Men här är vi sämre på att läxa upp varandra. Om någon bryter mot lagen är det lättare att säga ifrån. Varför är vi så fega när det gäller etiska ställningstaganden? Har det liberala paradigmet 'alla har rätt att göra precis som de vill' och det egoistiska talesättet 'sköt dig själv och skit i andra' rotat sig så djupt i den svenska folksjälen att vi låter våra kollegor, vänner och främlingar på bussen komma undan med vad som helst?

Min generation har till exempel lagt till sig vanan att bemöta obehagliga situationer med ironi och sarkasm istället för argument. Min vän satt på lunchrasten härom dagen med en kollega. Kollegan berättar om sin kompis som varit ihop med en färgad man. Sen blev kompisen senil och kom inte längre ihåg att hon varit ihop med just en färgad man. 'Det kanske är så att om man är ihop med en svart så tänker man inte på att den är svart. Han var ju så trevlig och gullig på alla sätt.' Min vän svarar, med diskret ironi 'han var trevlig och gullig, till skillnad från andra svarta?' varpå kollegan svarar på fullt allvar, 'ja, men det är väl så att man tänker, inte rasistiskt, men ändå att man tänker att svarta är...'
Det här är ett tydligt exempel på när pk-ådran vibrerar och vill säga ifrån, men inte fick komma till tals utan kvävdes med sarkasm. Men det räcker inte att sarkastiskt säga emot sin kollega, för det blir bara ett ställningstagande för din egen skull. Om du ska nå kollegan och eventuella medlyssnare måste du sätta ner foten så det känns.

Sen går det förstås en viktig gräns mellan pk-ådran och 'moralgenen', den som spritter till när någon gör något som du bara tycker är omoraliskt. Det kan vara allt från att ha sex med någon av 'fel' kön eller låta sina barn vara uppe efter nio. Vissa har lite svårt att skilja på de två och springer ut och fördömer människors fullt legitima privatliv. Men så länge en tredje parts pk-ådra då spritter till och säger till dem att det de gör är att fördöma en livsstil så brukar det lösa sig.
Men då krävs det också att vi har starka ådror. Muskler behöver träning för att bli starkare. Så funkar pk-ådran också. Så hem och träna - kommentera varje litet fel du ser i samhället. Slänger din partner konservburkar i vanliga soporna? Har din förening möte i en lokal som inte är anpassad för funktionshindrade? Tar dina kollegor informella beslut i herrbastun?
I en demokrati har vi alla rätten att vara som vi är och njuta av vår frihet, så länge den inte inkräktar på andras frihet. Det är för det gränslandet vi är utrustade med en pk-ådra. Ta hand om den. Och varandra.