Proteinrika alternativ till köttet växer fram | Fria.Nu
  • Länge har vi i Sverige använt bondböna som föda till mjölkkor. Intresset för svenska bönor som livsmedel ökar men än så länge finns endast ett fåtal odlare av svenska bönor.
  • Odlingen av sydamerikanska sojabönor som står för den största delen av importen bidrar till skövling av buskmarker och skog som är rika på biologisk mångfald.
Fria Tidningen

Proteinrika alternativ till köttet växer fram

Odlingen av baljväxter ökar och även fast försöken med svenska sojabönor går trögt så växer nya proteinrika alternativ till köttet fram. Kan åkerbönor, gråärter och matlupinen konkurrera ut den importerade sojan?

2016 utsågs av FN till baljväxternas år för att uppmärksamma bönornas, ärternas och linsernas roll som hållbara, säkra och näringsrika livsmedel. Baljväxter är klimatsmarta, förbättrar kroppens värden och kan minska risken för hjärt- och kärlsjukdomar. Men odling av den mest populära livsmedelsbönan, sojabönan, kan också bidra till skövling av buskmarker och skog som är rika på biologisk mångfald i Sydamerika, där den största delen av produktionen sker. Det här har lett till försök att istället odla sojabönor i Sverige.

En person som kämpat för sojabönans framfart i Sverige i många år är Fredrik Fogelberg som är hortonom och agronomie doktor i lantbruksteknik. Han är främst verksam inom baljväxtområdet och forskar om odlingssystem för sojaböna, trädgårdsböna, åkerböna och bondböna.

– Vi har haft framgångar och motgångar under åren. Vi vet hur man ska göra för att odla sojabönor i Sverige. Vi vet att det går, men problemet är att de som odlar och vill sälja till livsmedelsbutiker står där med sin råvara i en spannmålstork i Skåne, medan livsmedelsindustrin vill ha en rensad och packad produkt på pall. Lantbrukaren och livsmedelsindustrin möts inte, säger Fredrik Fogelberg.

Utöver bristen på samarbete mellan lantbrukarna och industrin, så är Sverige ett kärvt land för sojabönor. På Öland och i Skåne går det bäst. Fredrik Fogelberg ingår i ett nordiskt-baltiskt samarbete kring odling av sojabönor. De samarbetar kring forskning om vegetabiliska proteiner och i nuläget är länder som Polen, Estland, Litauen, Finland och Tyskland med.

– I Tyskland går det bäst, de har sojabönsodling högt upp på agendan. I Bayern finns det foderföretag, och även i Polen finns ett intresse att öka odlingen. I Estland, Lettland och Litauen är det begränsat. Sojabönan är ett utmärkt foder för djur, det är prisvärt och bra. Men bättre än ingen utveckling alls vore i alla fall till en början om vi fick en ökad produktion av sojabönan i Norden och Baltikum.

Intresset för att odla vegetabiliska, proteinrika alternativ i Sverige ökar. En person som jobbar för att få fram bättre alternativ till köttet är Adam Arnesson som är 26 år. Han är ekobonde och lantmästare och driver tillsammans med sina föräldrar Jannelunds gård i Mullhyttan i Närke. Han kallar sig planetskötare då han anser sig ansvara för alla insekter, djur och växter som finns på hans mark. Att vara ekobonde är ett större uppdrag än att bara producera mat, menar han. Lantbruket står för en stor del av växthusgasutsläppen, dessutom bidrar näringsläckage från åkrar till övergödningen av våra sjöar och hav. Adam och hans föräldrar bestämde sig för att testa hur en omställning till ett mer hållbart jordbruk skulle kunna se ut. Och om ett lantbruk med mindre köttproduktion och mer proteingrödor, som ärter och bönor, kunde vara en lösning. Jannelunds gård har varit i familjen Arnessons ägo sedan år 1960. Samma år som Adam föddes, 1990, övertog hans föräldrar, Thomas och Berit, gården och sedan dess har den ekologiska filosofin varit huvudspåret.

– År 1995 slutade vi använda bekämpningsmedel och blev KRAV-märkta, det var delvis ett ekonomiskt val, det passade inte att gå den vanliga vägen. När man är ett så litet lantbruk som vi är så behövde vi börja ta lite mer betalt för produkterna, och samtidigt fortsätta tänka idealistiskt. Vi resonerar som så att fler äter mindre kött i dag, och om 50 år kommer vi inte äta så mycket kött alls.

Adam funderar mycket över vad det kommer att innebära att driva lantbruk i framtiden. Tidigare hade de bara djur på gården men nu har de breddat sitt lantbruk med bönodling.

– Det är roligt att lära sig nya saker och det är få som odlar bönor. Från en liten yta blir det stor avkastning. Och dessutom är de så vackra, det lockar min entreprenöriella sida.

Han berättar att det är gråärterna och bondbönorna som går bäst. Kidneybönorna och borlottibönorna har även gått bra i år, på grund av att det har varit ett ganska varmt år. Vad gäller sojabönan så innehåller den alla nödvändiga aminosyror och dubbelt så mycket protein som griskött men Adam har inte gett sig på att odla sojabönor än, på grund av klimatförhållandena som råder i Närke.

