En betydande del av H&Ms kläder tillverkas i Bangladesh – ett av världens största producentland för textil och kläder just nu. En genomgång som Fria gjort visar att H&M använder sig av 166 fabriker i Bangladesh och att minst 40 av dessa ligger i Savar, samma affärsområde som den kollapsade fabriksbyggnaden. Men trots detta väljer H&M att inte skriva under de avtal som den europeiska kampanjorganisationen Clean Clothes camping, CCC, har tagit fram.

Programmet omfattar bland annat oberoende byggnadsinspektioner och utbildning i arbetsrätt för arbetarna. Stora amerikanska och tyska klädkedjor har skrivit under avtalet, men svenska klädföretag avvaktar. H&M vill inte svara på frågan varför företaget väljer att inte skriva under. De vill heller inte svara på frågan hur de ser på risken att det lika gärna kunde varit någon av "deras" fabriker som kollapsade.

"Det som har hänt i Bangladesh är fruktansvärt och vi lider med de drabbade och anhöriga. Det är allt vi kan säga", hälsar Andrea Roos, mediakontakt på H&M, via ett mail.

KappAhl är en annan stor aktör på marknaden där en betydande del av tillverkningen sker i Bangladesh. De har hittills valt att stå utanför avtalet, men säger att de följer vad som sker och överväger att skriva under.

– Vi följer utvecklingen på många av de initiativ som tas och väljer att delta där vi ser störst potential. Vi har hittills valt att, tillsammans med de största köparna, investera i ett annat utbildningsprogram kring brandsäkerhet, säger Charlotte Högberg, mediakontakt på KappAhl.

Lindex kommer för första gången att offentliggöra sina leverentörslistor i sin helhet i slutet av maj, och har sedan länge haft klädproduktion i Bangladesh. Även de väljer att inte skriva under CCC:s avtal.

Researchorganisationen Swedwatch är övertygade om att svenska företag både kan och bör göra mer för att förhindra att liknande katastrofer händer i Bangladesh igen. Organisationen gör just nu en uppföljningsrapport på hur situationen ser ut för textilarbetare i Bangladesh och har ett stort rundabordsamtal med bland annat de svenska klädföretagen idag, onsdag.

– Företagen måste välja. Antingen är man kvar i ett land där man inte är säker på att husen står upp eller så lämnar man. Vi västerländska köpare kan inte lägga allt ansvar på ett fattigt land, vi kräver och begär men betalar inte för det, säger Viveka Risberg, kanslichef på Swedwatch

Hon menar att företagen måste vara beredda på att bidra till en generell standardhöjning när det gäller byggsäkerhet. Det handlar om att lägga pengar i exempelvis investeringsfonder, i mycket större volymer än vad som görs idag.

Viveka Risberg tycker också att de svenska klädföretagen bör använda det påtryckningsmedel de har – nämligen att flytta produktionen om inte krav hörsammas.

– Företagen måste sätta ner foten gentemot Bangladesh regering och kräva förändrade bygglagar och visa att de inte accepterar nuvarande lönenivåer. De måste vara betedda att flytta ordrar omedelbart om kraven inte hörsammas, säger hon.

För ett år sedan släppte Swedwatch rapporten En förlorad generation där organisationen bland annat lyfter den akuta frågan om att många textilarbetares löner inte täcker människors basbehov.

– På ett år har ingen förändring setts på denna punkt. Det är en av de frågor vi kommer att ställa under samtalet med företagen, säger hon.