SFT har tidigare skrivit om Parvin från Iran som riskerar att avvisas, trots att hon själv säger att risken är stor att hon blir fängslad eller avrättad. Migrationsverket vill utföra avvisningen trots att Parvin är psykiskt sjuk och har försökt att ta sitt liv.

På onsdagskvällen dagen innan andra avvisningsförsöket bestämde sig Migrationsverket för att låta Parvin åka till sjukhuset tack vare påtryckningar från Anita Dorazio, ordförande i Flyktingkommittén. En transport kom och hämtade Parvin på Märstaförvaret där hon då befann sig och förde henne till psykiatriska avdelningen på S:t Görans sjukhus. En överläkare bedömde direkt att Parvin var i så dåligt psykiskt skick att hon var i behov vård. Efter besöket på S:t Görans sjukhus fördes Parvin till psykiatriska avdelningen på Danderyds sjukhus. Äntligen kunde Parvins syster och hennes familj slappna av.

Men lyckan för alla inblandade blev kort.

På torsdagsmorgonen ringer Parvins syster till Danderyds sjukhus för att höra hur Parvin mår. Personen som svarar berättar att två poliser just har varit där och hämtat Parvin. Hennes syster blir skräckslagen.

- Hur kan ni göra så här? Min syster är sjuk, så här kan det inte få gå till, skriker hon.

Familjen åker direkt ut till Arlanda.

Parvins släktingar sitter och tittar ut genom fönstret på Arlanda flygplats för att få se en skymt av henne innan hon förs in i planet. De har just fått veta att Parvin sitter i en bil med handbojor på sig och en polis på varje sida. När det är 20 minuter kvar tills planet ska lyfta får systerdottern ett sms från en väktare där det står att poliserna ännu en gång misslyckats med att sätta Parvin på flygplanet.

Efter denna händelse för poliserna Parvin till Kronobergshäktet. Hennes syster försöker desperat att få träffa henne men Parvin får inte ta emot besök. Inte förrän nästa dag får systern ett samtal från Parvin där hon berättar om sin upplevelse från Arlanda dagen innan. Hon berättar att personalen på Danderyds sjukhus gav henne två lugnande tabletter. Först vägrade Parvin att ta dem, men efter ett tag litade hon på att de inte skulle överlämna henne till polisen. Då tog Parvin tabletterna. Strax därpå kom sex poliser och hämtade henne. De tvingade in henne i bilen och åkte till Arlanda. Tabletterna började verka och Parvin försökte att kämpa emot tröttheten. När de skulle gå på planet följde två poliser med henne. På trappan upp till planet vägrade Parvin att gå, hon slet som förra gången av sig tröjan, höll sig fast i trappan och skrek till besättningen 'de kommer att döda mig, snälla hjälp mig'. De två polismännen slet ner henne på marken, den ena tog Parvins arm och böjde den bakåt. Den andra satte ena knät på hennes rygg, medan de försökte binda henne. Till slut sa piloten att de vägrade att ha henne med på flygplanet.

-

Anita Dorazio tycker att det är märkligt att någon kan anse att Parvin blivit frisk inom loppet av åtta timmar.

- Hur kan en människa gå från att ena dagen ligga i fosterställning och skrika och försöka skada sig själv till att nästa dag vara så frisk att hon är redo för en avvisning? undrar hon, läkaren har helt enkelt inte brytt sig om den bedömning som kollegan på S:t Görans sjukhus gjorde. Det som sker just nu är en förintelse av en psykiskt sjuk kvinna. Sverige är ett inhumant och ociviliserat land där vi behandlar asylsökande ovärdigt.

SFT har försökt att nå den ansvarige läkaren på Danderyds sjukhus utan resultat.

I dag fredag eftermiddag befinner sig Parvin fortfarande på Kronobergshäktet. Hon har flyttats från en vanlig cell till ett litet rum med tv, detta efter att läkaren på häktet ansåg att Parvin inte klarade av att vistas i en cell.

På måndag är Parvin kallad till länsrätten, där ska hon och advokaten Pia Attoff än en gång försöka övertyga Migrationsverket om att hon inte kan återvända till Iran.

På tisdag anordnas troligen en demonstration för Parvin utanför Migrationsverket