Khadidje, som egentligen heter något annat, är 73 år och bor nu hos sin dotter i Göteborg.

– Jag är rädd varje dag att polisen ska komma hem och hämta mig, jag vet inte hur jag skulle klara mig på egen hand i Italien.

Att det skulle vara svårt får henne att klara sig själv bekräftar hennes läkare Ingvar Karlsson. Han är docent, psykiater och expert på demenssjukdomar.

– Hon har demenssymtom med minnesproblem, svårigheter att kunna planera och organisera och blir lätt stressad. Hon saknar förmåga att kunna ta hand om sig själv och är helt beroende av andra människor för sin dagliga överlevnad, säger Ingvar Karlsson.

Khadidje är palestinier och tillhör den grupp som bosatte sig i Syrien efter delningen av Israel och Palestina år 1948. Hennes nio barn växte upp i Duma, i sydvästra Syrien, där Khadidje hjälpte sin son att driva en grönsaksaffär. Efter hand flyttade de flesta av hennes barn utomlands, varav en dotter flyttade till Sverige på 90-talet. Khadidje var och hälsade på dottern ett par gånger, men själv ville hon inte flytta.

Men det var innan den humanitära katastrofen blev ett faktum. Det råder nu inbördeskrig i landet och FN-organet UNHCR varnade i april för att nästan hälften av Syriens 20,8 miljoner invånare kommer att vara i behov av humanitär hjälp i slutet av året om inte striderna upphör. Drygt 1,3 miljoner personer från Syrien var i april registrerade som flyktingar.

Sommaren 2012 bombades Khadidjes hus i Duma och hon flyttade till Yarmouk-lägret, ett läger för palestinska flyktingar i huvudstaden Damaskus. Senare under sommaren blev även lägret bombat.

– Att bo kvar i Syrien blev omöjligt, folk flyr och jag har inget hem kvar, det är bara en grusväg kvar där huset var, säger Khadidje.

Hennes dotter skickade därför en inbjudan till Sverige som Khadidje skulle ta med sig till ambassaden för att ansöka om visum. Det var då de nya problemen uppstod.

Att söka visum från Syrien var omöjligt vid tillfället. Den 25 juli 2012 meddelade Sveriges ambassad i Damaskus att verksamheten var reducerad och delvis bedrevs från Beirut på grund av säkerhetsläget. Ambassadens migrationsverksamhet hade sedan tidigare flyttat till Amman, Jordanien. Khadidje lyckades ta sig till Beirut, Libanon, där det finns EU-representation. Den leds av Italien och tar emot visumansökningar för Italiens, Frankrikes och Sveriges räkning. Khadidje beviljades 15 dagars visum till Sverige, men det har nu uppstått problem eftersom det var den italienska utlandsmyndigheten som utfärdade visumet.

– Jag gick ju in till representationen och de frågade vart jag ville ta vägen och jag sa: till Sverige, berättar Khadidje.

I oktober 2012 kom Khadidje till Sverige och ansökte om asyl – men på grund av att Italien stämplat visumet i passet ansåg både Migrationsverket i januari i år och Migrationsdomstolen i mars att Khadidje är ett så kallat Dublin-ärende. Det innebär i det här fallet att hon ska skickas till det EU-land som utfärdat visum och att de ska göra asylutredningen. Därför beslutade de svenska myndigheterna att Khadidje ska utvisas till Italien.

– Skulle hon komma till Italien finns det som jag ser det ingen möjlighet för henne att kunna klara sig, säger läkaren Ingvar Karlsson. Hon klarar inte att själv ta kontakt med myndighter och skulle inte kunna söka den hjälp hon behöver. Det är fullkomligt omänskligt att skilja henne från sin familj – de är de enda som kan hjälpa henne att få ett drägligt liv.

Juristen Linus Gabrielsson, verksam bland annat inom rådgivning för gömda, säger att det är det första fallet han sett där en person blir ett så kallat Dublin-ärende på grund av viseringslandets nationalitet. 

– I Dublinförordningen står uttryckligen att undantag skall göras då visumet utfärdas å en annan medlemsstats vägnar, säger han.