Debatt


Gruvbubblan

Fria Tidningen

Riskintresse i riksintresse – den oetiska minerallagen måste avskaffas

Sveriges Geologiska Undersökning, SGU, kan besluta att en viss fyndighet av värdefulla ämnen och material gör att ett område är av riksintresse. Syftet med att peka ut ett riksintresse är att säkra landets försörjningsberedskap. Men vilket land?, frågar sig skribenterna.

2005 pekade SGU, på finska Nordkalks begäran, ut den omdebatterade kalkstensfyndigheten i Bunge som riksintresse, trots att området redan omfattades av riksintresse för naturvård, rörligt friluftsliv och kulturmiljövård. Därtill fanns ett regeringsbeslut från 1973, där hela tillrinningsområdet för närliggande sjön Bästeträsk skyddas mot all form av exploatering som kan riskera att förorena vattnet. Bästeträsk är i dag regional vattentäkt och skyddsområdet klassas i regeringsbeslutet som en av världens mest skyddsvärda sötvattenreservoarer. Hela den planerade Bungetäkten, klassad som miljöfarlig verksamhet, ligger inom detta miljöskyddsområde. Här är det, enligt ännu gällande regeringsbeslut, inte ens tillåtet att släppa ut diskvatten! Har regeringen, domstolar, regionen och länstyrelsen på Gotland glömt det?

Att området pekades ut som riksintresse för kalk var en förutsättning för Nordkalks tillståndsprövning. Till vilket land bolaget ämnar sälja den riksintressanta kalken är ej villkorat, även om svensk industri i dag köper tillbaka den gotländska kalken från bland annat Finland och Tyskland.

Enligt uppgift från SGU finns ingen mer känd kalkfyndighet på ön av lämplig storlek och sammansättning. Finska Nordkalk och tyska Cementa har snart brutit ut de flesta utpekade områdena av riksintresse för svensk industri. Snart finns alltså inget avgränsat riksintresse kvar för kommande generationer. Därför lobbar nu kalkbolagen för att kalk ska få brytas under minerallagen i likhet med olja, gas och malm. Då behövs inte längre stöd i miljöprövningen av klassificeringen riksintresse. Det blir fritt fram för kalkbolagen att ansöka om brytning på valfri mark. Var kalkberget är lämpligt är inte svårt att lista ut, hela Gotland karterades nämligen 2006 av SGU, gällande kalkbergets sammansättning, genom magnetscanning från flyg.

Sverige skänker, med gällande minerallag, i dag bort många av de utpekade riksintressena för ämnen och mineral till utländska gruvbolag. Ersättningen till staten är endast symbolisk, 0,05 procent av fyndighetens värde. Malmen och mineralerna får den svenska industrin sedan köpa tillbaka för världsmarknadspris.

Samtidigt står svenska staten med mössan i hand och betalar polisinsatser för miljoner för att skydda tvivelaktig finsk kalkbrytning på Gotland. Regeringen planerar att bygga ut järnvägen till Pajala för miljarder så att Northland resources snabbare ska få ut järnmalmen ur landet från Kaunisvaaragruvan, ett av landets mest värdefulla riksintressen för järnmalm. Det kanadensiska bolaget, registrerat i Luxenburg, är i dag under rekonstruktion. Första lasten järnmalm från Narvik till fjärran land är intecknad av fordringsägare.

Den svenska minerallagen skapades av Axel Oxenstierna år 1637 och några större förändringar har inte skett, bortsett från att Carl Bildt 1992 öppnade upp det svenska urberget för utländska riskbolag, vilket nu visar sig med sin mörkaste sida.

Det är hög tid att avskaffa den ålderdomliga, odemokratiska och högst oetiska minerallagen. Lagens ursprungliga syfte var att säkerställa svenska statens mineralintressen, inte att tillfredställa utländska riskkapitalisters vinsthunger till priset av utarmad natur, hotade vattenresurser och fördriven lokalbefolkning.

Riksintresse för landets mineralförsörjning verkar i dag handla mer om internationella investerares riskintressen.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Stort underskott på studentbostäder i Uppsala

Konsekvenserna som Sveriges bostadsbrist orsakar landets studenter är förödande. På tisdag arrangerar vi därför en konferens för att uppmärksamma dessa, skriver Martin Sahlin, ordförande, Stockholms studentkårers centralorganisation (SSCO), Stina Fredriksson, ordförande, Göteborgs Förenade Studentkårer (GFS), Magnus Olofsson, vice ordförande, Uppsala studentkår och Tora Törnquist, ordförande Lunds universitets studentkårer (LUS).

Uppsala Fria

© 2024 Fria.Nu