Hallå där, Natasha Dahnberg...
Natasha Dahnberg är född och uppvuxen i forna Sovjetunionen som har varit med i både första och andra världskriget, haft egna inbördeskrig och skickat sina soldater till Vietnam och Afghanistan.
När Natasha Dahnberg växte upp under 1980-talet var risken stor att hennes vänner fick göra värnplikt och skickas till Afghanistan. Hon bor i Uppsala sedan år 2000 då hon flyttade från Moskva, är bildlärare på Katarinaskolan och med i den lokala konstgruppen Haka sedan snart åtta år.
Vilken är din erfarenhet av krig?
– Rädslan att hamna i kriget fanns hela tiden under uppväxten. Likt en mardröm kändes det obegripligt och evigt. Man pratade inte om det, man skämdes för det. Det är det bortglömda kriget. Vi översköljdes av propaganda om att Sovjet hjälpte Afghanistan och att största uppdraget var att erbjuda flickskolor och bygga högskolor.
Varför ville du göra denna utställning?
– Jag såg att svenska tidningar skrev artiklar som liknade propagandan från ryska officiella medier under 1980-talet. Att närvaron i Afghanistan, trots att det handlar om krig, arméer och militärutbildningar, var för att ”hjälpa de svaga”. Då undrade jag ”vad gör de egentligen där?”. Bästa sättet att förstå var att intervjua personer som frivilligt åker dit.