börjat lära Sukari teckenspråk. Joey hakar på och tillsammans utvecklar de en allt mer sofistikerad kommunikation, som mycket handlar om känslor och vänskap. När den gamle mannen dör skickas Sukari iväg och Joey får först så småningom veta var hon befinner sig. Hon påbörjar då en kamp för att de skall kunna återförenas.

Boken sägs var ”en uppdiktad berättelse” men är mycket suggestiv och relationen mellan Joey och Sukari känns äkta och möjlig. Den ingående beskrivningen av en djurförsöksanläggning tyder på att författaren är väl insatt i hur det kan se ut på anläggningar av detta slag i USA.

Boken är på bibliotek placerad som ungdomsbok, Hce u, men jag tycker den passar både ungdomar och vuxna, och betydligt fler vuxna hade säkert hittat den om den också funnits som vuxenbok, Hce-bok.