Hunter S. Thompson sitter hålögd vid sitt skrivbord i ett dåligt upplyst hotellrum och knackar frenetiskt på sin skrivmaskin. Den flimrande svart-vita tv:n bakom honom målar väggarna med blixtrande skuggor från det rasande Vietnam-kriget. Thompson har 'the fear', en svettig domedagsparanoia som endast ett huvud fullt av alkohol, syra och amfetamin kan åstadkomma.

Thompson är i Vegas för att bevaka en anti-drog konferens för den då mycket alternativa blaskan Rolling Stone. Med en logik som endast kan vara signerad Thompson angriper han ämnet genom att frossa i illegala substanser. När han lämnar in det sinnesvidgande droginducerade svamlet till den nu legendariska Stone-redaktören Jann Wenner är han säker på att det är hans sista jobb som journalist. Någonsin. Resultatet blir det omvända. Artikeln publiceras och blir en succé. Gonzo-journalistiken är född.

Hunter Stockton Thompson föddes den 18 juli 1937, i Louisville Kentucky. Han var en orolig själ och visade tidigt upp en makalös talang för att hamna i trubbel. Efter några sådana för honom typiska knipor hamnade han i flygvapnet som tekniker, men blev snart förflyttad till basens tidningsredaktion. Det gick upp för honom att han hade en oslipad talang för journalistik och på skrivarbanan fortsatte han.

Hans oroliga kringflackande liv som fattig frilansjournalist tog en skarp vändning när han beslutade sig för att under ett års tid hänga med den då förhållandevis mystiska gruppen Hell"s Angels. Boken kom ut 1966 och blev en braksuccé, men Hunter fick betala för framgången. En missnöjd Hell"s Angel misshandlade honom svårt. Myten om Hunter S. Thompson började skrivas.

Boken om Hell"s Angels är en förhållandevis rak och konventionell förstapersons skildring av ett subkulturellt fenomen, men man kan ana de första tecknen på den Gonzo-journalistik som skulle bli Thompsons signum.

Efter succén med Las Vegas-artikeln i Rolling Stone arbetades materialet om till en längre text som 1971 gavs ut under namnet Fear and loathing in Las Vegas: A Savage Journey to the Heart of the American Dream. Verket är Thompsons mest kända och räknas idag som en klassiker inom amerikansk litteratur. Boken blev startskottet för Thompsons outtröttliga uppgörelse med den besvikelse han upplevde när 1960-talets drömmar om en bättre värld gick om intet. I Fear and loathing in Las Vegas uttrycker han den förlorade oskulden:

“We had all the momentum; we were riding the crest of a high and beautiful wave. So now, less than five years later, you can go up on a steep hill in Las Vegas and look West, and with the right kind of eyes you can almost see the high-water mark - the place where the wave finally broke and rolled back.'

Thompsons boktitlar talar för sig själv: Fear and loathing on the campaign trail "72, Generation of swine, Songs of the doomed och Kingdom of fear. Alla innehåller de drogframkallade visioner om ett Amerika som faller i bitar. Domedagen lurar ständig runt hörnet. Han citerar gärna ur Bibeln, med en förkärlek för Johannes uppenbarelsebok. I Thompsons värld går ingen säker. Människor är 'whores', 'brutes', 'beasts' och 'filthy swines'. Ju längre han tänjer på gränserna, desto intressantare blir det. Det är aldrig objektivt, väldigt sällan med sanningen överrensstämmande och aldrig någonsin ens i närheten av att vara politisk korrekt. I centrum av allt finns alltid Hunter S. Thompson själv.

Hunter var en självlärd naturbegåvning med en osund fetisch för stora vapen, farliga droger och snabba motorcyklar. Hans totalt respektlösa hållning gentemot journalistikens grundregler och hela den värld han levde i kombinerat med en rapp, svulstig och utsökt elak prosa är i sina bästa stunder fullkomligt lysande underhållning. Den verkliga personen bakom författaren är en mer sorglig figur. Han var helt oförmögen att leva ett normalt liv och de bisarra anekdoterna om hans hårda leverne är otaliga.

Thompson hade svårt att separera sig själv från myten och stundtals visar han upp obehagliga tecken på en långt gången megalomani som var destruktiv för både honom själv och hans omgivning. Han dog som han levde, den gode doktorn: explosivt, plötsligt och irrationellt. Det är väl symtomatiskt att Thompsons sista önskan lär vara att hans kvarlevor ska skjutas ut genom en kanon. Myten upprätthålles in i det allra sista.

Även om Thompsons bästa skrivande låg bakom honom skall han vara saknad. Men jag behöver bara slå upp en valfri sida i en valfri bok av Hunter S. Thompson för att åter bli inspirerad, förundrad och road. Vi lever i en cynisk värld, en värld som Hunter aldrig tröttnade på att förlöjliga. Men nu är det över. So long Dr. Thompson. Och tack för allt.