Sen föll kommunismen i Östeuropa. Vi var inte lika rädda för ryssen som stat längre, men alla ryssar, polacker och andra öststatsbor som skulle komma och ta våra jobb och leva på vår välfärd. De senaste åren är det terroristerna som stört nattsömnen. Vi vet aldrig när de kan dyka upp eller vad de kan hitta på. Vi har skäl att vara rädda. Vi har ju sett vad de har ställt till med på andra håll i världen.

Vi är rädda. Rädda för yttre hot. Fiender som kan komma och förstöra allt det fina vi har byggt upp. Under de senaste veckorna har hotbilden ändrats. Vi är fortfarande rädda för det yttre hotet, även denna gången från öst, men nu personifierade i små söta dunbollar till fåglar. 67 personer har redan dött av smittan som fåglarna bär på och fågelinfluensan kan vara här i Sverige när som helst. Kanske redan om ett par dagar har en fågel från Ryssland vägarna förbi Sverige och då kan det vara kört. Enligt kvällstidningarnas löpsedlar har viruset kommit och gått både på Öland och i Eskilstuna.

Hur är det då att leva i ett land där viruset faktiskt har hittats på riktigt? Jag börjar tänka på mina rumänska vänner. Jag ringer till min vän Romeo som bor i Oradea i västra Rumänien och frågar honom hur de har det. Romeo berättar att han precis har blivit klar med sina universitetsstudier och att han och några till har startat ett IT-företag. Annars rullar vardagen på som vanligt. Det ända som oroar honom är hur ekonomin ska gå ihop. Både för honom själv, hans företag och för Rumänien i stort. Men då är ju saker och ting också som vanligt.

Fågelinfluensan då?

Jo, de har ju hittat några döda fåglar i Donaudeltat och tiotusentals fjäderfän har slaktats. På teve har han sett hur bilar och tåg som har kommit från det 'smittade' området tvättas och desinficeras. Naturligtvis följer han nyheterna för att se hur det går, men mycket mer än så är det inte.

Han låter inte särskilt orolig. Romeo säger att så länge ingen människa har dött av fågelinfluensan i Rumänien så finns det andra saker att oroa sig för. Han har inte vaccinerat sig, känner bara en person som har gjort det, och han äter fortfarande kyckling. Men är han inte rädd? Nej, Romeo är inte rädd. Inte för fågelinfluensan i alla fall.

Jag känner mig fånig och skäms nästan för att vara svensk. Varför ska vi vara rädda om inte rumänerna är det? Romeo tror att det beror på att vi svenskar är lever i ett väldigt organiserat land. Han har själv besökt Sverige och blev förvånad över hur allting planeras in i minsta detalj. Vi klarar helt enkelt inte av oväntade händelser och börjar ibland till och med oroa oss innan något ens har inträffat. Vi vill ha kontroll och bara tanken på att något kanske kanske kan gå snett får oss att drömma mardrömmar. Sen har vi inte samma ekonomiska problem som rumänerna. Även om inte alla svenska är rika har de allra flesta svenskar det gott ställt i rumänska mått mätt. Det är samma sak med det politiska läget i Sverige. Även om vi gnäller på vår regering så har vi iallafall inte samma problem med byråkrati och korruption som de har i Rumänien.

Kanske behöver vi svenskar något att vara rädda för. Kanske krävs det en rädsla för att något hemskt kanske skulle kunna hända för att vi ska kunna känna att våra liv är ganska bra trots allt och att saker och ting kunde ha varit mycket värre. Vi lever tryggt. Ryssen kom aldrig och tog oss. Arbetarna från öst har ännu inte tagit alla våra jobb. Särskilt många terrorister har vi inte heller sett till och fågelinfluensan fanns uppenbarligen inte i Eskilstuna.

De enda som egentligen har något att oroa sig för är de svenskar som sitter med en bokad charterresa till Rumänien eller Turkiet. Vågar de fortfarande åka?

Den oron tycker jag att man får ta när man har förmånen att bo i ett av världens rikaste länder och inte har större problem att tänka på.