Det började som skvaller på några bloggar. Enligt ryktesspridarna skulle statssekreterare Lars Danielsson ha tillbringar juldagen med sin älskarinna och medarbetare Helen Eduards. Detta skulle, enligt ryktesspridarna, vara orsaken till att han inte skött sitt jobb i samband med tsunamikatastrofen.
Ryktet fick snabb spridning. Tidningarna tog upp det och till slut kände sig Helen Eduards tvingad att gå ut och dementera offentligt.

Två unga folkpartister pekades ut för att ha startat ryktesspridningen på nätet och den socialdemokratiska partisekreteraren Marita Ulvskog gick i taket. Nu såg hon sin chans att ge igen på Lars Leijonborg.
När historien om de två unga folkpartisterna och deras skvallerbloggar rullades upp hade det bara gått några månader sedan en socialdemokratisk partiarbetare ertappades med att sprida falska anklagelser mot Fredrik Reinfeldt via e-postlistor.
Då hade Lars Leijonborg sagt att en särskild 'socialdemokratisk mentalitet' bidragit till övertrampet. Nu var han tyst.

Rykten, skvaller och smutskastning har alltid varit en del av det politiska spelet. Särskilt när regeringsmakten står på spel.
Enligt experterna är årets valrörelse inte smutsigare än många andra jämna valrörelser. Däremot förefaller den nya tekniken göra det lättare för onda tungor att nå ut med sina tvivelaktiga budskap. På bloggar, e-postlistor och hemsidor förs den skitiga valrörelsen. Särskilt ungdomspolitikerna gillar att häckla sina politiska motståndare. Men frågan är om väljarna bryr sig.