I Sverige och västvärlden har kritiken mot heteronormen mest anammats av gayrörelsen. Men heteronormen är mer än så, och alltså är ifrågasättande av heteronormen - queer - mer än så. Normen talar inte bara om vilket biologiskt kön din partner ska ha utan också hur er relation ska se ut, hur ni ska ha sex, att ni ska ha barn. Och även hur gamla ni ska vara i förhållande till varandra.

Det finns ett engelskt uttryck, cross-generational love, som används för att beskriva relationer över generationsgränserna. Begreppet missbrukas och misstolkas ofta, många kopplar samman begreppet med pedofili. En pedofil är en människa med en sexuell störning som gör att han eller hon dras till barn, på grund av deras outvecklade kroppar. En minoritet av dem som lever med störningen går till handling och förgriper sig på barn. Vissa utövande pedofiler har försökt använda sig av 'cross-generational love' för att rättfärdiga sina handlingar. De ser sig som en del av queerrörelsen. Inget kunde vara mer fel. Det är inte det begreppet handlar om i queersammanhang. Uttrycket handlar om att tänja på gränserna för amoröst och sexuellt beteende som är socialt accepterat.

Som till exempel den äldre kvinnan som har unga älskare. Dömer du kvinnan som 'gummsjuk'? Eller kanske snarare den äldre mannen som har sex och relationer med unga män och/eller kvinnor. Dömer du honom och ungdomarna? Jag tror att många av oss gör det. Jag gör nog det själv. Det enklaste sättet att slå sig fri från sina eventuella fördomar är den liberala tesen 'så länge vuxna människor gör saker av egen fri vilja har jag inga problem med det.' Men det är när man utmanar definitionen av 'vuxna människor' som det blir kontroversiellt. Ta exemplet med en 14-årig kille som inleder en relation med en 22-åring. De lever tillsammans i flera år. Om de har sex det första året är det övergrepp och pedofili? Och om det inte är det, när drar vi då gränsen? När den äldre är 25? 34? 40? Och skulle det ha gjort någon skillnad om relationen var ett enstaka sexuellt möte?

Jag tror att det finns många frågor som rör sig i en gråzon på grund av att ämnet är så tabubelagt. När blir en relation som överskrider sociala åldersgränser destruktiv och vem ska avgöra det? Är det statens åldersgränser? De som ingår i relationen? Omgivningen? Ingen av de instanserna känns speciellt pålitlig. Och det kanske inte är poängen. Poängen är snarare att vi måste se mindre kategoriskt på människors relationer. En kontakt blir inte automatiskt destruktiv bara för att den inte uppfyller normen. Det har vi lärt oss av andra normbrytare och det måste vi lära oss igen. Vi måste bli av med kvällstidningarnas pedofililöpsedlar när en 14-åring anmält en 22-åring. Brottet heter sex med minderårig och måste utredas innan en tidning kan avgöra huruvida den anklagade har en sexuell störning eller inte. Att slentrianmässigt slänga sig med pedofilbegreppet är att bortse ifrån de riktiga problem vi har med utövande pedofilers barnmisshandel. Framför allt måste vi sluta att kategoriskt fördöma alla relationer som inte påminner om ideal. Sen var gränsdragningarna ska gå, blir en senare - och svårare - fråga.