i människor signalerar mycket med våra kläder. Genom att kränga på sig kavaj kan jag stiga flera grader i social status. Om jag har på mig slitna jeans och en grön jacka från ÖB kan jag smälta in och få känna mig hemma i en 'alternativ' söderkultur. Begrepp som status och grupptillhörighet är tätt omslingrat med könsnormer. Om jag tar på mig ett plagg som inte 'tillhör' min roll, upplevs det förvirrande.

Som kjolen. Om jag försöker titta på kjolen ur ett objektivt perspektiv tycker jag att det är ett väldigt praktiskt plagg, speciellt i varmare klimat. I många kulturer går varenda kotte runt i kjolar eller klänningar. Kjolen är dessutom ett väl utvecklat estetiskt plagg. Den finns i alla möjliga stilar, färger och mönster. Så varför känns det för mig inte helt avslappnat att dra på mig en schysst kjol när jag går till jobbet? Problemet är att plagget är socialt förbehållet halva befolkningen. Att jag, som man, skulle ta på en kjol en vanlig torsdag är för många helt absurt. Om jag inte som transvestit vill få utlopp för mina kvinnliga sidor, vill säga. Eller möjligen om jag är Tomas di Leva.

I början av 1900-talet hölls könen separerade genom kjol och byxor. Ett obegripligt system som gett upphov till nya varianter av könsapartheid; olika klädsel till fest ('klädsel: kavaj'), begrepp som 'damsadel' och i sin förlängning även skilda klädaffärer för män och kvinnor. Men så hände något. Kvinnor började bära byxor. Kvinnorörelsen återtog ett plagg som varit förbehållet männen, som en del av sin frigörelse. Det feministerna gjorde var dels en attack mot patriarkatet, att ta sig in på ett tidigare förbjudet område. Men det var också en queeraktion. De såg till att något som förut använts för att särskilja könen i stället användes av alla och förlorade sin position som apartheidinstrument. Som queer ser jag dock aktionen som halvfärdig. För att nå en utopi räcker det inte med kvinnors initiativ. Nu är det dags för männens. På med kjolen, killar!

Det är klart att det tar emot och känns obekvämt. Som kille med kjol får du undrande blickar på dig och kommentarer (från både kvinnor och män) i stil med 'nice!' och 'vad sexig du är' efter dig på gatan. Men det kommer alltid att finnas individer som går i täten, som är före sin tid. De andra kommer att haka på så småningom. Det är bara de första barriärerna som ska brytas. Att dela upp de biologiska könen i grupper med egna attribut, seder, egenskaper och preferenser skapar alltid förtryck av och rädsla för oss som glider mellan eller står utanför det 'manliga' och det 'kvinnliga'. Var med och rädda världen, ta på dig kjolen.