Fredrik Lindström

Wahlström & Widstrand

KULTUR. Fredrik Lindström är en man som inte behöver närmare presentation. Om man är en sådan man, borde man inte då glida omkring i livet och vara åtminstone lite halvnöjd med det man åstadkommit? Man kan tycka det. Men Lindström har funderingar om det här med existensen och kärleken. Dessa funderingar, som är av sådan art att de drabbat de flesta vid ett eller annat tillfälle, är kryddade med tidstypiska vardagsdetaljer som lådvin, vitlöksbaguetter och kaffe latte.

Lindström frågar sig om han är vuxen, och om han är det, när han blev han det, och borde inte livet i sådana fall innehålla mer än så här? Betraktelser från en lyckad välutbildad storstadsman mitt i karriären, alltså. Det är inte originellt, men det är nog inte meningen heller.

Igenkänningsfaktorn som Lindström förmodligen medvetet eftersträvar överbygger gapet mellan läsare och författare på ett naturligt sätt. Observationerna är intelligenta, träffande och fyllda av vemod och värme. Det handlar ofta om den moderna människans krav på sig själva och sin omgivning. Om det fåfänga sökandet efter perfektion. Om att inte bli nöjd trots en perfekt inredd lägenhet. Många skulle nog kalla det rätt så banalt.

Då det endast är poeter förbehållet att vara rödvinsalkisar och sitta luspanka och skriva dikter om de dikter man skriver om att dikten inte riktigt blir som man tänkt, kommer nog ingen att kalla Lindström för någon stor poet. Därtill är hans texter för enkla, vardagliga, och Gud förbjude, smålustiga. De är lättillgängliga, helt enkelt, och jag misstänker att 'Jag är en sån som bara vill ligga med dej', i kraft av sin namnkunnige upphovsman, kommer att nå ut till andra läsare än de som normalt konsumerar lyrik. Och det är ju helt förträffligt.

Thomas Lindqvist

[email protected]