”Media bör stå för radikal analys och förändring” | Fria.Nu

Fördjupning


David Edwards
Fria Tidningen

”Media bör stå för radikal analys och förändring”

Under FN:s klimattoppmöte i Köpenhamn 2009 samlades tusentals journalister. I det välutrustade pressrummet i Cancun ett år senare kunde tre reportrar konstateras. MediaLens David Edwards och David Cromwell analyserar var medieintresset för klimatfrågor tog vägen. 

Analys: Klimatjournalistik

Den globala uppvärmningen uppmärksammades redan 1988 som ett alarmerande problem när FN upprättade Interpanel on Climat Change, det vi nu känner som IPCC. Sedan dess har vetenskapen kring hur vår miljö mår blivit alltmer säker och detaljerad. Ja, faktiskt obestridlig. Risken för oåterkalleliga klimatförändringar och skador är hundraprocentig men trots det fortsätter stora delar av media att kväsa debatten om vad vi måste göra åt det.

Enligt NASA-forskare på Goddard institutet för rymdforskning, GISS, i New York så hamnade 2010 i topp som det varmaste året någonsin.

– Om denna trenden håller i sig, vilket allt talar för att den kommer göra, och utsläppen fortsätter att öka kommer 2010-års rekord inte hålla länge, säger James Hansen, chef på GISS.

”Den globala temperaturen har ökat lika mycket på tio år som på det tidigvarande tjugo åren och då är årliga svängningar på grund av El Nino- La Nina cykler i tropiska vatten inräknade”, skriver Hansen och hans kollegor i rapporten ”NASA-forskning visar att 2010 är varmaste året hittills” som kom i januari i år.

Stabiliteten i jordens klimatsystem är på randen till kollaps. Även en så liten temperaturökning som två grader skulle garantera en fullskalig katastrof, säger Hansen som menar att klimatförhandlingarna i Mexiko var utdömda redan innan de startade eftersom de inte tog upp de fundamentala fysiska gränserna vår jords ekosystem har och vad som måste förändras för att vi ska kunna leva inom dem. Dessa gränser och hur de står under stora transnationella företags vinstintressens skära är mer tabu för stora delar av media än vi kanske tror.

Kevin Anderson, ansvarig för Tyndall-centrat för klimatforskning i Storbritannien är en annan erfaren forskare som många gånger uttryckt sin oro. "Det finns i dagsläget ingenting som tyder på att vi går mot någonting annat än en fyragradig temperaturökning kanske så tidigt som 2060", sa han så sent som vid årsskiftet till BBC News. Och det finns ingen seriös och erfaren klimatforskare som över en kopp kaffe skulle säga något annat än att en fyra gradig ökning inom detta århundradet är något annat än en komplett katastrof för såväl människa och samhälle som ekosystem, fortsatte han.

 

”Ingen seriös klimatforskare skulle säga något annat än att en fyragradig ökning inom detta århundradet är något annat än en komplett katastrof.”
James Hansen, NASA-forskare och chef på Goddard institutet för rymdforskning.
FOTO: HENRIK MONTGOMERY/SCANPIX 

 

Samtidigt som denna dyrbara tid försvinner framför våra ögon ökar mäktiga stater och företag sina krav på produktion och konsumtion. Vi blir med jämna mellanrum matade med välklingande gröna löften och ambitioner men i denna wikileaks-era vet vi vid det här laget vem som sätter agendan, och det är tyvärr inte de som har allas långsiktiga framtid framför ögonen utan deff som luktar till sig kortsiktig belöning i makt och pengar.

Minns ni ”Climategate-affären” som uppstod i november 2009, då ett stort antal e-postmeddelanden och andra dokument offentliggjordes efter ett dataintrång hos klimatforskningsinstitutet CRU vid University of East Anglia i Storbritannien? Skeptiker till klimathotet anförde att e-postmeddelandena visade en konspiration mellan klimatforskare i syfte att mörklägga vetenskaplig information men flertalet namnkunniga klimatforskare har kallat incidenten en smutskastningskampanj och några bevis för motsatsen fanns aldrig.

Trots bristen på bevis så fick affären ett enormt genomslag i media, även på The Guardian som själva kallar sig miljöjournalistikens flaggskepp. I november 2010, ett år efter historien, skrev NASA-klimatforskaren Gavin Schimdt på bloggen RealClimate: ”som vi förutspådde så fann ingen instans någon skyldig till tjänstefel och ingen forskning drogs in. Medan hela denna soppan spelades upp genomlevde vi alla det varmaste året i forskningens historia. Forskare fortsatte forska och politiker fortsatte göra... vad det nu är politiker gör.”

Schmidt resonerar att innan Climategate hade media så smått börjat undvika de galnaste ”global uppvärmning är en bluff”-förespråkarna. Skeptiker intervjuades fortfarande men även de hade en något mjukare ton och erkände åtmistone koldioxid son en växthusgas. Nu, varnar dock Schmidt att när e-breven läcktes och trots att det inte fanns något i dem som tydde på snedvridning av fakta eller falsifikation, så öppnade brittisk media upp för ett brett spektra av klimatspekulationer som lett till att att även de vildaste blufförespråkarna nu hemtamt kan röra sig inom ramarna för mainstream media.

