Advokatlönerna är ren utsugning
Offentliga försvarare får 1 200 kronor i timmen. Det är en orimlig summa, mycket mer än vad en läkare eller lärare får. Ersättningen behöver sänkas, anser Inge Oskarsson.
Offentliga försvarare och målsägarbiträden får 1 200 kronor per timma inklusive moms av oss skattebetalare. De tjänar cirka fyra gånger så mycket som en läkare, ändå har läkaren längre utbildning. Exempel på att vanligt misshandelsfall i hemmet: en av makarna har slagit till den andra vid ett par tillfällen, ingen läkarvård behövdes. Makarna sammanbor fortfarande. Det är klart att samhället måste ingripa, vi ska älska varandra och inte slå varandra.
Kostnad för skattebetalarna: för nämndemännen 340 kronor, för ordförande och åklagare 1 200 kronor samt för advokater 38 400 kronor! Den skyldige dömdes till 100 timmars samhällstjänst. Alla vet att resultatet hade blivit detsamma även utan advokater. Jag har frågat 15 skattebetalare: inte en enda var villig att betala 38 400 kronor för advokater. Ett sådant här ärende blir alltid dubbelt så dyrt på grund av att det ska vara ett målsägarbiträde som aldrig hittar på något att säga som inte åklagaren redan har sagt. Målsägarbiträden är en typisk sak som advokatsamfundets lobbyister hittat på för att få mer jobb. Under mina sex år som nämndeman har jag aldrig varit med om att ett målsägarbiträde har tillfört något.
Advokater kan ta hur mycket betalt de vill på en fri marknad, men som offentlig försvarare är inte marknaden fri eftersom bara medlemmar av advokatsamfundet får betalt av allmänna medel och alla har 1 200 kronor per timma. Advokaterna har alltså monopol.
Hur kan statens representanter ha gått med på 1 200 kronor i timman till advokater, utan ge läkare, lärare, forskare med flera samma lön? Vi nämndemän kan inte göra något åt timpenningens storlek, men vi kan bestämma antalet timmar. Jag föreslår att vi räknar ut hur länge advokaten rimligen har arbetat och ger honom/henne mera rimligt 500 kronor per timma. I fallet ovan skulle kostnaden bli cirka 7 000 kronor för oss att betala. Ännu bättre skulle det vara om samhället inte betalar advokater för mål där det knappast kan dömas mer än ett års fängelse.
Advokaterna kommer att överklaga de sänkta arvodena till kammarrätten, men även där finns det nämndemän. Advokaterna måste gå till regeringsrätten som sällan tar upp några fall. Om vi skulle få fel i Regeringsrätten kan vi gå till Europadomstolen som har svårt att döma emot eniga nämndemän.
Man kan undra vem eller vilka det är av våra valda representanter som gått med på dessa fantasiarvoden till advokaterna.
