Henrik Langeland

Norsteds Förlag

RECENSION. Huvudkaraktären i Wonderboy - Christian von der Hall, är en ung superutbildad broiler till affärsman som hyser storvulna planer på att genom skumma uppköp och listigt intrigerande skapa en norsk jätte i mediebranschen. Han ser framför sig ett liv i ekonomiskt oberoende och allsköns välmående och han är beredd att kliva över lik för att nå sina mål. Det är storyn. Och den är knastertorr. För att liva upp det hela lite slänger författare Langeland in ett familjeliv som knakar i fogarna och en njutningstörstande ung mans dragning till kinky sex. Till detta tillför han ett vagt hämndmotiv för att göra karaktären Hall mer intressant. De är sido-intrigerna och de är lika tunna som uppenbart effektsökande.

Det är väl huvudkaraktären Halls galopperande ytlighet (som främst yttrar sig i en bisarr klock-fetisch) och hans sexuella utsvävningar som fick en recensent att dra paralleller till Bret Easton Ellis författarskap. Det är en långsökt koppling, för där Ellis gör bitsk samhällskritik på rapp och utmanande prosa gör Langeland platt fall.

Huvuddramatiken i Wonderboy kretsar kring Halls ambitiösa ekonomiska projekt. Nu hör jag till dem som tycker att finansvärlden äger lika mycket sex appeal som Bingolotto, så att jag har svårt att ta detta till mig är föga överraskande. Författaren Langeland är själv ekonom och har en bakgrund som management-trainee inom norska Schibstedtkoncernen. Det tillstås att Wonderboy är späckad med mycket trovärdig ekonom-lingo, men den styrkan är också en svaghet. För hur rafflande är till exempel det här:

'Vad du tydligen inte är på det klara med', fortsatte Konrad med docerande röst, 'är att egenkapitalmetoden, eller utdelningsmetoden som den hette när jag var ung och som utgår från att ett väntat framtida kontantflöde till aktieägarna diskonteras med en adekvat egenkapitalkostnad, är betydligt bättre lämpad vad beträffar värdesättningen av ditt Sehestedtbolag än totalkapitalmetoden där ett väntat framtida kontantflöde till aktieägarna diskonteras med en adekvat totalkapitalkostnad.'

Boken är fylld av tirader av ovan beskrivna art och på så vis byggs intrigen upp. Det tål att sägas: ekonomer som inte håller med varandra är inte stoff till en bra roman. De delar av berättelsen som behandlar annat knyts ihop på ett hafsigt och plötsligt sätt och lämnar läsaren med ett missbelåtet jaha på läpparna.

Henrik Langeland är inte bara ekonom, han är även litteraturvetare och författare. Det råder ingen tvekan om i vilken näringsgren han går en ljusare framtid till mötes.