Konst som granskar asylpolitiken | Fria.Nu
  • En av Barat Ali Batoors foton från serien The unseen road to asylum. Fotografen har följt afghanska flyktingar på deras färd över havet till Australien.
Skånes Fria

Konst som granskar asylpolitiken

Trampolinhuset är ett kulturhus i Köpenhamn som drivs av asylsökande och aktivister tillsammans. Här finns numera även Camp, en utställningslokal som låter konsten belysa hur det är att leva som flykting i Danmark.

I dörren till Trampolinhuset möter jag en man som är på väg ut. Han stannar till för att ställa några frågor och hjälpa mig till rätta. Vi passerar ett klassrum, en frisörsalong, ett kök, fulla av aktivitet. Mannen är en av de regelbundna besökarna i det användarledda kulturhuset, där alla delar ansvaret för verksamheten.

Trampolinhuset ligger på Nørrebro i Köpenhamn. Här träffas dagligen asylsökande från olika förläggningar på Själland. Förstagångsbesökare känns snabbt igen, och lotsas in.

– Första gången jag kom hit satt jag med i kvinnogruppen. Vi samtalade, lagade mat, åt ihop. Alla var asylsökande och vi delade erfarenheter, berättar Esther.

Nu kommer hon fem dagar i veckan, en timmes resa från förläggningen Avnstrup nära Roskilde.

– Jag anmälde mig till olika kurser och fick en praktikplats. Det är en chans för mig att leva lite så som jag levde hemma en gång, något normalt.

Trampolinhuset startades för fem år sedan av 50 asylsökande och 50 aktivister tillsammans. Målsättningen var dels att bryta de asylsökandes isolering, dels att påverka den danska opinionen om asylpolitik. I april i år öppnades utställningsrummet Camp (Center for art on migration politics), med konstutställningen Camp life om livet i flyktingläger.

– Den första versionen av Trampolinhuset var ett experiment, vi höll till på Konstakademins studentgalleri Q. Det började med en dialogtank. Vi menade att de asylsökande själva var experterna, och det var de som skulle identifiera problem i sin situation och föreslå lösningar, säger Tone Olaf Nielsen, en av initiativtagarna och curator för utställningsrummet.

Tillsammans med kollegan Frederikke Hansen i kollektivet Kuratorisk aktion har hon i flera år arbetat med aktivistiska konstutställningar. Camp är deras första permanenta utställningslokal. Här tänker de att konsten ska bidra till en diskussion om förflyttning, migration, immigration och asyl.

– För att hitta till Camp måste du gå igenom Trampolinhuset, vårt kontor och bibliotek med soffhörnan, du måste möta en mängd människor på vägen in, där många har varit tvungna att fly från sina hemländer. Vi har skapat en plats för reflektion och eftertanke, medan Trampolinhuset är till för att reagera på folks omedelbara behov. Häromdagen var det en kille som gick in och lade sig i utställningen för att sova, han ville ha en paus, säger Tone Olaf Nielsen.

Mitt på golvet stårinstallationen Re- arranging av konstnären Nermin Durakovic, en kopia av ett rum för asylsökande. En ruta på golvet, cirka nio kvadratmeter stor, med säng, förvaringsskåp och ett litet bord med två stolar, alla möbler i rödmålad metall. Våningssängen skruvas isär under dagtid och blir en soffa, förvaringsskåpen har lagts på sidan och blivit en sittmöbel.

– När två människor delar på detta begränsade utrymme måste de vara kreativa. Men det är möjligt att bo ensam i ett rum nu. Och vi har trämöbler. Jag mår inte så dåligt av att se detta, jag lever såhär och det är normalt för mig, säger Esther.

Förutom politiska och juridiska bakgrundsfakta till flyktingläger, asylboende och förvar ska utställningen också ge en förståelse för hur männsikors identitet och hälsa påverkas av att leva i läger.

En serie dokumentära foton av Barat Ali Batoor följer människor på flykt från Afghanistan via båt till Australien. Människor stuvas under däck, eller väntar i ett skjul på fortsatt transport. En man på förvaret i Australien stirrar ut genom ett fönster.

Esther egen resa har gått från Kongo Kinshasa, men hon känner igen sig i bilderna.

– Den här bildserien är så sorglig. Men det finns inget du kan göra. Det finns nästan ingen frid i världen, men du måste ändå försöka uppskatta det lilla du kan få.

Ursula Biemanns videofilm X-mission visas på en tv i lokalen. Två kvinnor från Los Angeles sitter fascinerade framför skärmen. Filmen handlar om hur palestinska flyktingläger efter sextio års provisorium blivit i praktiken permanenta. Lägren beskrivs ur juridiska, symboliska, mytologiska och historiska vinklar, och som vardagsliv i ett stadsrum. Ursula Biemanns filmer brukar omnämnas som exempel på migrerande bilder. Det innebär att själva den dokumentära bilden befinner sig i ständig glidning och förflyttning, mellan olika filmtekniker, mellan olika betydelser och ståndpunkter, mellan fakta och fiktion.

Också i utställningen på Camp blandas de olika uttrycken: dokumentärfoto tillsammans med allegoriska tuschteckningar, en skulpturinstallation tillsammans med statistiska undersökningar, inspelade samtal med en performance och modevisning.

– Vi ritar en cirkel kring ämnet, säger Tone Olaf Nielsen.

Fakta: 

Den pågående uställningen på Camp visas till den 19 juni. Då arrangeras en temadag för att diskutera den danska asylpolitiken. Det blir bland annat samtal med konstnärer som medverkar i utställningen. Klockan 16–18.30 på Trampolinhuset, Thoravej 7, Köpenhamn. Nästa utställning öppnar i september.

Annons

Rekommenderade artiklar

Att se snygg ut naken 

De flesta av oss drivs av mer narcissism än vi vill erkänna, skriver Simon Felix Adler.

Skånes Fria

Hon har koll på våra medier

GFT träffar Ulla Carlsson, som nyligen utsågs till världens första Unesco-professor i yttrandefrihet, medieutveckling och internationell politik.

Göteborgs Fria

© 2017 Fria.Nu