Gavin Schmidt tar upp några konkreta exempel när media drivit klimatdebattbalansen mot avgrunden och förbi:

Lord Monckton (konservativ före detta politiker som är skeptisk till om människan har negativ påverkan på klimatet reds anm) citerades som en 'framstående klimatskeptiker' i New York Times, The Guardian tog upp ett gammalt avslutat fall av misstänkt tjänstefel hos en forskare på State University of New York, Sunday Times ignorerade experter när de bedyrade IPCC:s vetenskapliga korrekthet framför några skeptikers, The Daily express beskriver det hela i en artikel som 'klimatlurendrejeri', The Sunday Times gräver upp grundlösa anklagelser om falsifikation av redovisande av stigande yt-temperaturer. Listan kan göras lång och alla dessa historier resulterar i ett urholkande av och fokus från de problem vi faktiskt står inför, menar Schmidt.

Ben Stewart, medieansvarig på Greenpeace i Storbritannien bekräftar också att det är media och inte klimatforskare som står ansvariga för människors ökande förvirring och skepticism gällande vad som händer med vår jord. I The Guardian den 8 juli 2010 uppmärksammade rentav miljöreportern David Adam att ”Allmänheten har inte läst tusentals e-brev från forskare de aldrig hört talas om, och Climategate ändrade inte hur koldioxid fångar värme i atmosfären, utan media skapade helt enkelt en situation där balansen i debatten blev skev”.

Trots det massiva medieintresset kring de läckta e-breven och de absurda åsikterna hos de mest extrema skeptikerna, fortsätter klimatet tack och lov vara ett orosmoln på allmänhetens himmel. Bob Ward, som är policy- och informationschef på Grantham forskningsinstitut för klimatförändringar och miljö, har tvingats acceptera att det har blivit ett visst frånfälle i allmänhetens uppslutning kring dessa frågor på grund av det som hände. En förvirrad allmänhet släppte på trycket på politiker att minska på utsläppen.

– Men vi har inte sett några siffror på ett dramatiskt minskat intresse tack och lov, säger han. 

– Men det är verkligen inte tack vare media.

I en krönika i The Observer för ett drygt år sedan konstaterades att Climategate hade haft en oproportioneligt kvävande effekt på allmänhetens akuta inställning till klimatfrågan. Man tvådde sina händer och tyckte att det var märkligt att det inte går att få en fråga, så nära vetenskaplig exakthet att leda till politisk handling.

Tragiskt nog verkar Observers redaktörer, likt sin gelikar i övrig vinstdriven media runtom i världen, helt omedvetna om den företagsdrivna girighet i den globala kapitalismens namn som hotar miljarder människor. Inte undra på att det är ”ytterligt deprimerande att chanserna till en samlad global handlingsplan för att skydda miljön verkar minska” som Observer skriver när det uppmanar till att starta om kampen för miljön.

Men var är Observers redaktörers uppmaning att starta om kampen mot stora företags makt över vår ekonomi och våra samhällen? Var är deras vädjan till massaktion mot stora företag och regeringar som styr oss mot ett klimatets avgrund? När tidningen skriver om premiärminister David Cameron och hans entourage och att vi bör betrakta deras ambitioner att vara ledande i klimatfrågor med en viss skepsis, så bör vi inte förlora oss i applåder utan göra exakt samma sak med Observer själva. De och världens övriga vinstdrivna mediehus måste göra mer när det kommer till akut, radikal och långtgående analys och handling rörande klimatkrisen.

Ingen förväntade sig att FN:s klimatmöte i Cancun för några månader sedan skulle rädda planeten. I själva verket behandlades hela spektaklet som en pittoresk lokal festival av stora delar av världssamfundets- och nyhetsmediernas makthavare. Amy Goodman från amerikanska Democracy Now! var ett sällsynt undantag och levererade dagliga djupgående analyser och intervjuer med deltagarna. Såhär presenterade hon ett av sina inslag, med en ton osande av ironi: 

”Vi är här i Cancun och rapporterar från FN:s klimatmöte. Vid den här tiden förra året gjorde vi samma sak fast från mötet i Köpenhamn – pressrummet var smällfullt med tusentals journalister. Här är det helt tomt. Visst är det skönt att ha datorer och skrivare för sig själv men jag tror inte att alla dessa datorer och all it-support-personal var tänkt bara för mig. Nej, jag tror det finns en större historia att berätta om det totala ointresset från världens medier kring mötet och vårt allt varmare klimat.”

 

”Pressrummet här har utrustning och plats för hundratals journalister och där är nu tre personer.”
Amy Goodman från FN:s senaste klimattoppmöte i Mexiko.
FOTO: SCANPIX 

 

Amy Goodman avslutade sitt inslag med att att adressera tittarna och fråga: ”Tycker ni att jag är orättvis? Bakom mig här är pressrummet för skrivande journalister. Det har utrustning och plats för hundratals journalister och där är nu tre personer. Detta medan jorden blir varmare för var dag som går.”

Democracy Now! granskade i efterhand kvällsnyheterna hos de stora amerikanska tv-kanalerna ABC, CBS och NBC under den veckan klimatmötet pågick. Mötet nämndes inte en enda gång i någon av kanalerna.

Översättning och bearbetning: Madelene Axelsson

Fakta: 

Varannan vecka bereder vi plats för granskningar som mer samhällsfördjupande diskussion och analys. Vi vill gärna ha din hjälp. Om du har ett tips på något du tycker att vi bör granska, högt som lågt, i hela landet – hör av dig till tema(snablea)fria.nu.

Tema: Media
• Läsare till högstbjudande
• ”Media bör stå för radikal analys och förändring”

Annons

Rekommenderade artiklar

Fyra gröna boktips

Var ska vi få vettig information om klimatförändringarna? Alice Bell, klimatredaktör på NLP tipsar!

Göteborgs Fria

© 2019 Fria.Nu