LFT arkiv


Denna artikel har publicerats i Läsarnas Fria Tidning - en tidning som helt byggde på medborgarjournalistik. Idag är Läsarnas Fria nedlagd, men arkivet är tillgängligt på Fria Tidningar.

Recensioner
Martin Loquist

  • Vackra naturupplevelser under jakten på den bortrövade systern i spelet Two Worlds.
Läsarnas Fria

Drömskt äventyr från Polen

Sällan har ett spel från ett mindre europeiskt spelhus varit så enormt ambitiöst som det öppna rollspelet Two Worlds. Redan när spelet utannonserades gick det polska spelhuset Reality Pump ut med att detta skulle bli ett spel med den största spelvärlden som konsollspelare har skådat. De pratade även om att detta var spelet som skulle putta ner The Elder Scrolls IV: Oblivion från tronen och sätta en helt ny standard.

Xbox-spel: Two Worlds
Utvecklare: Reality Pump
Utgivare: SouthPeak Interactive

Format:
Xbox 360

Sedan började problemen. Två månader innan spelet skulle finnas ute i butik har Reality Pump fortfarande ingenting att visa från spelet annat än ett par bilder som visar hur de har tänkt sig att spelet ska se ut. Sedan kommer nyheten att spelet inte längre ska vara ett rollspel för en spelare utan att enormt MMORPG. Efter detta blir det tyst ett tag. Sedan skjuts releasen upp sex månader och spelet återgår till att återigen vara ett spel för en spelare. Till slut smygs spelet mer eller mindre ut i butikerna utan någon direkt uppmärksamhet.


Nu är i alla fall spelet här till slut och det är så klart spännande att få se hur långt det polska utvecklingsteamet kommit med sina ambitioner. Om man hade förväntat sig en kopia av spelet Oblivion är det lätt att man blir besviken när man startar spelet. I jämförelse med detta spel är karaktärsskapandet i Two Worlds nästan skrattretande begränsat. Du kan till exempel inte välja kön på din karaktär utan måste spela som en man. Det du sedan kan ändra på är lite småsaker som ögonfärg, frisyr och välja mellan ett par olika klasser.


Efter detta startar spelet med en lång introsekvens där din karaktär kommer ridande på en häst tillsammans med sin skadade och storbystade syster. Ni stannar för att vila och när du lämnar henne ensam en stund dyker det upp en elaking och rövar bort henne. Ditt uppdrag är efter detta givetvis att hitta och rädda henne.


Men eftersom spelet är helt öppet är det däremot upp till dig att välja om du vill spendera din tid med att jaga efter din syster eller om du hellre vandrar runt i Antaloor, som spelets värld heter, och hjälper invånarna med diverse uppdrag eller bara njuter av den otroligt mysiga naturen.


Tyvärr är svårighetsgraden från början i spelet alldeles för hög, vilket har lett till att detta mycket väl kan vara årets mest hatade spel. Jag har läst alldeles för många personer som skriker om hur värdelöst spelet är efter att ha köpt det och spelat det i tjugo minuter.


Detta är givetvis ett stort problem. Om spelet är så pass svårt att folk inte ens orkar ge det en chans har man delvis misslyckats. Som tur är går din karaktär någorlunda regelbundet upp en nivå och du får fem poäng att fördela mellan kroppstålighet, magi, hälsa och styrka. Du får även poäng för att uppgradera diverse färdigheter. Dessa kan vara allt från magi till förmågan att utföra fula trick i strider. Snart har spelet övergått från att vara för svårt till att istället vara nästan för lätt.


För att gå in mer på striderna fungerar de inte alls som i Oblivion. Även om spelet verkar ha använt mallen från Oblivion till resten av spelet är striderna snarare tagna från spel som Diablo. Detta fungerar enligt mig otroligt bra. Jag har betydligt roligare i striderna här än vad jag hade i Oblivion, även om det kan vara lite väl lätt att bli dödad på orättvisa sätt när man blir attackerad av flera fiender samtidigt.

Tyvärr känns det som att spelet, trots förseningar, fortfarande släppts lite för tidigt. Karaktärer går igenom dörrar, vissa människor vägrar prata med dig eftersom de tillhör uppdrag du ännu inte tagit på dig, halvdana animationer på karaktärer och en delvis instabil skärmuppdatering är bara några av problemen jag stött på. Detta känns lite tråkigt men gör inte direkt att spelet är ospelbart. Med sina hundratals uppdrag, tjugotal stora städer och olika grupperingar du måste hjälpa för att visa att de kan lita på dig och hjälpa dig närmare din syster har du ett helt gäng timmar framför dig.


Som om inte det vore nog finns det även ett gäng lägen för att spela tillsammans eller mot sina kompisar över Xbox live. Jag försökte spela detta ett par gånger men det var så instabilt att det var helt ospelbart, tyvärr. Spelet stannade upp för att synka med övriga spelare precis hela tiden. Detta trots att alla medverkande satt på mycket snabba uppkopplingar. Det är tråkigt att den enda riktigt nya funktionen alltså inte fungerar.


Men trots allt gnäll kan jag faktiskt inte göra annat än att rekommendera er att testa spelet. Jag har själv spelat i drygt 25 timmar och har massor kvar att utforska. Antaloor är lika stort och omväxlande som utvecklarna lovade oss och ofta när jag går runt med min karaktär njuter jag stort av naturen runt omkring mig. Vackra solnedgångar, lummiga skogar och sjöar omger min karaktär när jag springer runt och utför uppdrag för att komma närmare min syster. Det enorma utbudet av vapen, rustningar, magier och fiender gör att man inte tröttnar i första laget.


Dessutom finns ett avancerat system för att själv tillaga heliga drycker av saker du hittar runt om i spelet.


Summeringen är att spelet kanske inte den Oblivion-dödare man hade hoppats på, men likväl ett mycket bra rollspel. Om du har gott om tid och vill ha ett spel som räcker länge tycker jag att du ska testa Two Worlds.

 

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Naken rädsla och tung last

Köttiga gitarrer, naken rädsla och tung last i utkanten av prärien. Än en gång tar LFT:s mest hängivna country- och blueslyssnare Bengt O Tedeborg pulsen på de senaste skivsläppen inom genren. Den här gången hittar han tre svenska artister bland guldkornen.

Läsarnas Fria

Skrämmande sann bild av samhället

Pjäs: Talgbollen – Boule de Suif Regi och manus: Malin Westberg Teater: Spegelteatern På scen: Anna Adolfsson – Elisabeth Rousset. Percy Forsgren – Comte Hubert de Breville. Åsa Älmeby – Thorne Comtesse Louise de Breville. Nicklas Westberg – Monsieur Loiseau med flera.

Läsarnas Fria

När familjeidyllen vänds upp och ner

Dramaserie
Mannen under trappan REGI: Daniel Lind Lagerlöf I ROLLERNA: Jonas Karlsson, Frida Westerdahl, Per Sandberg, Tina Råborg, m fl VAR: Sänds i SVT1 från sönd den 13 september

Läsarnas Fria

© 2026 Fria.Nu