Teorierna går i sär om vem som låg bakom kuppen | Fria.Nu
  • Vem som än ligger bakom helgens kuppförsök i Turkiet, anses presidenten gå stärkt ur det.
Fria Tidningen

Teorierna går i sär om vem som låg bakom kuppen

Sekulära militärer, Gülenrörelsen eller presidenten själv. Vem som låg bakom helgens försök till ett maktövertag i Turkiet diskuteras flitigt.

Natten mot lördagen såg förvånade bilförare hur bron över Bosporen, floden som delar den europeiska och asiatiska delen av Istanbul, spärrades av av militärer med stridsvagnar.

Snart stod det klart att delar av militären gjort uppror och försökte störta Turkiets president Recep Tayyip Erdogan. Vid parlamentet pågick strider och militärhelikoptrar attackerade tv-stationer och andra viktiga byggnader i huvudstaden Ankara. Men redan på lördagsmorgonen meddelade presidenten att kuppförsöket var avvärjt och massarresteringar av de soldater som deltagit i upproret påbörjades. 6 000 militärer har hittills gripits, över 2 000 domare avsatts och president Erdogan har öppnat för att återinföra dödsstraffet.

– De kommer att betala ett högt pris för detta. Revolten är en gåva från Gud eftersom detta blir ett skäl att rensa upp i vår armé, sa Erdogan i ett uttalande på fredagsnatten.

Men vem som egentligen låg bakom kuppen är inte klarlagt. Tre teorier dominerar spekulationerna:

1. Gülenrörelsen

Många har tippat på den sociala och religiösa Gülenrörelsen, vars ledare Fetullah Gülen, sprider sitt budskap om ”tolerant islam, utbildning och hårt arbete” från USA där han lever i exil. Gülen var länge en nära allierad till presidenten – hans massmediala resurser, stora inflytande inom domarkåren och nätverk av skolor i Turkiet var en tillgång. Men rörelsens popularitet och spridning bland anställda i det offentliga livet sägs ha oroat Erdogan och 2013 års korruptionsutredningar av honom anklagades för att vara Gülens verk och ett förtäckt försök att störta regeringen. De är nu bittra fiender och Erdogan har pekat ut Gülen som hjärnan bakom kuppen. Gülen förnekar inblandning.

2. Sekulära militärer

Turkiets starka militär har sedan republikens grundande 1923 sett sig som ryggraden i den sekulära staten och har bekänt sig till det moderna Turkiets grundare Mustafa Atatürks vision om en modern, sekulär stat. Fyra gånger sedan 1960 har militären ingripit då regeringen ansetts för islamistisk eller auktoritär. Två kriterier president Erdogan uppfyller.

3. Erdogan själv

I Turkiet har teorin om att det skulle vara presidenten själv som ligger bakom fått stort genomslag. Många turkar hyser med rätta ingen tilltro till statskontrollerade medier och förlitar sig på bloggar och sociala medier där denna teori spridits. Att presidenten själv skulle iscensatt kuppförsöket för att motivera en utrensning av militären och stärka sin position ses som en logisk följd av den senaste tidens uppiskade stämning – ett agerande från Erdogan för att kunna införa repressiva lagar och konstitutionsförändringar med mer makt till presidenten. Teorin förkastas av flera experter som en konspirationsteori. Men journalisten Cengiz Candar, som följt Turkiets alla militärkupper, påpekar att kuppen skiljer ut sig som ovanligt slapphänt och på många sätt var mycket underligt utförd; som att presidenten lägligt var på semester och att en liten tv-kanal togs över istället för den största.

Oavsett vilka som ligger bakom kuppen, är de flesta bedömare överens om att den kommer gynna presidenten. Många medborgare har följt hans uppmaning att protestera och världens ledare har uttryckt sitt stöd för Erdogan. Genom tillslaget mot domare och jurister har han också vunnit kontroll över rättsväsendet.

Fakta: 

Tidigare statskupper i Turkiet

1960: Landets första demokratiskt valda premiärminister, Adnan Menderes, möttes av protester efter en illa skött ekonomisk politik. Efter våld och demonstrationer avsatte militären regeringen. Menderes anklagades för korruption och för att avskaffa sekularismen. Han avrättades och hans parti förbjöds. En ny, liberal författning antogs 1961 och militären återlämnade makten till de folkvalda.

1971: Från 1965 styrde konservativa Rättvisepartiet under Süleyman Demirel. Efter strejker och oroligheter tvingade militären Demirel att avgå och tillsatte en samlingsregering som styrde till 1973.

1980–1983: Under general Kenan Evren genomfördes en kupp efter år av våld mellan extremistgrupper. Men i stället för att lämna över makten till civila inleddes ett långt militärstyre. Parlamentet och de politiska partierna upplöstes och författningen avskaffades. Hundratusentals greps och över 200 människor avrättades eller torterades till döds. Militärjuntan avgick efter att ha drivit igenom en auktoritär och odemokratisk författning som är i kraft än i dag.

1997: Militären tvingade Necmettin Erbakan, Turkiets första islamistiska premiärminister, att underteckna en lista med ”åtgärder mot islamisering” och pressade honom att avgå. I praktiken en militärkupp, men utan formellt militärt maktövertagande.

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2019 Fria.Nu