Efter att ha konsoliderat sin makt på hemmaplan genom att byta ut stora delar av militärledningen har Egyptens nye president Mohammed Morsy kastat sig rakt in en av den internationella politikens hetaste frågor. Med sitt förslag om en regional kontaktgrupp bestående av Egypten, Turkiet, Syrien och Saudiarabien har Morsy placerat sig själv i centrum för det internationella spelet kring Syrien. Därmed har han satsat all sin prestige på att nå konkreta resultat där FN-sändebudet Kofi Annan körde huvudet i väggen.

Morsys initiativ kommer samtidigt som hotet om en militär intervention i Syrien trappas upp. Turkiets förslag om att skapa "säkerhetszoner" för syriska flyktingar inne i själva Syrien förutsätter att dessa också ges någon slags militärt skydd. Och Storbritannien och Frankrike talar nu öppet om ett militärt ingripande utan stöd av FN:s säkerhetsråd.

– Vi utesluter ingenting och vi planerar för en rad olika scenarier, sade den brittikes utrikesministern William Hague på en gemensam presskonferens med sin franske kollega i New York på torsdagen, enligt Al Jazeera.

Mohammed Morsy har dock tagit avstånd från tanken på en militär intervention, och många bedömare ser nu Egypten som det land som har bäst chanser att bidra till en fredlig lösning på konflikten – eller åtminstone förhindra att den utvecklas till ett fullskaligt krig via ombud mellan de regionala ärkefienderna Saudiarabien och Iran.

Enligt Morsy är en förutsättning att Syriens president Bashar al-Assad lämnar makten. Men till skillnad från USA och dess allierade menar egyptiska diplomater att Iran måste vara en del av lösningen, och förmås att utnyttja sina relationer med regimen för att spela en mer "positiv roll". I utbyte kan Iran, som sagt sig vilja stärka banden med Egypten efter den forna diktatorn Hosni Mubaraks fall, hoppas på diplomatiskt stöd i den utdragna konfrontationen med väst om landets kärnenergiprogram.

Morsys svåraste utmaning kan dock bli att vinna stöd för sin plan från de centrala aktörerna i Syrien. Den senaste tiden har Morsy och det egyptiska Muslimska brödraskapet fått kritik både av sina egna anhängare och av syriska oppositionella för att inte ge mer än moraliskt stöd till upproret, samtidigt som man anklagas för att låta iranska och kinesiska fartyg lastade med vapen till den syriska regimen passera genom Suezkanalen.

Kritiken skärptes efter Morsys beslut att besöka den Alliansfria rörelsens toppmöte i Iran i veckan. Många av de som förespråkat en bojkott av mötet bytte dock fot efter att Morsy i ett skarpt tal i Teheran på torsdagen manat världen att stödja det syriska folkets kamp för mot "en förtryckande regim som förlorat all legitimitet". De hårda orden – som yttrades av Morsy med Irans president Ahmadinejad sittandes intill på podiet – fick de syriska delegaterna att lämna möteshallen. Efteråt anklagade Syriens utrikesminister Walid Muallem den egyptiska presidenten för att "hetsa till fortsatt blodbad i Syrien".

Morsys utspel i Teheran kan ses som ett försök att visa sig stark inför hemmaopinionen. Men genom att slå fast att solidaritet med den syriska revolutionen inte bara är en moralisk plikt utan också en "politisk och strategisk nödvändighet" signalerade han också att Egypten – som under Hosni Mubaraks 30 år långa styre förlorade det mesta av sitt regionala inflytande – i fortsättningen kommer att bevaka sina egna intressen. I vilken utsträckning Morsy förmår omsätta ord i handling återstår att se.