Jazzdrama målat i blåa toner | Fria.Nu
  • Den framgångsrike jazzmusikern Lee Morgan sköts till döds av sin sambo Helen, mitt under ett gig på en klubb i New York. Mordet kom som en chock för jazzvärlden, och minnet av den kvällen väcker fortfarande starka känslor hos de som kände paret Morgan. Kasper Collins dokumentär I Called Him Morgan är en hyllning till två unika personligheter, och musiken som förde dem samman.
  • Kaper Collin.
  • Lee Morgan var ett musikaliskt underbarn och blev redan som 17-åring medlem i Art Blakeys Jazz Messengers.
  • Polarpristagaren Wayne Shorter är en av musikerna som medverkar i I called him Morgan.
Fria Tidningen

Jazzdrama målat i blåa toner

I sin förra film berättade Kasper Collin om Albert Ayler. Nu är han aktuell med en ny jazzdokumentär, om trumpetaren Lee Morgan som 1972 sköts till döds av sin sambo. ”Filmen är min hyllning till både Lee och Helen och till musiken som förde dem samman. Jag hoppas också att Helen framöver inte enbart ska definieras som en mördare”, säger Kasper Collin.

Hemma hos Kasper Collins upptas en vägg i vardagsrummet av skivor och böcker. För tillfället ligger Evolution med Grachan Moncur III på skivtallriken, en klassisk Blue Note-platta från 1963. På samma bolag släpptes tre år senare Lee Morgans album Search for the New Land, vilken har en central roll i Kasper Collins dokumentärfilm om den legendariske trumpetaren.

Att Kasper Collin nu, drygt tio år efter sin uppmärksammade debutfilm om jazzsaxofonisten Albert Ayler, återigen gör en dokumentär om en musiker var något av en slump.

– För åtta år sen såg jag ett klipp på Youtube, inspelat i Japan 1961, med Art Blakey. Jag gillade hur Lee Morgan spelade trumpet på Dat Dere. Hans solo där gick rakt in, och sen hittade jag musik som Search for the New Land och upptäckte en sökande konstnär.

Utöver musiken fanns här även en gripande story att berätta, en kärlekshistoria som kom till sitt slut en snöig New York-kväll 1972. Den då 33-årige Lee Morgan har en spelning på Slug’s Salon. I pausen efter första set kliver Helen Morgan in i lokalen och skjuter sin livskamrat. Helen blev kvinnan som dödade en jazzlegend, men vad få visste var hon även den som en gång räddat Lee Morgan från heroinmissbruk.

I filmen träffar Kasper Collin musiker som spelat med Lee Morgan, och som ger sin bild av historien.

– Det är de medverkandes berättelser. De kände både Lee, och Helen, och minnet av att förlora två vänner under en natt är något de brottats med under många år. Samtidigt finns det olika utsagor. Någon kallade filmen en hardbop-Rashomon, Kurosawafilmen, där samma händelse berättas ur olika perspektiv.

En av de medverkande musikerna som även finns i arkivmaterialet är Wayne Shorter, Lee Morgans kompis från The Jazz Messengers. Polarpristagaren Wayne Shorter pratar sällan om det förflutna. Kasper Collin arbetade idogt på att få till en intervju med Shorter som hela tiden tackade nej. Men helt plötsligt ställde han upp och Kasper åkte snabbt till Kalifornien med en fotograf och träffade jazzlegenden i hans hus i Beverly Hills.

En annan viktig händelse i researcharbetet var när Kasper fick kontakt med Larry Reni Thomas som gjorde en intervju med Helen i februari 1996. En månad senare var hon död. Den bandade intervjun, som Kasper fick använda, är ett slags testamente. Projektet förändrades och det blev lika mycket en film om Helen.

– Kassetten har vacklande ljudkvalitet, men rösten är så stark, soundet i rösten, musikaliteten. Det grep tag i mig. Och det var ett intressant material ur ett dokumentärfilmarperspektiv. Det växte fram en film som jag själv skulle vilja se.

Tålamod är något som präglar Kasper Collins arbetsmetod. Han har lagt ned mycket tid på att välja ut musik, dagar, veckor, månader, på att kombinera rätt bilder med rätt musik. Han är dessutom både regissör och producent och menar att det är en fördel att vara sin egen producent när det är en film som kräver mycket tid.

Sju års hårt slit fick sin belöning vid världspremiären i Venedig i september där filmen fick stående ovationer. Kort efter Venedig bar det iväg till den lilla, men inflytelserika Telluride film festival i Colorado. Där träffade han en av skråets giganter.

– Sista visningen var nio på morgonen, jag känner igen en man i publiken och ser att det är Werner Herzog. Jag träffade honom senare samma dag, och han berättade då att han aldrig gillat jazz, men tillade att min film har fått honom att förstå jazz, säger Kasper och skrattar.

Nu väntar den svenska premiären.

– Jag hoppas att fler människor ska upptäcka Lees musik men också att de ska få en delvis ny bild av den här eran. Jag hoppas också att Helen framöver inte enbart ska definieras som en mördare, säger Kasper Collin.

Fakta: 

Kasper Collin

Född: Floda, utanför Göteborg, 1972.

Yrke: Dokumentärfilmare, regissör, manusförfattare, producent.

Bakgrund: Kulturvetarlinjen, Stockholnms filmskola. Spelade även saxofon tidigare, både i rock- och jazzband, men ägnar sig numera endast åt film.

Tidigare: My name Is Albert Ayler (2005). Kommer på Dvd senare i år.

Aktuell: I Called Him Morgan (2016), biopremiär 31 mars.

Annons

Rekommenderade artiklar

Ett proggband med många liv

Träd, Gräs och Stenar lever vidare. Fria träffar Jakob Sjöholm, den enda kvarvarande originalmedlemmen, för att prata om makrobiotik, progg och om nya skivan Tack för kaffet.

Fria Tidningen

Upprepningarnas tidevarv

Precis som fascismen återupprepar sig måste även motståndet följa samma mönster, skriver Maria Ramnehill.

Fria Tidningen

© 2019 Fria.Nu