Kasta ut bibeln ur almanackan
Varför har inte jag någon namnsdag, undrar Yllka? Jag funderar lite där vi står, på trappan utanför skolan. Men ju mer jag klurar, desto mindre kan jag svara. Varför känns almanackans namnsdagar så hopplöst föråldrade? Varför har Abel och Hulda namnsdag men inte Abdullah och Hamida? Den enda invändningen skulle väl vara att Yllka är ett ovanligt namn och det är rättvisast att de vanligaste namnen får bemärkelsedagar? Men varför skulle inte 29 Yllkor vara värda en namnsdag när 26 Botvid har fått äta tårta den 28 juli precis som alla andra Botvid sedan 1800-talet?
Visst, de vanligaste namnen i Sverige är fortfarande ganska svenniga, Maria, Erik och Lars står fast på prispallen. Men som en logisk konsekvens av invandring och hur ett mångkulturellt Sverige vuxit fram klättrar andra namn uppåt på listan. Både Mohammed och Ali ligger nu bland de 100 vanligaste namnen för nyfödda pojkar, men de får inte fira några namnsdagar. För i Sverige har vi bestämt oss för att fira bibliska svennenamn, helt oberoende av hur många dagarna då berör. Efter 1945 har Adolf dalat i popularitet (397 personer) och Abdullah (481 personer) har gått förbi. Men vem får paket den 23 juni?
Sedan 1986 har almanacksförlagen en gemensam namnlängd med några namn varje dag som ska få några grattis och lite uppskattning. Namnsdagstraditionen är djupt kristen och har rötter i den katolska kyrkan. Senaste uppdateringen av namnlängden gjordes 1998 av svenneinstitut som Språk- och folkminnesinstitutet, Svenska språknämnden och ett gäng folklorister - inga vanliga svenssons och blattar från gatan direkt. Men de slog i alla fall fast att hänsyn skulle tas till användningsfrekvensen. Och i och med det finns det ingen logisk anledning till att de två Malachias ska ha namnsdag, men inte de 78 Moustafa. Att Mamertus får en helt egen namnsdag medan 1 146 Maryam inte ens får dela på en.
För något annat som slogs fast 1998 var att hänsyn skulle tas till kulturhistoriska (läs: bibliska) kopplingar på namn. Det är därför de bibliska namnen fortfarande behandlas som heliga kor. Men hur relevant känns det? Ett sekulariserat samhälle måste återspegla människorna i det, inte den kristna historien.
Nej, det är dags att kasta ut bibeln ur almanackan. Inte bara av rättviseskäl, utan av integrationsskäl. För vettigare vore väl att lägga alla namn som liknar varandra på samma dag, oavsett ursprung i Motala eller Mellanöstern? Det vore väl ball om Kalle och Carlos i klassen får fira gemensam högtidsdag och visa att almanackan föregår med gott exempel - att inte göra någon skillnad på svennar och blattar. Fram till dess har vi apartheidkalendrar på var mans vägg.
