Det är inte bara förlamande kriser som kapitalismen tvingar oss in i utan krigsindustrin är aktiv i att sälja vapen som kan leda till krig. Första världskriget skapades till största delen av krigsindustrin. Det första kriget gav i sig upphov till det andra kriget.

Exempel på hur privat industri kan få igång ett krig: Schneiderkoncernen ägde 13 tidningar i Frankrike där man ständigt varnade för den tyska faran under 1920-talet. Samtidigt var de med och skapade den tyska faran genom att anslå två miljoner mark till den tyska nazismen. Tillsammans med Tyssen och Krupp finansierade Schneider Hitler, som sedan började kriget. 50 miljoner människor dog, 100 miljoner blev allvarligt skadade, men krigsindustrin tjänade pengar.

Det hemska är att det är samma ägargrupper i dag, samma intressen. Vi har sett alla mutor och skumma affärer. Om inte industrin är intresserad av krig tycker den om spänningar, man köper mera vapen då. Sedan är det politiker som kan tjäna på ännu högre spänningar. Frågan har förts fram både i FN och NF att det inte skall få finnas någon privat vapenindustri.

Det står klart för mig att så länge vi har kapitalism kommer vi också att ha krig. Om vi inte avskaffar kapitalismen kommer tusentals människor någonstans på jorden att dö i krig varje år. Även om det inte blir krig i vår närhet är vi medskyldiga genom vara med och upprätthålla kapitalismen.

Inte nog med att kapitalismen skapar krig, den skapar också med jämna mellanrum kriser. Vi måste göra oss av med detta förintande samhällssystem:

Vägra arbeta i privata företag!

Vägra handla i privata affärer!

Det är lätt att säga, men hur? Vi har tusentals kooperativa företag i olika branscher. Om dessa börjar producera för varandra bryter vi loss en sektor från den heliga marknaden. Var och en som vill vara med uppger vad han eller hon vill konsumera de närmaste tre åren. Företagen å sin sida försöker att producera detta. Vi har flera hundra jordbruks- och tillverkningsföretag bara i Sverige. Konstigt att ingen verkar ha tänkt på det tidigare att om kooperatörerna tillverkar sakerna för varandra stannar ju alla vinster inom familjen. Därmed får vi ett alternativ till kapitalismen. Vi kan tjäna mycket på det här systemet om man tänker på att i snitt är tillverkningskostnaden av en vara endast 50 procent av priset, resten är reklam och försäljning, som vi inte behöver betala i en fullt utvecklad kooperation. Det finns mycket att tjäna för konsumenten och producenten kan känna sig trygg att man redan har köpare för varorna. Man kan känna sig trygg på jobbet.

Vinsten på det hela kommer att delas mellan konsument och producent. Det kommer att räcka med att konsumenten meddelar vad denne har konsumerat de sista två veckorna samt om han eller hon önskar någon förändring. Resten kan företaget räkna ut. Prisen på varan kan inte överskrida marknadspriset, men ska vara baserat på hur lång tid det tar att tillverka varan.

Att denna form av ekonomi helt har misslyckats i Östeuropa beror på att den organiserades uppifrån, det blev en statskapitalism. I en småskalig kooperativ ekonomi kommer producent och konsument att känna varandra. Om fel uppstår eller någon vill göra förändringar kan det snabbt rättas till. Varor som till exempel kaffe och te som inte kan produceras lokalt köper livsmedelsleverantörerna in och försöker inlemma även afrikanska och asiatiska kooperativ i vår kooperation.

Som alla bra saker kan naturligtvis detta kooperativa system missbrukas som till exempel Konsum. Hur Konsum missbrukades talade den som varit mest framgångsrik att bygga upp KF (Albin Johansson) om för oss. Han sa att ledarna hade för höga löner. Helst skulle de som jobbar i kooperationen ha landets medellön, och lönen kommer att höjas lika för alla då det går bra för kooperationen. Snart kommer kooperatörerna att ha både bättre lön och få billigare varor än de som är i den kapitalistiska produktionen. Först då kommer folk att förstå att kapitalismen är ett felaktigt system som egentligen bara går ut på att vi försöker lura varandra.