Han tecknar verkligheten i svart och rött | Fria.Nu
  • Henrik Bromander blev uppmuntrad av sin familj när han började teckna. I många år skrev han sina serier för sin mamma, som var hans mest trogna läsare.
Fria Tidningen

Han tecknar verkligheten i svart och rött

Henrik Bromander svarta serier väjer inte undan för allvar och behandlar ofta ämnen som arbete och rasism. Nu är han aktuell med sitt nya album Kurs i självutplåning. Fria tidningen träffar honom för att prata serier och politik.

”Du är fan sjuk!”. Så reagerade redaktören Thomas Olsson på Henrik Bromanders serie Ett stycke tyg, som berättar om en ensam kvinna med böjelse för att sniffa på använda kalsonger. Serien publicerades i serietidningen Hjälp, och ingår i Henrik Bromanders aktuella album Kurs i självutplåning, som består av tidigare outgivet material och serier som tidigare publicerats i bland annat Galago, Arbetaren och Ord och bild.

– Det händer att jag får sådana reaktioner, men kanske var det vanligare tidigare när jag gjorde mer utflippade och grovkorniga grejer, säger Henrik Bromander.

I dag säger Henrik Bromander att han lämnat de mer uppenbara provokationerna bakom sig. Med det sagt måste det ändå konstateras att de ämnen och teman som berörs i hans serievärld är vågade och utmanande. I det hyllade albumet Smålands mörker står en homosexuell man som är fascist i handlingens centrum.

– Vid den här tiden var Sverigedemokraterna på väg att ta plats i riksdagen. Högerextrema vindar började blåsa och jag tyckte att det var relevant att berätta om en person på den sidan, att försöka förstå en sådan persons tankegods.

Är det även möjligt att läsa Smålands mörker som en kommentar till Anders Behring Breiviks dåd på Utöya?

– Jag har pratat med norrmän som läst den i den kontexten, och det är givetvis uppenbart för dem. Jag var egentligen i slutarbetet med boken när händelsen inträffade och jag valde att kommentera det i boken. Det var omtumlande att ta del av det som hände och jag ångrade nästan att jag lagt så många år på att göra en bok om en sådan här person, som delvis framställs som sympatisk. Jag kom fram till att det ändå var rätt. Även Breivik skulle kunna skildras som en människa. Han är inte ett monster, utan även han är en produkt av ett samhälle.

Ofta känner man medlidande och sympati för dina karaktärer, även när de är som mest motbjudande. Är det en tanke från din sida?

– Det handlar i grunden om empati och om en övertygelse för att vi kan förstå dem som begått de svåraste, hemska handlingar. När jag har jobbat inom rättspsykiatrin har jag mött personer som begått förfärliga handlingar, och i vardagliga situationer är de även små och mänskliga, som vi alla är på sätt och vis. Det har varit lärorikt.

I det kompakta mörker som Henrik Bromanders karaktärer irrar omkring i finns det dock vissa ljusglimtar. Ofta presenteras naturen som en möjlig flyktväg.

– Naturintresset har jag fått med mig från barndomen. Att vandra i skogen har fungerat som ett avstånd till civilisationen. Jag tycker också om naturskildringar i konstnärlig form. Jag är intresserad av att försöka fånga känslorna för naturen, även om det är svårt att verbalisera dessa känslor.

En kontrast till denna frihet är de återkommande skildringarna av monotont och slitsamt arbete i bland annat lager- eller bemanningsbranschen.

– Arbete upptar en stor del av våra liv. Många tycker kanske att det är ett tråkigt ämne att skildra, men jag håller inte med. Jag vill undersöka vad arbete gör med oss och vad som händer på arbetsplatser. Det finns en våg av modern arbetarlitteratur inom skönlitteraturen och jag tycker att även vi inom serievärlden borde berätta mer om detta.

Det är lätt att se Henrik Bromander som en politisk röst som går hårt åt nyliberala krafter i samhället. Men ingen går säker för honom. I serien Proffsdemonstranten driver han med den autonoma vänstern.

– De flesta jag träffar från den miljön tycker att den är kul, men visst har det varit en del sura kommentarer, kanske främst från personer som har för lite distans till det som de gör.

En av dessa omnämner Henrik Bromander i appendixet till Kurs i självutplåning – en queerfeminist som hälsade att hen skulle ”klippa kuken av mig om jag dök upp i Malmö.”

Nu är det så att Henrik Bromander nyligen flyttat från Göteborg till just Malmö. Han känner sig dock inte hotad. Faktum är att han stortrivs. Miljöombytet var välkommet säger han. Bland annat tyckte han att Göteborg kändes alltför stillastående kulturellt.

