30-årsdagen av militärkuppen 1976 hade uppmärksammats i Argentina under flera veckor. Parlamentet hade kort tidigare förklarat den 24 mars som nationell helgdag. Presidenten Néstor Kirchner sa under en minnesstund för diktaturens offer att helgdagen ”inte är till för att man ska hålla picknick”, utan för att öka medvetenheten om Argentinas historia.

Samtidigt som parlamentet röstade för att göra årsdagen av kuppen till en helgdag föreslog olika vänsterledamöter att man skulle frånta vissa militärer den amnesti som de fick av expresidenten Carlos Menem 1990. Förslaget röstades dock ner av Kirchners parti och dess allierade, vilket innebar en propagandaförlust för en president som gjort mänskliga rättigheter till ett av sina ledord.

En vecka före årsdagen höll arméchefen Roberto Bendini ett tal där han starkt kritiserade det ”oförsvarbara repressiva system” som diktaturen installerade i hela landet i slutet av 1970-talet. Det innebar egentligen inte någon överraskning, då flera militärer tidigare kritiserat diktaturens förbrytelser mot de mänskliga rättigheterna. Däremot blev Bendini den förste att kritisera det ekonomiska system som infördes efter kuppen. Under diktaturen ökade utlandsskulden flera gånger och spekulationen sköt i höjden, vilket enligt Bendini ”innebar en fattigdom och social uteslutning som än i dag kan synas i vårt samhälle”.

24 mars 1976 är ett ökänt datum i Argentinas nutidshistoria. Överbefälhavaren Jorge Videla avsatte då den svaga presidenten María Estela Martínez de Perón och inledde den så kallade nationella omorganiseringsprocessen, känd i Argentina som ”Processen”. Kuppen föregicks av ett socialt kaos där olika fraktioner inom peronistpartiet slogs om makten och flera gerillagrupper existerade.

Militären sa sig ta makten för att skapa ordning i landet. Inledningsvis hade kuppen stöd hos stora delar av befolkningen, trötta på det rådande kaoset. I dagens Argentina talas det dock tyst om detta samtycke till det militära maktövertagandet.

Under åren 1976–83 styrdes Argentina av militärer. I det så kallade ”smutsiga kriget” mot oliktänkande mördades, torterades och försvann tiotusentals människor. Omkring 500 spädbarn stals från sina mödrar som satt i diktaturens fängelser. Mödrarna avrättades kort efter förlossningen och barnen adopterades av militärer och poliser. Av dessa barn har ett 80-tal återförenats med sina biologiska familjer.

Förra lördagen protesterade en folkmassa utanför Jorge Videlas hus i norra Buenos Aires, där den före detta diktatorn sitter i husarrest. Videla väntar på rättegång för stöld av spädbarn, ett brott som inte omfattades av amnestin 1990. Sedan demokratin återinfördes 1983 har militären gradvis förlorat inflytande över politiken och det civila livet i Argentina. Ett bevis på detta är de återkommande protesterna, så kallade escraches, som den utanför Videlas hus, utanför de tidigare militärernas bostäder.