• En grupp arga föräldrar med barnvagnar stod i frontlinjen när 3 000 personer blockerade det bosniska parlamentet i Sarajevo den 6 juni.
  • Marina Ferhatovic
  • Ingen bildtext
Fria Tidningen

Analys: Bosnisk protestvåg mot politiskt dödläge

Två spädbarns svåra start i livet har lett till de största demonstrationerna som Bosnien har sett i fredstid. Folket har fått nog av politiska dödlägen och kräver lösning på en infekterad fråga om personnummer senast på söndag.

I Bosnien har det inte fötts några barn efter 12 februari i år. Åtminstone inte officiellt, eftersom parlamentet har misslyckats med att införa ett nytt gemensamt personnummersystem. Nyfödda kan inte få något personnummer och därmed inga personliga handlingar inklusive resedokument. Den absurda situationen pågick i flera månader, ända fram tills historierna om två nyligen födda flickor med snarlika namn nådde allmänheten och skakade liv i det slumrande bosniska civilsamhället.

Den första berättelsen handlar om Belmina och har ett lyckligt slut. Den tre månader gamla flickan behövde akut medicinsk behandling utomlands men kunde inte resa ut ur landet.

Den 6 juni blockerade flera tusen demonstranter det bosniska parlamentet i Sarajevo och hindrade politikerna från att lämna byggnaden. Nyblivna mammor med barnvagnar ställde sig framför polisens specialstyrkor som hade till uppgift att skingra massorna. Som en panikåtgärd tog parlamentet ett beslut om att tillåta utfärdande av tillfälliga personnummer, något som gjorde det möjligt för Belmina att åka till Tyskland för vård.

Berina, ett annat sjukt spädbarn, hade inte samma tur. Hon opererades i Sarajevo men var tvungen att föras till Belgrad för vidare vård. Efter flera dagars administrativt trassel och avslag bestämde sig föräldrarna för att resa till Serbien utan nödvändiga resedokument – men ambulansen med den sjuka babyn hölls kvar vid gränsövergången. Under tiden försämrades flickans tillstånd och hon dog senare på ett sjukhus i Belgrad.

Efter Berinas död växte protesterna i styrka och spred sig till flera andra städer. Hårda ord riktades mot landets politiker. ”Mördare, skäms ni inte?” gick att läsa på skyltarna i folkmassan. Baby-revolutionen, som protesterna har kommit att kallas, fortsatte. Nu med krav på att en permanent lag om personnummer antas senast den 30 juni. Om politikerna inte lyckas utlovas nya massprotester.

Problemet är mer komplicerat än det verkar. I det djupt splittrade bosniska samhället utkämpas bittra politiska strider i frågor som i de flesta andra länder skulle vara tämligen oproblematiska. Under de 17 åren som har gått sedan kriget har man till inte ens kunnat enas om en text till den gemensamma nationalsången eller hålla en folkräkning. Bosnien hade förmodligen inte haft en gemensam flagga om inte det internationella samfundet hade gripit in – flaggan valdes av den så kallade höge representanten i landet (en internationell diplomatpost som inrättades av FN efter fredsavtalet i Dayton, 1995).

Det bosniska politiska systemet anses vara ett av de mest komplexa i världen och utformades i samband med Daytonavtalet med syftet att skydda bosniaker (tidigare kallade bosnienmuslimer), serber och kroater från varandra. Bosnien är uppdelat i två regioner, så kallade entiteter: den bosniakisk-kroatiska Federationen och den serbiska Republika Srpska. Båda med hög grad av självstyre och egna presidenter. Det gemensamma parlament som förenar dem består av lika delar serbiska, kroatiska och bosniakiska representanter som är kroniskt splittrat i de flesta frågor.

Ända sedan krigets slut har politiken i landet kännetecknats av en dragkamp mellan de olika blocken som tycks ha helt skilda uppfattningar kring hur Bosniens framtid bör se ut. Flera opinionsmätningar visar att de flesta serber vill bryta sig loss från Bosnien, kroater vill ha en egen entitet och bosniaker vill ha en stark bosnisk stat utan entiteter.

ID-lagen blev ännu ett tillfälle för politikerna att motarbeta varandra. De serbiska politikerna krävde att de nya personnumren skulle ange vilken entitet personen kommer ifrån – något som kroatiska och bosniakiska politiker vägrade gå med på.

Medan dessa infekterade, etniskt känsliga frågor paralyserar politiken, sjunker landet djupare och djupare in i en ekonomisk kris. Bosnien har Europas lägsta bruttonationalprodukt, enligt en färsk rapport från EU:s statistikorgan Eurostat. Arbetslösheten ligger på 44 procent och snittlönen i landet är runt 3 700 kronor.

Trots det har den bosniska befolkningen varit relativt passiv. Medborgarna tycks ha accepterat att politiker är korrupta och opålitliga, att det inte går att göra något för att förändra systemet. Just därför är de senaste protesterna, med människor från olika etniska grupper som kämpar för sina rättigheter, ett viktigt trendbrott. Att kalla Baby-revolutionen för den ”bosniska våren”, som vissa lokala medier har gjort, är önsketänkande. Men även om protesterna inte leder till en totalförändring av samhället är de ett tecken på att Bosniens folk börjar få nog. En viktig seger efter år av apati.

Fakta: 

<h2>Marina Ferhatovic är frilansjournalist och har skrivit boken ”I Bosnien finns inga raka vägar” som kommer ut i september.</h2>

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Mittenpolitik fällde vänstern

Arbeiderpartiet tappade regeringsmakten vid måndagens stortingsval i Norge. Högerns framgång stavas glidning mot mitten och en retorik som delvis är kopierat från svenska Moderaterna.

Fria Tidningen

Pinochets arv lever 40 år efter kuppen

I dag är det 40 år sedan militärkuppen i Chile. Fria har träffat Gustavo Ruz, som jobbade nära Salvador Allende innan kuppen och som än i dag kämpar mot kvarlevorna av diktaturen.

Fria Tidningen

Analys: Risk för regionalt bakslag

Militärkuppen i Egypten riskerar inte bara att störta landet ner i en fördjupad våldsspiral. Den kan också medföra ett bakslag för demokratiska krafter i hela regionen, skriver Per Björklund i en analys.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu