Medierna översvämmas i dag av en okritisk och onyanserad hyllning till Anna Lindh. Jag kan inte instämma i den kören av flera skäl. För det första var Anna Lindh inget helgon, som medierna och socialdemokratiska partiet vill göra henne till. Hon föreslog bland annat kallt och cyniskt att man borde bomba Bagdad, trots det lidande för civila barn, kvinnor och män som det skulle innebära. I övrigt har jag inte sett mycket av den storhet som inte minst det socialdemokratiska partiet vill frammana, helt av egoistiska skäl.

Dessa som nu helgonförklarar och hyllar Anna Lindh kan utan minsta medlidande åse hur flyktingflickan Mirna i Gävle och många andra barn till asylsökande föräldrar sakta förtvinar och går en långsam död till mötes.

Du Ulrica Messing, som i Arbetarbladet nästan saknar ord för din saknad efter Anna Lindh. Visa lite empati och medmänsklighet med de här barnen, då visar ni att ni är människor och inte karriärhungriga robotar utan känsla för andra än era egna.

Det som sker mot våra friska som sjuka flyktingbarn visar en råhet som inte hör hemma i en civiliserad stat. Jag kan inte känna någon tillit till en regering och till politiker som så värnar sina egna, men cyniskt och kallt kan se små barn långsamt dö under svåra plågor. Jag känner bara förakt och vrede.