Monica Malmlöf på det allmännyttiga bostadsföretaget Växjöhem fick höra talas om den nerpackade macken. I Växjö höll allmännyttan på att arbeta med ett visionsprogram för området Araby, och den 80 m2 stora macken tänkte hon skulle kunna fungera som någon form av mötesplats i området. Macken köptes för 1◊000 kronor, och de 14 meter långa delarna transporterades ner till Växjö. Den placerades på en oanvänd parkeringsplats, intill en återvinningsstation.

Journalisten Fredrik Bergman hade tidigare skrivit en krönika i Smålandsposten om hur man med en återvinningsverkstad i Växjö skulle kunna minska det resursslöseri han såg under ett besök på soptippen, där till exempel cyklar som enkelt kunde rustats upp blev skrot. Elisabeth Risedal, som satt i kommunfullmäktige för Vänsterpartiet, undrade om hon fick skriva om hans krönika till en motion. Motionen om en återvinningsverkstad antogs enhälligt, men låg sedan i träda en period tills man kom på att inhysa verkstaden i den gamla macken i Araby.

Araby är ett miljonprogramsområde med strax över 5◊000 invånare, varav över 50 procent har invandrarbakgrund. Visionen för verksamheten i macken var att i någon form kombinera arbetsmarknadsåtgärder, återvinning, och integration. I mars 2006 invigdes så Macken, med stort M.

Både Fredrik och Elisabeth sitter med i styrelsen.

– Jag hade tröttnat på att bara skriva om människor som gör bra saker, jag ville göra något själv, säger Fredrik. Det får ju aldrig hända, att en journalist och en politiker i maskopi startar företag – men jag skriver knappt något mer nu, säger Fredrik.

Inom verksamheten finns en cykelverkstad, en möbelverkstad, och numera också en verkstad för gamla datorer. De återvunna prylarna säljs på en loppis. Macken drivs som en ekonomisk förening, där alla anställda är medlemmar, och vinsten går till att skapa arbetstillfällen. Beslut tas på föreningens styrelsemöten och på varje veckas personalmöten. De flesta anställda är boende i Arabyområdet och har invandrarbakgrund. Varje verkstad har en instruktör som anställts med hjälp av pengar från Allmäna arvsfonden. Instruktörerna är personer med lätt fysiskt handikapp eller arbetsskada som haft svårt att hitta jobb.

– Vår målsättning var från början att ge jobb åt en person. Nu har vi sjutton arbetsplatser, säger Fredrik Bergman.

Stora flyktinggrupper kommer från landsbygden i krigsdrabbade länder, de kan vara traumatiserade, och utan erfarenhet av att gå i skola. De har haft problem med att ta till sig svenskundervisning i traditionell form på exempelvis Komvux. I Mackens textilverkstad uppmärksammade man snart att de som arbetade där, kvinnor från Somalia och Afghanistan, utvecklade sina språkkunskaper med utgångspunkt i de fraser som behövdes i själva arbetet.

Macken fick så småningom en pedagogisk coach som forskat i att utveckla Svenska för invandrare, SFI. Man hittade också förebilder i Danmark och på Nya Zeeland – i Sverige fanns ännu inte någon form av svenskundervisning på arbetsplatser. Och så drog man igång SFI-klasser, med pengar från Europeiska Flyktingfonden, från kommunen och från Migrationsverket.

Undervisningen bygger på det arbete som utförs var dag i någon av verkstäderna, och ger en naturlig ingång till språket. Halva veckan är det undervisning i klassrum, halva veckan i verkstan. Man har också tagit fram en egen kursbok, Macken Parlören, som bland annat återger dialoger och diskussioner som förekommit på Macken.

Verksamheten på Macken har för länge sedan växt ut ur den ursprungliga lokalen. Branka Removic och Gitta Holmgren visar mig runt i skyddsrummet under ett av de närbelägna hyreshusen, där nu cykelverkstaden finns. Väggarna har snitsiga graffitimålningar, och Branka berättar att det tidigare huserat en svartklubb här. Cyklarna kommer dels från tippen, dels från bostadsbolaget och dels från polisen. De av cyklarna som behövt mest upprustning kan sprutlackeras, och förses med Mackens eget märke, ”Macken Recykel”.

I dataverkstan byter man ut minnena på gamla datorer, installerar Linux och Open Office, och säljer dem sedan för 300 kronor. I närheten finns ett koloniområde där man odlar grönsaker.

Macken verkar vara ett där det ständigt pumpas ut nya idéer. Fyra gånger om arrangeras Hela Världens Marknad.

– Där kan alla som vill kan pröva sina företagsidéer, sälja arabiska kastruller eller något. Vi ligger på kommunen om att få starta en basar eller saluhall, säger Fredrik Bergman.

Fredrik berättar att ekonomin klaras genom synergier och fiffiga lösningar, en kombination av uppdrag, eller ”många bäckar små” som Fredrik kallar det. Språkkurser, rehab-uppdrag och loppisförsäljning kompletteras med lägenhetstömning av utrymda studentbostäder, där de kvarlämnade bokhyllorna och tv-apparaterna tillfaller Macken (”efter tre månader i karantän”).

I Mackens Företagshotell hjälper man människor som går på socialbidrag att komma igång med eget företagande. Utgångsläget är att för att få socialbidrag måste man vara utan egna tillgångar och kapitalvaror. Om man har en idé och en hantverksskicklighet kan Macken stå som huvudman de första sex månaderna, medan den som ska driva företaget går som praktikant i sin egen verksamhet ett halvår.

– Vi har en nu en frisersalong på gång. Bostadsbolaget hade en stor tvättstuga för hyresgästerna, gott om utrymme men svårt att hålla rent. Vi delade av ett rum till en frisersalong, och Leyla får gratis hyra mot att hon ser till att det är snyggt i tvättstugan. Plus att hon kan tvätta skjortor åt hyresgästerna om hon inte har kunder i frisersalongen, och leverera dem färdigstrukna till kvällen, säger Fredrik.

Till den nära framtiden hör nystartade Macken Design.

– Det är något som finns i Holland och Belgien, en verkstad där man kan bygga en helt ny möbel av delar från andra. Vår första produkt, som vi sålde till midsommar, var ett kubbspel gjort av gamla pinnstolar, berättar Fredrik.

Dessutom finns det intresse från flera kommuner av att köra igång liknande verksamheter efter Mackens modell. Fredrik har nyss varit uppe i Kungälv utanför Göteborg och föreläst, och i närbelägna småländska kommuner som Lessebo och Åseda skulle verksamhet kunna drivas under Mackens eget paraply. I alla fall språkundervisningen, tycker Fredrik.

– Det är moderat politik i Sverige, allt är på entreprenad, och vi måste ge anbud på SFI-undervisningen. Lernia, Drivkraft och Sensus har SFI-undervisning, så vem är bäst, billigast, har störst kapacitet? Det är sånt man bedömer. Och vi kan bedömas vara för små, så det hade varit bra om vi kunde köra i fler kommuner.

Fredrik pratar stillsamt, skrattar ofta, och skiner upp av entusiasm så fort någon av hans arbetskamrater går förbi. Han ska strax iväg och presentera den nya depån ute på tippen, Mackens egen container, för TV4. Gitta kommer med kaffe, och tycker att hon känner igen mig. Jag berättar att jag bodde i Araby för tjugo år sedan.

Det har blivit dags att säga hej då till Fredrik, och hej då Macken – stället som skulle kunna beskrivas som en återvinningsplats för dels gamla prylar men framförallt för människor.