På jakt efter känslan av samhörighet | Fria.Nu
Fria Tidningen

På jakt efter känslan av samhörighet

Konstnärerna Ingela Johansson och Nina Svensson har under en längre tid följt med anställda på olika arbetsplatser i deras arbetsvardag, och samtalat med dem om yrkesstolthet, tillvaro och gemenskap i arbetslivet. Deras projekt En känsla av samhörighet undersöker hur vi ser på våra arbeten, och hur vi på dessa platser skapar en kollektiv samhörighet.


När kulturutredningen presenterades förra året, var ett av förslagen att KIA - kultur i arbetslivet skulle ersättas med något mer tidsenligt, och omvandlas till ett "bidrag för att vidga arbetsmarknaden för konstnärer". Förslaget diskuterades i riksdagen, och det snickras nu på regleringsbrev. Kultur i arbetslivetbidraget, KIA, infördes 1974 och är öronmärkta pengar till LO och TCO-kollektivet. Bidraget ligger på 5 miljoner per år, och ska användas till kulturprojket på arbetsplatser - mest uppmärksammat är kanske Läs för mig pappa, ett projekt där LO-anslutna män får besöka bibliotek, lära sig om barns läsvanor, och träffa en arbetarförfattare, allt för att stimulera männen till att börja läsa högt för sina barn.
 TCO beskriver KIA som en arbetsmarknadsåtgärd för konstnärer, men tar också upp vad konstnären kan tänkas bidra med på arbetsplatsen: "Mycket kan åstadkommas bara genom att man låter en konstnär följa en viss verksamhet under en tid, ibland kan det räcka med några dagar för att hitta nya idéer. En konstnär ser med andra ögon, tänker på ett helt annat sätt och ser möjligheter som man är blind för själv, när man gått i samma verklighet i många år."
 
Konstnärerna Ingela Johansson och Nina Svensson har jobbat med ett KIA projekt, som de kallar En känsla av samhörighet. Genom fyra förbund inom LO har de fått kontakt med fem olika arbetsplatser, däribland ett pappersbruk, en djurpark, och en livsmedelskedja. Där har konstnärerna följt med några av de anställda i deras arbetsvardag, och samtalat med dem om yrkesstolthet, tillvaro och gemenskap i arbetslivet. Samtalen, arbetsmomenten och miljöerna har filmats på video, ibland av konstnärerna, ibland av de anställda själva. Konstnärerna och de anställda höll kontinuerlig kontakt i ett och ett halvt år, och båda parter skaffade sig genom videoarbetet tillsammans en inblick i hur arbetsmiljöpolitiska och sociala faktorer präglar en arbetsplats. Det färdiga resultatet, fem dvd:er med  tillhörande häften, delades sedan ut till deltagare på LO-kongressen 2008.

Målet med projektet En känsla av samhörighet var enligt konstnärerna att undersöka mänskliga och individuella försök till att skapa en kollektiv samhörighet, solidaritetshandlingar, och att försöka se om det fanns naturliga band av samhörighet mellan individer, kollegor emellan, på en arbetsplats.
Både Ingela Johansson och Nina Svensson har erfarenheter av hur arbete i någon sorts industri präglat det gemensamma livet i en mindre ort.
 – Jag är uppvuxen i Timrå en liten ort med två stora pappersindustrier där det mest naturliga var att männen började sina arbetsliv som sommarjobbare på fabriken och kvinnorna inom vården. Jag gick med i facket när jag fick mitt första sommarjobb som 16-åring, för att det var bara så man gjorde, man gick med i facket för att kunna stämpla om man inte fick något mer jobb senare i livet, säger Nina Svensson.
- Jag är uppväxt i en mindre bruksort där enda näringen var glasproduktion, ett slags konstindustri. Bilder på glasbruksarbetare tillsammans med formgivare fanns i närheten under uppväxten. Glasbruket är numera nedlagt men kommunen ska nu, tack vare vänsterstöd, bygga ett glasmuseum och då lär väl arbetarbilderna dyka upp igen, likväl ett par nya arbetstillfällen, säger Ingela Johansson.
I det gemensamma projekt har de även studerat arbetarrörelsens bildvärld, hur den konstruerats och sedan presenterats på exempelvis museum, och hur bildvärlden speglar och också påverkar den diskussion som förs av rörelsen.
Nina Svensson berättar om hur hon tidigt såg kopplingen mellan konst och arbete genom en viss typ av bildvärld.
– Det fanns inga Amelin på väggarna hos mina kompisar eller i mitt hem, de visste inte vem Amelin var, men det fanns väldigt mycket liknade motiv, motiv på orten och på fabriken. Däremot har alla fikarum på mina arbetsplatser varit vardagspolitiska, och det har jag med mig i vårt projekt, säger Nina Svensson.

Att kunna förstå och sätta sig in i yrken som de tidigare inte hade någon kännedom om skapade vissa svårigheter för konstnärerna.  Själva filmandet med videokamera hjälpte dem att komma närmare arbetarna som medverkar i projektet.
– Mötet uppstår kanske lättare med hjälp av kameran, att man har något konkret att prata om… att jobba med, att titta på och röra sig i omgivningen tillsammans. Det verkade också som om det uppstod en tydlighet i artikulerandet kring yrken när personalen fick guida runt oss ute på arbetsplatsen till skillnad från att ha samma samtal om jobbet vid fikarumsbordet, säger Ingela Johansson.
 
Den här helgen är Ingela Johansson och Nina Svensson aktuella genom den pågående grupputställningen Konst och Arbete som visas på Galleri Box där de presenterar delar av sitt projekt. På söndag deltar de även i ett seminarium om konstprojekt och arbetsplatser på Bezdomny.




Fakta: 

Ingela Johansson och Nina Svensson deltar i
ett seminarium om konstprojekt och arbetsplatser på Bezdomny, 3:e
Långgatan 13a, den 9:e maj.

En del ur projektet En känsla av samhörighet ingår också i
grupputställningen konst och arbete på galleri Box. Pågår till den16:e maj.

Annons

Rekommenderade artiklar

Social konst bygger gemenskap

I Houston har konstnärer och boende tillsammans upprustat det eftersatta Third Ward utan att det lett till gentrifiering. Kalle Brolin har träffat en av de medverkande i konstprojektet Project Row Houses, som pågått oavbrutet sedan 20 år tillbaka.

Fria Tidningen

© 2017 Fria.Nu