– Man blir isolerad i Göteborg och det uppstår inte så mycket möten mellan folk. I Malmö tycker jag att det uppstår flera kontaktytor.

I hans nya hemstad finns en heltidsutbildning i serieteckning. Henrik Bromander är autodidakt och tror egentligen inte på att skolas till serietecknare.

– Utbildningen har genererat många duktiga tecknare, men personligen tror jag mer att skolan är bra för att den ger tid och ekonomiska möjligheter att utvecklas. Själv har jag hittat tiden när det uppstått luckor då jag pluggade och lönejobbade. Samtidigt fick jag inspiration från andra håll när jag studerade, vilket är viktigt, det är lätt att man hamnar i en trygg bubbla i de konstnärliga utbildningarna. Jag tror starkt på att gå den egna vägen.

Att hitta sin egen stil och uttryck tar tid. Henrik Bromander berättar att han redan som sjuåring började teckna serier och att han som fjortonåring hade det egna fanzinet Mediokra serier.

– Min familj uppmuntrade mig mycket. Pappa var intresserad av serier och min mamma var den som läste alla mina serier. I många år gjorde jag egentligen mina serier för henne.

När han tittar tillbaka på de egna serierna tycker han att tematiken och ämnena varit i stort desamma. Han ser dock att han tidigare hade en lätt slagsida gällande formen. Problemet var alltför mycket text, ungefär som att han gjorde illustrerade noveller, säger han. Målet har istället blivit att uttrycka sig mer med teckningarna.

– Jag vill utveckla detta än mer och bli bättre på att utnyttja själva serieformen. Bilderna måste också få ta plats.

Det konstnärliga skapandet triggas allt som oftast igång efter att Henrik dykt ner i researcharbete. ”Den nördiga faktan” sätts sedan in i ett nytt sammanhang, vilket sedan har möjlighet att växa till en intressant berättelse.

Utbildningen i filosofi har även betytt mycket för hur han ser på verkligheten. Foucaults maktteori har gett en förståelse för hur mänskliga relationer fungerar, och tidigare har den marxistiska idévärlden varit av betydelse för hans förståelse av klassamhället.

– Ett uppvaknande var även att läsa Simone de Beauvoir som gjorde mig till feminist.

Många kommentarer har yttrats om det mörker som präglar Henrik Bromanders serievärldar. Han ser själv sina serier som ett sätt att bryta den falska bild av lycka som finns i samhället.

– I media och film och tv svämmar det över av ett slags lyckohets. Och i sociala medier framställer vi oss som lyckliga och lyckade. Jag vill bryta av mot den framgångs- och lyckohetsen. Jag håller inte med om den beskrivningen av verkligheten. Sen vill jag inte enbart skildra mörker. Det finns mycket fint som jag även vill lyfta fram i mina serier.

Du tar upp många svåra och känsliga ämnen i dina serier. Finns det något som du undviker att skildra?

– För mig är det en utmaning med ämnen som folk kanske tycker att de inte vill läsa om. Jag vill inte blunda för människornas skuggsidor, och konsten kan fylla en viktig funktion för att berätta om svåra saker. Det finns mycket att uppröras över i den värld vi lever i.

Jag undrar försiktigt om inte folk kan vara rädda att umgås med honom, att de passar sig för att avslöja saker då det finns risk för att bli en del av hans serier.

– Min erfarenhet är tvärtom. Folk brukar öppna sig för mig, säger han med ett skratt. Det är väl en risk man får ta om man umgås med en serietecknare. Sen är det givetvis så att jag inte kan använda allt som jag tar del av, men visst har det hänt att delar av mina vänners erfarenheter stöpts om något för att kunna användas. Ofta märks detta inte av någon annan.

Fakta: 

Henrik Bromander

Född: 1982 i Växjö

Bor: Malmö

Tidigare: Började publicera självbiografiska fanzinet Mediokra serier som 14-åring. Har gett ut tre seriealbum, novellsamlingen Det händer här (2009) och romanen Riv alla tempel (2014), första delen i en planerad trilogi om manlighet.

Aktuell: Med seriealbumet Kurs i självutplåning (Galago förlag).

Annons

Rekommenderade artiklar

Hon ger ut sin egen poesi

Louise Halvardsson gav ut sin diktsamling Hejdå tonårsångest - 35 dikter innan 35 på eget förlag. Nu har hon nominerats till Selmapriset.

Fria Tidningen

Feministisk sf-klassiker blir musik

Hur låter en bok? Kompositören Erik Dahl ger svaret då han stiger in i Ursula Le Guins litterära universum för att tolka klassikern Mörkrets vänstra hand.

Fria Tidningen

© 2019 Fria.Nu