Redan på onsdagen for ett femtontal svenskar från antikärnvapennätverket Ofog ner för att delta i aktionen. Anna Andersson är en av dem.

- Det finns en massa kärnvapen i Europa som man inte pratar om, säger hon. Man har lovat att rusta ner men det gör man inte, i stället framställer man nya vapen.

Sedan den Internationella domstolen i Haag 1996 förklarat att 'hot med eller användning av kärnvapen i allmänhet skulle strida mot krigets lagar och särskilt mot den humanitära folkrättens regler' tog antikärnvapendemonstrationerna fart. Den första Bomspottingaktionen (bom betyder bomb på flamländska) hölls 1997 med ett tjugotal aktivister som tog sig in på kärnvapenbasen Kleine Brogel för att försöka genomföra en medborgarinspektion.

Årets aktion är den största hittills och har fått namnet Bomspotting XL. Några tusental civila vapeninspektörer kommer att ta sig in på tre platser samtidigt - Kleine Brogel, Natos politiska högkvarter i Bryssel och Natos militära högkvarter Shape.

I Belgien är frågan fortfarande känslig, och regeringen har officiellt inte erkänt att vapnen finns på basen.

- Jag har inte själv varit där, men det förs ju en stor diskussion om det i Belgien med politiker som påstår att det finns, säger Anna Andersson.

Den svenska gruppen kom på torsdagen fram till Gent där de bor i privata hem. Under torsdagen och fredagen ordnades lära känna-lekar, föreläsningar och workshops för att förbereda dem inför aktionen. De fick även träna sig i icke-våld och att ta beslut med konsensus.

I dag lördag samlas alla deltagare och får veta var de ska ta sig in. Sedan går de in på området uppdelade i vängrupper om fyra personer.

Anna Andersson tror att några tusental poliser och militärer kommer att stå och vänta på dem.

- Vi räknar med att bli gripna och få sitta i arrest. Det är troligt att de tar våra pass men jag tror inte att det blir något mer. Om det skulle leda till åtal skulle det vara jättebra, då får vi mycket publicitet.

I Belgien säger lagen att om någon grips på militärt område tas målet upp i en juryrättegång direkt. Det är precis vad arrangörerna hoppas på, men domstolen undviker att ta upp målen av rädsla för ett eventuellt frikännande.

Ett frikännande skulle innebära ett erkännande av att aktivisterna har rätt, vilket skulle leda till en debatt om Belgiens kärnvapenpolicy. Hittills har bara ett mål tagits upp, när två parlamentspolitiker åtalades. Det slutade med att domstolen omyndigförklarade sig själv och målet lades ned.

I stället går polisen runt lagen genom att bara hålla aktivisterna i tillfälligt förvar, de som grips sätts i stora inhägnader ute på området. Under väntan försöker vängrupperna hålla humören uppe med olika aktiviteter som att hålla picknick och spela teater. Framåt kvällen brukar de släppas och sedan går bussen hem igen.

- För mig är det en självklar sak att göra, säger Anna Andersson. Det kan ge konsekvenser, men sätter man det mot all den skada kärnvapen kan göra är det inte ett svårt val.