– Det kommer att gå snabbare än vad många tror när de vettiga klimatsmarta alternativen börjar komma. Det finns egentligen ingen anledning att äta något annat än vegetariskt. Och ska man äta kött så ska det vara från djur som haft det bra, och som gjort någon form av nytta när det kommer till biologisk mångfald. Proteinskiftet – det händer här och nu!

Under 2016 har Sverige haft ett uppsving för ärter och åkerbönor. De totala skördarna av ärter och åkerbönor blev 97 200 respektive 101 100 ton. Det är en ökning med 96 respektive 52 procent jämfört med genomsnitten för de senaste fem åren. Med ärter menas här ärter för djurfoder och till ärtsoppa med mera, inte konservärter eller färska ärter för infrysning. Parallellt med ”böntrenden” så forskas det även på andra proteinrika livsmedel. Gunnar Backman driver företaget Nordisk råvara tillsammans med kollegan Tomas Erlandsson. De fungerar som en länk mellan forskning, praktik och inköp i livsmedelsbranschen.

– Vi försöker producera livsmedel på det mest hållbara sätt som går. I Sverige har vi bra förutsättningar för att odla baljväxter. Historiskt har ärter, bönor och linser varit livsviktiga grödor för oss, men från 50-talet förändrades jordbruket och kulturgrödorna passade inte i det storskaliga jordbruket, säger Gunnar Backman.

Med stöd från Programmet för odlad mångfald (POM) fick Nordisk råvara tillgång till utsäde, och deras samarbetsodlare odlar nu svenska baljväxtsorter av hög kvalitet igen. Nordisk råvara samarbetar med olika lantbrukare och Adam Arnesson är en av dem. Gunnar betonar hur intresset för bönor, linser och klimatsmarta alternativ ökat enormt hos konsumenterna. Men vad gäller odling av sojabönan i Sverige så anser han att det finns massor av andra alternativ som passar bättre för det svenska klimtatet.

– Svarta och vita bönor och trädgårdsbönor trivs bäst i sydöstra Skåne och på Öland, i de varma jordarna. Gråärter har anpassat sig till det lokala klimatet. Rättviksärtan odlar man i Rättvik, det är en liten nyttig, mörkgrön ärta med intensiv ärtsmak. Gotlandlinsen dog ut, men nu har vi odlat upp den och den är anpassad att växa på Gotland.

Han är förhoppningsfull inför framtiden och tror framför allt matlupin, gråärter och åkerbönor kan komma att bli ett proteinrikt och klimatsmart alternativ till köttet.

– Jag tror att vi bara har sett början. Vi har en enorm utveckling framför oss med växtprotein. Livsmedel som är gjorda på växter är otroligt viktigt och värdefullt för klimatet och hälsan. Det finns oerhörda möjligheter och det här kommer att revolutionera hur vi ser på mat.

FOTNOT: Lupinus Angustifolius som nämns i texten är en odlad matlupin och ska inte sammanblandas med den vilt växande lupinen som finns i trädgårdar och vid vägrenar. Den vilda lupinen är mycket giftig och ska under inga omständigheter förtäras.

Fakta: 

Odlingen av baljväxter ökar:

Arealen med baljväxter i Sverige, som bland annat består av åkerbönor, konservärter och bruna bönor, har ökat med drygt 55 procent sedan 2011. Under 2016 upptog odlingarna av baljväxter drygt 65 200 hektar, vilket är en ökning med 11 procent sedan 2015. Baljväxterna som odlas i Sverige används främst till djurfoder. Den enskilt största grödan i gruppen baljväxter är åkerbönan som svarar för drygt 45 procent av baljväxtarealen.

Stor import av sojabönor:

Den största delen av de färska och torkade baljväxterna som konsumeras i Sverige i dag importeras från andra länder. Sojabönan används ofta i vegetariska produkter eftersom den jämfört med andra baljväxter innehåller alla essentiella aminosyror – andra baljväxter måste kompletteras med spannmål som till exempel vete, råg och havre för att alla aminosyror ska ingå. Soja importeras till Sverige från framför allt Sydamerika där odlingen är förknippad med ett flertal negativa miljökonsekvenser, bland annat att skog och buskmarker som är rika på biologisk mångfald skövlas.

Sojan används till djurfoder:

Huvuddelen av den soja som produceras används till djurfoder vid produktion av kött, mjölk, ägg och till odling av fisk. År 2008 importerades drygt 350 000 ton sojaprodukter till Sverige, varav bara drygt 20 000 ton användes till livsmedel, och resten användes till djurfoder.

Källor: Jordbruksverket, WWF, Naturskyddsföreningen

Annons

Rekommenderade artiklar

Högre krav på företag att inte diskriminera

”Det mesta diskrimineringsarbetet har handlat om jämställdhet. Nu blir arbetsgivarna medvetna om att de måste arbeta på fler fronter”, säger Seher Yilmaz från Rättviseförmedlingen.

Fria Tidningen

Normbrytare på catwalken

Stora modeller blir allt mer synliga i reklam- och modesammanhang. Men kroppsaktivisten och modellen Anna Davidsson varnar för att de stora kedjorna bara hakat på en trend.

Fria Tidningen

© 2018 Fria.Nu