Lena Sommestad håller måttet
Vem bör bli Socialdemokraternas nya ledare? Det avgörs av det politiska läget menar Olle Ljungbeck. De viktigaste frågorna rör vår grundläggande demokrati och av de kandidater som nämnts är det bara Lena Sommestad som har visat rätt inställning.
Socialdemokraternas kommande partiledare måste respektera demokratin och därmed folkviljan.
Ovanstående mening kan verka provocerande. Detta är dock inte avsikten utan allvarligt menat med hänsyn till hur riksdagen agerat efter EU-inträdet. Aldrig har demokratin och vår grundlag åsidosatts och nonchalerats som efter EU-inträdet. Regeringsformens portalparagraf, ”All offentlig makt utgår från folket”, har riksdags- och regeringsledamöter fullständigt struntat i. När man har påpekat för någon riksdagsledamot att den och den frågan borde förelagts folket i val eller folkomröstning har svaret alltid blivit att ”vi har en representativ demokrati och därför behöver vi inte höra eller underställa folket den specifika frågan”. Detta är emellertid helt fel. I grundlagen som i förarbetena är andemeningen såväl som bokstaven att väsentliga frågor ska underställas folket. Detta framgick också av direktiven till den senaste grundlagsutredningen där det klart uttalades att folket skulle informeras i en bred informationskampanj. Likväl skedde det inte.
Här är ett axplock av för medborgarna synnerligen väsentliga frågor som togs utan vare sig information, i val eller folkomröstning – de beslutades sålunda helt enväldigt av riksdagen: det nya pensionssystemet, ändringen av alkoholpolitiken, Amsterdam- Maastricht- Schengen och Niceavtalen, stridande insatsstyrkor, avveckling av värnpliktsförsvaret liksom Lissabonavtalet och så vidare.
I dag stiftas 80 procent av våra lagar i Bryssel utan att folket har hörts eller givit sitt medgivande. Grundlagen anger att statsskicket inte får ändras vid överlåtande av makt till EU. Vem kan påstå att så inte har skett när enbart 20 procent av våra lagar stiftas i Sveriges riksdag? Detta står klart i strid med innehållet i regeringsformens portalparagraf.
Skrivningen om EU-rättens företräde är dessutom så tydlig att att det är klart att EU-domstolen ges företräde över inte bara regeringsformen utan också tryckfrihetsförordningen.
Därmed går det inte att komma ifrån att statsskicket ändrats, och därmed har riksdagen än en gång brutit mot vår egen grundlag. Detta skedde också vid grundlagsförändringen (regeringsformen) 2002. Då lade man helt grundlagsstridigt till en ny mening som gjorde det möjligt att överföra makt till EU utan att höra folket. Lagrådet (då vi inte har någon författningsdomstol) konstaterade att visst strider EU-s konstitution mot vår grundlag. Typiska kommentarer till Lagrådets skoningslösa avslöjande är Göran Perssons förklaring att han ”inte kunde föreställa sig att folkets grundläggande demokratiska maktbefogenheter hade inskränkts så allvarligt” – men han skulle undersöka det. Detta har givetvis inte skett.
Det är inte överord att påstå att ändringen i regeringsformen 2002 var en statskupp. Därför är de i partiledningen och de riksdagsledamöter som medverkat i denna överföring av makt till EU inte demokratiskt rumsrena. Deras egenmäktiga handlingsätt att sälja ut Sveriges suveränitet och beröva folket dess rätt att själva utforma det samhälle en majoritet vill ha, kan aldrig försvaras med att vi har ett representativt system. Faktum är, att även om ett parti eller allians får mellan 51 och 100 procent av rösterna så kan detta parti eller dessa partier inte genomföra den politik man fått folkets mandat att genomföra om denna strider mot Lissabonavtalet.
I dag behövs det därför mer än någonsin en person som respekterar demokratin och därmed folkviljan. Av de personer vilka nämnts som möjliga kandidater till partiledarskapet är det återigen endast Lena Sommestad som håller måttet vad gäller dessa grundläggande krav.