- Hela Pakistans struktur är uppbygg kring militären. WSF är bara en droppe i havet och kommer inte att påverka regimen på något sätt. Men under forumet, på denna kvadratkilometer, har vi kunnat se att alla myter om exempelvis obändigt fiendskap mellan Indien och Pakistan, mellan olika etniska grupper och mellan våra provinser är nonsens, säger Tarek Fatah, född i Pakistan och värd för det kanadensiska teveprogrammet Muslim Chronicle.

Pakistans president general Pervez Musharraf tog makten i landet år 1999 genom en oblodig militärkupp. En kupp som besynnerligt nog välkomnades av delar av den pakistanska eliten. Presidenten har lovat att fria val ska hållas nästa år. Under forumet fick aktivister och akademiker en sällsynt chans att träffas och debattera ämnen som demokrati och behovet av regional fred
Tarek Fatah menar att fred mellan Indien och Pakistan krävs för en demilitarisering av regionen, men han menade att fred skulle skapa en situation där Pakistans militär inte skulle ha 'någon roll att spela, inget existensberättigande'. Det menar han gör att militärregimen inte har något allvarligt menat intresse av fredprocessen. Samtidigt anklagade Tarek Fatah den indiska sidan för att ha en fixering vid att kontrollera Kashmir.

De djärvaste och kanske mest tankeväckande åsikterna om Pakistans militärregim under forumet kom dock från Ayesha Siddiqa Agha, forskare vid Woodrow Wilson International Centre i Washington och författare till boken Military Inc., The Politics of Military's Economy in Pakistan som snart kommer att publiceras.
- Det är inte en bok om Pakistan, det är en kritisk avhandlig av ett särskilt beteende inom alla militärer, inte av själva institutionen, säger Agha.
Boken beskriver rovdjursnaturen hos Pakistans mäktigaste institution som har styrt landet merparten av åren sedan självständigheten 1947.
Vid ett möte under forumet ställde Agha flera explosiva frågor.
- Varför är vårt civila samhälle till sin natur elitistiskt? Varför finns det sprickor mellan landets olika delar, frågade hon.

Ayesha Siddiqa Agha säger att hon i boken försöker utreda den speciella militära kultur som finns i hela världen. En kultur som skapar makt och fördelar åt de militära ledarna. Hur mycket makt denna kultur får i ett land beror på hur stark eller svag en stats politiska institutioner är. I Pakistan har politisk instabilitet hjälpt den starka militären att ta över makten och uppbyggnaden av institutioner har kommit i kläm.
Förutom Pakistan nämner hon bland andra Indonesien och Turkiet som två länder där militären har varit eller är en stark aktör inom politiken och där militären har exploaterat statens resurser.
- Militären blir till sin natur rovgirig och uppmuntrar också sitt brödraskap - aktiv och pensionerad militär personal och sina bundsförvanter och partnerns inom ländernas elit - att roffa åt sig och vidmakthålla sin makt, säger hon. I ett sådant scenario kommer Pakistan inte att blir fritt från feodalsystemet eftersom feodalherrarna och militären stödjer varandra, drivna av kortsiktiga personliga vinster. Därför riskerar demokratin att förbli en dröm, menar Ayesha Siddiqa Agha.
- Tyvärr vägrar politikerna att utreda det här ämnet. Därför har det politiska utrymmet inte bara blivit mer klaustrofobiskt, utan det saknas också politiska idéer, säger hon.

Just på grund av denna brist är World Social Forum så värdefullt för Pakistan, menar Karamat Ali, medlem i arrangörskommittén.
- Deltagande i dessa demokratiska debatter är det vi behöver mest. Detta kommer att stärka vårt svaga civila samhälle, säger han.