Urfolksbarn osynliga i frågor som rör dem | Fria.Nu
Fria Tidningen

Urfolksbarn osynliga i frågor som rör dem

Barn och unga som tillhör en nationell minoritet utsätts ofta för diskriminering, men deras erfarenheter blir sällan hörda. Nu har Svenska kyrkan tillsammans med Uppsala universitet tagit fram en rapport med tips och metoder för att inkludera och engagera minoritets- och urfolksbarn i frågor som rör dem.

– Barn och unga får sällan komma till tals när man diskuterar minoritetsfrågor eller barnrättsperspektiv. De är osynliga när man pratar om dessa frågor, säger Leena Huss, som är professor vid Uppsala universitet och rapportförfattare.

Rapporten ger handfasta tips om hur man kan stärka minoritets- och urfolksbarn i Sverige. Bland annat handlar det om att verka för att bestämmelserna i minoritetsspråklagen efterlevs inom kommuner och landsting men också om att skapa forum för barn och unga att prata om sina erfarenheter och utbyta tankar. Ett sådant forum som nämns i rapporten är Ung minoritet som är en plattform för samarbete mellan de fem nationella minoriteternas ungdomsförbund. Lena Huss efterlyser fler sådana mötesplatser.

– Det finns en kraft och ett intresse bland många barn och unga att engagera sig i frågorna, men det finns inga forum att göra det på. Det är viktigt att kunna engagera dem på deras villkor, säger hon.

Att inkludera barn och unga kan också leda till att intresset för att lära sig språket ökar, menar Leena Huss. Bland annat lyfts exempel i rapporten på olika goda exempel som fungerat. Språkprojektet Finska nu, arbetar med att lyfta fram och väcka intresse för den finska kulturen och språket på förskolor i landet. En del i projektet handlar om att vända sig till svenskspråkiga förskolor med tvåspråkiga teaterföreställningar. Anni Heikka som är projektledare säger att det har bidragit till att väcka intresse och engagemang bland barnen.

– Vi tror på att göra språket till någonting roligt och användbart. Barnen måste se att det finns platser där de faktiskt kan använda språket. Vissa finskspråkiga barn blir nästan chockade när vi kommer med föreställningen då de inte alls är vana vid att finskan syns i förskolans vardag, säger hon.

Tanken är också att barnen ska känna sig stolta över sin identitet och att språket är en viktig komponent i sammanhanget, står klart. Anni Heikka menar att förskoleprojektet väcker intresse och stolthet hos barnen med finsk bakgrund.

– Ett barn som inte kan ett enda ord finska kan följa med i våra föreställningar och njuta av dem men det är lite extra roligt för de barn som faktiskt kan finska. Det är då också en chans för de finskspråkiga barnen att ”glänsa” bland sina vänner.

Nu är förhoppningarna att rapporten ska bidra till att stärka självbilden hos barn och unga som tillhör en nationell minoritet och att fler ska involveras i minoritetspolitiskt arbete.

– Förhoppningarna är att lyfta fram barn och ungdomar och deras rätt till delaktighet och inflytande i samhället, även när det gäller minoritets- och urfolksfrågorna, avslutar Leena Huss.

Fakta: 

Fem nationella minoriteter

I Sverige räknas samer, judar, romer, sverigefinnar och tornedalingar som nationella minoriteter.

Enligt FN:s definition är samerna dessutom urfolk.

De nationella minoritetsspråken är samiska, jiddisch, romani chib, finska och meänkieli (tornedalsfinska).

Källa: Nordiska museet

ANNONS
ANNONS

Rekommenderade artiklar

© 2022 Fria.Nu