Riksmedia valde att inte låtsas om Sverigedemokraterna före valet. I SVT:s valvaka fick de till exempel inte vara med. Däremot var Feministiskt initiativ inbjudna, som fick betydligt färre röster. Sverigedemokraterna anses odemokratiska och bör därför inte få sprida sina idéer. Själva kallar de sig demokratiska, men Ulla Ekström von Essen som forskar i idéhistoria vid Södertörns högskola menar att det beror på hur man tolkar demokratibegreppet.

– Sverigedemokraterna tycker att om en folkomröstning beslutar att stoppa invandringen till en kommun så är det demokratiskt. Det stämmer med en teknisk syn på demokrati, men å andra sidan kan man se det som att det finns objektiva moraliska värden som ligger till grund för demokratin. De handlar om alla människors lika värde och rätt till liv, och de går inte att förena med att stoppa invandring eller begränsa religionsfrihet.

Ulla Ekström von Essen har studerat Sverigedemokraternas utveckling sedan 1992, och tror inte att de utgör något större hot mot demokratin. Däremot ser hon det som en demokratiskt viktig fråga att de granskas av medierna så att människor vet vad de väljer för parti. Om de blir ignorerade kan de fortsätta vinna röster på att ta rollen som nertystade martyrer, och på att aldrig bli bemötta i sakfrågorna.

– De måste upp till ytan och bemötas med fakta, siffror och konkreta exempel. Det borde inte vara så svårt egentligen. Även om en del sverigedemokrater är rustade till tänderna med siffror så är de flesta mest förbannade och inte så genomtänkta.

Som exempel nämner hon partiets representant i Ystad som nyligen hävdade att en miljon muslimer lever på bidrag i Sverige. Det är mycket lätt att ifrågasätta den siffran, eftersom det inte ens finns en miljon muslimer i Sverige. Dock är det ändå inte självklart att ett sådant uttalande blir till Sverigedemokraternas nackdel. För många väljare har det kanske inte så stor betydelse om siffran stämmer eller inte. Den kan fungera ändå genom att appellera till ett missnöje som finns. Att ta upp Sverigedemokraterna till ytan kan också vara problematiskt eftersom man ger legitimitet åt deras frågor, och deras sätt att ställa frågorna.

– Det kan hända att det blir så. Det kanske till och med är troligt att det blir så, men vi har inget val längre när de har blivit så här stora.

Nästa fråga är om Sverigedemokraterna själva ska ges utrymme att skriva på debattsidorna.

– Ja, egentligen, nu när de är så här etablerade är det väl orimligt att de inte skulle få det.

Efter de två inlägg som Ulla Ekström von Essen har skrivit på DN Debatt har Sverigedemokraterna velat komma med repliker, men inte kommit in, enligt deras egen utsago.

– De har inte varit så bra på att hantera media hittills. Visserligen har de inte fått så många chanser, men de har inte tagit de tillfällen som faktiskt har funnits. Till exempel i debatten om Muhammedkarikatyrerna sladdade de ju in på en räkmacka.

Här menar Ulla Ekström von Essen att de kunde ha tagit chansen att bre ut sig mycket mer som försvarare av yttrandefriheten. Hon tror dock att de kommer att bli mer och mer slipade. Med det kraftigt höjda partistöd de får nu kommer de kanske att anlita en kommunikationsexpert, som de andra partierna.

Medan riksmedia valde att tiga så har många lokalmedier skrivit om Sverigedemokraterna. Ulla Ekström von Essen har följt deras bevakning och tycker att den har varit i stort sett korrekt. Partiets förslag har granskats och följts upp på ett sakligt sätt, istället för sensationsskriverier.

Hon nämner Norrtälje Tidning som exempel på en redaktion som medvetet har gått in för att granska och bemöta Sverigedemokraterna. Då partiet växte inför valet 2002 valde tidningen att låta dem komma till tals och få sina insändare publicerade. Dock hela tiden med en motbild och ett svar. Det byggde på att det fanns en kunnig och engagerad person på redaktionen, men strategin verkar ha fungerat: Sverigedemokraterna kom inte in i kommunfullmäktige.

Som ytterligare ett exempel på bra journalistik i de här frågorna tar hon upp en reportageserie om Ny demokrati av Mustafa Can. Han pratade med olika nydemokrater och försökte kartlägga deras världsbild. Samtidigt visade han hur lite koppling de egentligen hade till de politiska idéerna som partiet stod för.

– Det är klart att det blev ett uppifrånperspektiv och att de framstod som väldigt trångsynta, men han lyckades ändå skapa en förståelse och en viss sympati för dem som människor. Man måste vara väl förberedd för att handskas med Sverigedemokraterna, menar Ulla Ekström von Essen, och inte gå in helt naivt och se det som en spännande grej. Det går inte heller bara att avfärda dem som omoraliska, utan det gäller att bemöta dem sakkunnigt.

Hon anser att det etablerade samhället inte ska skygga för debatten om segregation och integration, men den måste tas inom en socialliberal och demokratisk tolkningsram.

– Det är viktigt att inte haka på deras sätt att formulera problemen. De vill till exempel gärna diskutera problem i invandrartäta områden utifrån ett kulturellt perspektiv, fastän det ofta handlar om sociala problem och klasskillnader.

Enligt Ulla Ekström von Essen har media ett ansvar att föra en djupare och större diskussion om Sverigedemokraternas ideologi. Hur kan de till exempel stå för gamla socialdemokratiska ideal och samtidigt hårdare, konservativa värden? Där lyckas de plocka väljare från båda sidor. Och hur kan de stå för folkhemsidealet utan någon som helst klassanalys?

– Journalister måste ta sig tid att ställa de stora frågorna. En förenklad, snuttifierad rapportering hjälper Sverigedemokraterna att föra fram sin förenklade världsbild.

Ulla Ekström von Essen om De nya Sverigedemokraterna: Sverigedemokraterna har sedan 2005 en ny profil som ska locka bredare väljargrupper. Främlingsfientligheten tonas ner medan välfärd och trygghet lyfts fram. Dock handlar det mest om en förändring på ytan. Partiet bildades ur bland annat BSS (Bevara Sverige Svenskt) och deras idéer har fortfarande sina rötter i nazistiska ideal. De skriver på sin hemsida att ett lands demokratiska utveckling är beroende av en homogen befolkningsstam. De talar också om begreppet nationell särart och ger svenskheten en närmast metafysisk status. Det är inte något vi har skapat utan något som finns och måste bevaras. Antisemitismen är nedtonad och tystad i partiet, och istället är islamofobi centralt. Det handlar dock om samma slags konspirationsteorier, om de hotfulla andra, fastän judar har bytts ut mot muslimer. Motståndet mot muslimer uttrycks i termer av kulturellt krig, som påminner om det tidiga nittonhundratalets tal om raskamp.