• Den här bilden som publicerades av Al-Jazeera nyligen visar att den militanta islamistiska organisationen Al-Shabaab har tillgång till Carl-Gustaf.
  • Saabs granatgevär Carl-Gustaf kan användas för att att slå ut pansarfordon och byggnader eller för att träffa människor på en stor yta.
  • "Det är sådana här vapen som dödar flest människor i väpnade konflikter," säger Linda Åkerström från Svenska Freds, som precis har gett ut boken Den Svenska vapenexporten.
Fria Tidningen

Svenska vapen i händerna på Al-Shabaab

Sverige har i 60 år exporterat granatgeväret Carl-Gustaf till en mängd olika länder världen över. Nu har vapnet dykt upp hos Al-Shabaab i Somalia. Kritiska röster höjs nu kring frågan om hur ett litet land som Sverige ska kunna kontrollera att vapen inte hamnar i händerna på terrorgrupper.

Den militanta islamistiska organisationen Al-Shabaab har de senaste veckorna erövrat stora landområden från regeringen i Somalia och dess trupper närmar sig huvudstaden Mogadishu. Gruppen har stridit i Somalia sedan den bildades 2006 som en utbrytargrupp ur de islamiska domstolarna i Mogadishu. Al-Shabaab, som har starka band till Al-Qaida, har mördat tusentals i Somalia och i grannländerna, och har bland annat tagit på sig det brutala terrordådet mot Westgate-gallerian i Kenya år 2013.

nytagna bilder från nyhetsbyrån Al-Jazeera syns soldater från Al-Shabaab beväpnade med det svensktillverkade granatgeväret Carl-Gustaf. Vapnet har kapacitet att slå ut stridsvagnar så väl som att döda människor på en stor yta, beroende på vilken ammunition som används.

– Det är en ganska gammal Carl-Gustaf, av modellen M2. Jag skulle gissa att den är tillverkad på 1960- eller 70-talet, säger Christer Ahlström, generaldirektör på Inspektionen för strategiska produkter, ISP, när han inspekterar bilden.

Hur just det här vapnet hamnat där är svårt att veta utan att se tillverkningsnumret menar han. Christer Ahlström tror att det kan handla om vapen som kenyanska fredsbevarande trupper förlorat i strider mot Al-Shabaab.

– Kenyanerna har ju tillgång till M2:or som de fick under de så kallade Englandsavtalen.

Englandsavtalen var en serie hårt kritiserade avtal där England på 1960-talet fick tillstånd att producera bland annat Carl-Gustaf som sedan skickades vidare till länder inom det brittiska samväldet. I dag måste länder som importerar svenska vapen skriva på ett avtal om hur vapnen får användas och vidareexporteras, ett så kallat slutanvändarintyg.

Christer Ahlström tror inte att nya svenska vapen hamnar hos otillåtna aktörer framöver.

– I och med att vi nu har slutanvändarintyg så tror jag inte att risken för någon direkt avledning är särskilt överhängande. Oftast behöver du följdleveranser, i fallet med Carl-Gustaf handlar det framför allt om ammunition. Skulle det vara så att du har skrivit på ett slutanvändarintyg och trots det skickar de här grejerna vidare, då är du egentligen diskvalificerad från följdleveranser, och då har du ju så småningom ingen ammunition för dessa vapen.

Men Pieter Wezeman, expert på vapenexport på Stockholms internationella fredsforskningsinstitut, Sipri, är inte lika övertygad.

– Exporterar man vapen så finns det en viss risk att de används på fel sätt eller av någon som inte fått dem direkt. Det är klart att det är ett problem för Sverige att granska vapen som vi har sålt, vi är ett litet land som inte har resurserna att följa upp all export.

År 2014 lanserade Saab en mycket lättare och mer avancerad version av Carl-Gustaf, kallad M4. Med möjlighet att elektroniskt styra ammunitionen och andra förbättringar ska den vara mer effektiv vid krigföring i städer enligt tillverkaren.

– Det är ett fantastiskt vapen, lägre vikt, lättare att använda, det kommer att vara en stor fördel för användarna, säger Rickard Svensson, direktör för Saab Dynamics marknadsföringsavdelning i Västeuropa, i en reklamvideo på Youtube.

Hittills har Slovakien och ett ännu okänt land inhandlat M4, och två andra länder utvärderar om de ska köpa. Saab vill av sekretesskäl inte avslöja vilka länder det handlar om.

