Samtalskonst om arbetsfrågan | Fria.Nu
  • Frida Klingberg är i projektet intresserad av de erfarenheter som för många arbetssökande faller mellan stolarna – de som inte går att sätta upp på ett CV. Foto: Privat
Fria Tidningen

Samtalskonst om arbetsfrågan

I över 60 graders värme träffas fyra människor för ett samtal. Erfarenhet av arbetslöshet är den gemensamma nämnaren och relationen mellan arbetsgivare och anställd ett av de teman som undersöks.

Frida Klingbergs konstprojekt Bastu för arbetslösa går ut på att anställa fyra arbetslösa personer för några timmar en kväll. Arbetet de anställs för består av att basta – och samtala.

– I projektet är jag arbetsgivare och de är anställda. Det är på ett sätt en konstruerad situation, men den är ändå på riktigt. Jag anställer dem, betalar dem och de får anställningskontrakt.

Syftet är att få fram erfarenheter och kunskap om arbetslöshet. Frida Klingberg upplever att det ofta pratas om arbetslöshet, och om arbetslösa, men att det är en grupp som sällan får formulera sig offentligt om sina egna erfarenheter.

– Även om det är arbetslösheten i sig som ses som ett problem i samhället och inte människorna, tycker jag ändå att det kan sippra igenom, till exempel genom hårdare kontrollsystem och hårdare piskor mot arbetslösa.

Två av fem samtal i projektet är redan genomförda. Klingberg berättar om hur de har rört sig genom olika sfärer – från det privata och personliga till filosofiska frågor och mer politiska diskussioner.

– Det har kommit upp frågor som: Vad är arbete? Vad får man göra och inte göra som arbetslös? Får man må bra och renovera sitt hus när man är arbetslös?

Annat har handlat om hur samhället är organiserat och alternativa system som till exempel tankar om medborgarlön har avhandlats. Men det finns inga förväntningar på hur det ska vara under kommande samtal, det är upp till dem som anställs att avgöra.

Frida Klingberg menar att bastun är ett bra rum för samtal, men att den också har ett symboliskt värde. Ett rum som utnyttjas för avkoppling – men också påminner om en slags kroppslig utmattning. Klingberg förklarar:

– Det är nästan radikalt att ha det bra som arbetslös i Sverige i dag. Får man som arbetslös slappna av?

Svetten i bastun symboliserar den kroppsliga utmattningen. Den samlas också in efter att samtalet är avslutat, genom de handdukar deltagarna har använt under kvällen.

– När man arbetar säljer man sin tid, sina kroppsfunktioner och sina kunskaper och erfarenheter. Det är också det jag köper i projektet.

Bastu för arbetslösa är ett processbaserat verk, där Klingberg ser annonsen som ligger ute på Platsbanken som ett visningsrum. Alla som kommer i kontakt med den är publik. Tankarna som föds hos människor som ser annonsen, och samtalen i bastun är konsten. På något sätt kommer också projektet – de inspelade samtalen och de insamlade handdukarna – att visas upp i ett senare stadium, men verket pågår här och nu. Intresset har hittills legat mellan 20 och 50 ansökningar per tillfälle. Från dem väljer Frida Klingberg ut personer med olika bakgrund och erfarenheter av arbetslöshet.

– Det är inte CV:et som intresserar mig, vilka jobb de har haft. Jag är intresserad av erfarenheten som ingen bryr sig om, den som faller mellan stolarna.

Annons

Rekommenderade artiklar

”Det jag gör i ateljén är politiskt”

Konstnär, psykolog och engagerad i flera frivilligorganisationer. Anna Olsson är en mångsidig textilkonstnär som väver in politik i sin konst och sin konst i politiken.

Göteborgs Fria

© 2017 Fria.Nu