Ett proggband med många liv | Fria.Nu
  • Trumslagaren Thomas Mera Gartz, till höger i bild, gick bort 2012. Jakob Sjöholm, tredje från vänster, är nu ensam kvar från Träd, Gräs och Stenars originaluppsättning. På bilden ses även Sigge Krantz och Reine Fiske.
Fria Tidningen

Ett proggband med många liv

Träd, Gräs och Stenar lever vidare. Fria träffar Jakob Sjöholm, den enda kvarvarande originalmedlemmen, för att prata om makrobiotik, progg och om nya skivan Tack för kaffet.

Det har varit några mörka år för Träd, Gräs och Stenar. Bandet från den svenska proggeran som hyllats allra mest sedan en ny generation upptäckte den frisinnade musiken i skarven mellan 60- och 70-talet. För sju år sedan försvinner basisten Torbjörn Abelli i sviterna av borrelia och två år senare går en annan av originalmedlemmarna bort, trummisen Thomas Mera Gartz. Men Träd, Gräs och Stenar vill inte lägga av. Nu är bandet aktuellt med en ny skiva, det tredje albumet sedan återkomsten på 90-talet.

– Mera och jag hade börjat planera en skiva efter att Torbjörn gick bort, säger Jakob Sjöholm via telefon från sitt hem i Ekerö utanför Stockholm. Sedan kom allt av sig när Mera dog. Men vi ville ge ut något, som ett avsked, ett farväl till Mera och Torbjörn.

Jakob Sjöholm befann sig i samma krets som Träd, Gräs och Stenar – som först kallade sig Pärson Sound, sedan International Harvester och Harvester – och blev medlem 1970. I dag är bara han kvar från den ursprungliga cirkeln vänner. Bo Anders Persson, gängets musikaliske ideolog, hoppade av för att ägna sig åt sin trädgård.

Odlandet blev tidigt en del av bandets filosofi. I början av 70-talet brukade de, i samband med konserterna, prata om ekologisk mat och makrobiotik.

– Vi tillhörde en ungdomsgeneration som rörde oss utanför systemet. Allt hängde ihop, musik, men även natur och mat. Men alla gillade inte vad vi gjorde, vi var aldrig en del av det partipolitiska, och många gnällde och tyckte att vi inte kunde spela och att låtarna aldrig tog slut.

Flera av bandets tidiga skivor räknas i dag som undergroundklassiker, i Sverige, men även internationellt. Fjolårets box, med inspelningar från tidigt 70-tal, gavs ut av ett amerikanskt skivbolag, Anthology Records.

– Den blev så jäkla snygg. Vinylboxen har sålt jättebra och vi fick otroliga recensioner i engelsk och amerikansk press. När Per (Odeltorp, bandets ljudtekniker, senare känd som Stig Vig) och jag satte ihop Tallskivorna, som finns på boxen, tyckte vi att det lät skit, och trodde att ingen skulle gilla det. Vi hade inget skivbolag just då och gjorde allt själva.

Träd, Gräs och Stenar var do-it-yourself-pionjärer. Men trots en skara hängivna fans tynade bandet bort några år in på 70-talet. Bo Anders Persson ville ägna sig åt odlandet. Den intensive Thomas Mera Gartz tappade kraften. Han, och Abelli, sögs senare in i ett annat, liknande band, Arbete & Fritid. Men de spelade då och då, bland annat på Thomas Tidholms skiva med Hot Boys. Det var först i början av 90-talet som lusten återkom.

– På 80-talet spelade vi en gång om året ungefär, men det var bara som en revivalgrej. På 90-talet fick vi en ny, yngre publik, som gillade trancemusiken, det repetitiva, och då blev det möjligt igen. Vi fick ett sammanhang.

Det blev nya skivor, turnéer i USA och Japan, ökad uppmärksamhet, nya bekantskaper. Reine Fiske, känd som gitarrist i bland annat Dungen, ersatte Bo Anders Persson och kompisen Sigge Krantz blev ny basist. Det var svårare att hitta en lämplig trummis. Nisse Törnqvist har trummat med dem en hel del. Helt ny är Hanna Östergren, som annars spelar i Göteborgsbandet Hills. Ett band som inspirerats av Träd, Gräs och Stenar.

– Vi spelade med Hills i Göteborg och jag och Reine kom att tänka på hur bra hon var och så ringde vi Hanna och så kom hon upp och spelade med oss. Det är på tiden att vi har en tjej i bandet.

På nya skivan Tack för Kaffet (So Long) medverkar gamla och nya medlemmar. Bo Anders Persson är med på ett hörn. Torbjörn Abelli spelar på några låtar. Thomas Mera Gartz medverkar på hela skivan, liksom Reine Fiske och Jakob Sjöholm. De förvaltar arvet, men tittar samtidigt framåt. Här finns talande titlar som Sorgemarschen och Farväl, men även låtar med namn som Högtryck över Svealand och Kaffe med tårta.

Framöver finns planer på en Träd, Gräs och Stenar-bok, med bilder, foton, text och olika röster, men det kan ta ett tag innan det projektet landar, säger Jakob Sjöholm. Det är även ny musik på gång.

– Vi har börjat spela in en ny skiva, men den kommer nog först nästa år. Med de nya i bandet. Och så kallar vi oss Träden.

Pärson Sound. International Harvester. Harvester. Träd, Gräs och Stenar. Träden. Ett band med många namn. Ett band med många liv.

Annons

Rekommenderade artiklar

Ett hem öppet för konsten

Sara-Lo af Ekenstam står bakom pop up-galleriet Hemma Hos. ”Att visa konst hemma skapar en annan atmosfär, det blir intimt och hemtrevligt och skapar nya spännande möten”, säger hon.

Göteborgs Fria

Estradpoesi utanför scenkanten

Landets första skivbolag för spoken word är Alfa Verbal, bakom satsningen står Oskar Hanska. Första släppet står den värmländske poeten Ismael Ataria för.

Göteborgs Fria

© 2017 Fria.Nu