Sveriges koloniala historia visar att det hade varit bättre om USA hade blivit med mer svenskt, eftersom svenskarna är så glada och dansar runt julgranen, medan de engelska kväkarna, som tog över Amerika, sitter tysta i sina samlingssalar…

Det finns svenskar av alla nationaliteter i alla världsdelar, men de ska inte låta sig störas av Sveriges svenskar och deras infall – så ni svenskar i världen, res inte till Sverige!

Konstnärerna Ewa Einhorn och Jeuno JE Kim går med sin utställning Allt för alla på Konstcentrum i Gävle till massivt anfall mot begrepp och bilder av nationen Sverige. Eller snarare mot den ytliga och fördomsfulla retorik som försöker göra nationer till varumärken och där hur något sägs är viktigare än vad som sägs.

Men bilden av Norden, då? På konferensen Kulturforum 09 i Berlin höll Anna Sigurdadottir ett tal som återges i utställningen. Hon presenterades som ”Director of internal affairs at the United Nations of Norden” med ett osannolikt CV. På Konstcentrum kan vi lyssna till talet, som lanserar Norden som en moralisk supermakt i världen, ett rättesnöre och ledande kraft i en osäker och polariserad värld, en neutral tredje väg.

En tysk professor gick i taket, innan inlägget avslöjades som en performance.

I en video får vi följa governor Kim-Eric Williams från den autentiska (?) organisationen Swedish Colonial Society. Han berättar för en gymnasieklass i Gävle om Nya Sverige, en svensk koloni i Amerika 1638–1655. Williams beskriver inte bara glada svenskar kring granen, utan också deras fina relationer med indianstammen Lenape. Man översatte exempelvis Luthers lilla katekes och hjälpte indianerna i markförhandlingarna med andra kolonialmakter.

En annan sak de svenska kolonisatörerna engagerade sig i var slavhandeln. Det tycks verkligen vara ett ”Colonial Society”, men om organisationen är verklig eller påhittad får åskådaren avgöra.

Någon som tycks ännu mindre verklig är forskaren vid Global Think Tank for Nordic Studies, då han i namn av organisationen New Sweden Associates uppmanar världen att se Sverige inte som ett territorium utan som idé, och ansluta sig till Sverige som förtrupp i kampen mot polariseringen i världen.

Men som sagt, åk inte till Sverige och låt nio miljoner människor förstöra den goda bilden!

Utställningen kan ses som ett reningsbad, där humor och intelligens smular sönder den retorik som sprids i maktens sfärer för att dölja bristen på idéer och mod att pröva det nya. En fin liten teckning (End of an idea) gestaltar saken: fåret leder herdarna. Man snor helt enkelt andras gamla retorik och piffar upp den, och det kan bära vart som helst med fårskallen främst.

Så sprids nationalismens smitta i Europa (även av regeringar), och människor buntas ihop och graderas på sverigedemokratiskt manér – svenskar som goda kolonisatörer, Norden som moralisk supermakt i världen – eller som svenskar som inte förstår idén Sverige.