Linda Åkerström, ansvarig för nedrustningsfrågor på fredsföreningen Svenska Freds, menar att vapenexportörer måste ta ett långsiktigt ansvar.

– Frågan är vilka länder som köper de här vapnen. När svenska vapen som sålts för länge sedan nu dyker upp så aktualiseras frågan om var M4:an kan komma att dyka upp om 20 år eller ännu längre. Om man säljer vapen med en livslängd på flera decennier till länder över hela världen så kan du räkna med att sånt här händer, säger Linda Åkerström, som precis har gett ut boken Den Svenska vapenexporten som granskar politiken och aktörerna bakom vapenindustrin.

Små och lätta vapen, som till exempel Carl-Gustaf eller pansarvärnsvapnet AT4, som även det tillverkas av Saab, är särskilt farliga.

– Det är sådana här vapen som dödar flest människor i väpnade konflikter både i krig och fredstid och som lättast stjäls eller tappas bort för att sedan hamna i händerna på till exempel IS i Irak, armen i Burma, och förstås Al-Shabaab.

Enligt Svenska Freds exporterade Sverige vapen till 63 länder förra året, en fördubbling sedan 1990-talet.

– I flera av länderna råder hög korruption inom försvarsorganisationen och flera andra befinner sig i väpnad konflikt. Det är helt omöjligt för Sverige att göra en säker bedömning i sådana fall, säger hon.

Linda Åkerström nämner USA som ett land som är långt fram vad gäller efterhandskontroller av de vapen de säljer. Deras inspektörer reser regelbundet till de länder som köpt deras vapen och kontrollerar hur de används.

– En del vill ha det så i Sverige också. Problemet är att det är både svårt och ofantligt dyrt. För mig är det lite som att torka upp på golvet innan man stängt av kranen, särskilt när det kommer till små och lätta vapen, säger Linda Åkerström.

Även om slutanvändarintygen inte är tidsbegränsade görs inga systematiska kontroller av svenska vapenköpare, förklarar Christer Ahlström.

– Kontrollen i dag består främst av att följa upp misstankar om avledning mot den stat som köpt materielen när vi får sådan information.

Slutanvändarintygen gäller heller inte för all export. Ibland kan undantag göras ifall det anses vara tillräckligt viktigt för svensk säkerhetspolitik. USA har fått undantag från slutanvändarintygen för till exempel AT4. Något som kritiseras av Svenska Freds.

– Vi borde inte göra några undantag i slutanvändarintygen. Och vi behöver också en mycket högre riskbedömning kring hur hög korruptionen är inom försvarsrelaterade institutioner i de länder som får köpa svenska vapen, säger Linda Åkerström.

– Men säker kan man aldrig vara. För att Sverige ska vara säkert på att svenska vapen inte hamnar i orätta händer får man sluta exportera. Det är ett inneboende problem när man säljer sådana här vapen, säger Linda Åkerström.

Fakta: 

Carl-Gustaf

M48 Carl-Gustaf är ett rekylfritt granatgevär som tillverkas av Saab.

Det kom i bruk redan 1948 och började snabbt säljas till flera länder runt om i världen.

1964 utvecklades en moderniserad version kallad M2 och i början av 90-talet togs version M3 fram i nära samarbete med USA.

Carl-Gustaf kan skjuta flera olika typer av ammunition, bland annat för att slå ut pansarfordon och byggnader, eller speciella splittergranater som kan träffa människor på en stor yta.

Nya Carl-Gustaf M4 utvecklas och produceras i Sverige. Slovakien var det första landet att införskaffa Carl Gustaf M4 och ytterligare ett kundland har köpt in vapnet.

USA har testat M4:an i fält sedan 2014.

Svensk vapenexport

År 2011 var Sverige världens största vapenexportör räknat per capita och har sedan dess pendlat mellan tredje och fjärde plats.

Regeringen arbetar just nu med en ny proposition kring svensk vapenexport som ska skärpa exportkontrollen till icke-demokratiska regimer.

Propositionen väntas bli färdig våren 2017.

Inspektionen för strategiska produkter, ISP, är den myndighet som ansvarar för exporttillstånd av svenska vapen.

Läs även: ”Regeringen förhalar en ny vapenexportlag”.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Fria.Nu