I juli i år var det ett stort möte för forskare i hela världen. Mötet var i Philadelphia i USA. Henry Engler och de andra forskarna som arbetar med honom var inbjudna. Man ville höra dem berätta om sin forskning. Men Henry Engler åkte inte.

- Jag såg bilderna från fängelser i Irak. Jag såg amerikanska fångvaktare som torterade fångar. Jag har också blivit torterad i fängelset. Jag kände att jag inte kunde åka till USA.

- Det handlar inte om politik, det handlar om moral. Vetenskap utan moral är ett elände. Det bör inte få finnas.

Henry Engler skrev ett brev till dem som hade ordnat konferensen. I brevet förklarade han varför han inte kom till konferensen. Men han skickade inte brevet.

- Mina kollegor bad mig att inte skicka brevet. De trodde att vi inte skulle bli inbjudna igen om jag skickade det.

Henry Englers kollegor åkte till Philadelphia. Men de förstår att han inte ville åka. Henry Engler skickade aldrig sitt brev. Men många har läst det ändå, på internet.

- I Uruguay har en del fått veta vad jag har gjort. De tycker att det är bra. Det händer inte så mycket i politiken i Uruguay. De blir glada när någon står på sig.

Henry Engler föddes i Uruguay i slutet av 1940-talet. Det fanns många orättvisor i samhället då. Han började tidigt kämpa mot orättvisorna.

- Många var fattiga och oroliga i Uruguay. Polisen var korrumperad. De arbetade bara för dem som betalade mutor, berättar han.

Henry Engler ville bli läkare. Han började studera. Men han blev inte färdig. När han var 25 år satte militären honom i fängelse. Det gjorde de för att han var en av gerillan Tupamaros ledare. Han satt i fängelse i tretton år. I elva år var han isolerad. Han fick inte träffa andra fångar.

1985 blev han fri. Han stannade i nio månader i Uruguay. Han arbetade som musiker tillsammans med Raul Sendic, som startade Tupamaros.

- Vi åkte runt i hela landet och spelade och sjöng, berättar han. Vi gav pengarna som vi tjänade till de fattiga.

1986 blev Henry inbjuden att flytta till Sverige.

- Sedan träffade jag min fru och kom inte tillbaka mer, säger han och ler.

I Sverige fortsatte han med musiken. Han samarbetade med Mikael Wiehe och Björn Afzelius. Han översatte deras sångtexter. Han sjöng deras sånger.

Henry fortsatte att studera för att bli läkare. Han hade nästan en färdig läkarutbildning i Uruguay. Men i Sverige räknades den inte. Han började om med studierna.

- Jag blev klar väldigt sent, säger han. Jag var 40 eller 42 år när jag började studera till läkare i Sverige.

Han arbetar i anslutning till Uppsala sjukhus. Han forskar i sjukdomen alzheimer. Hans teams forskning är känd i många länder.

Borde fler göra som du, till vardags?

- När folk inte reagerar, fortsätter orättvisorna. Det finns mycket att förlora.

Henry Engler säger att han fortfarande är Tupamaros i hjärtat.

- Att vara Tupamaros betyder att man måste reagera mot orättvisor i varje del av världen. Vi är inte grodor utan människor. Vi har lagar som har kostat mycket blod. Människor har dött för att vi ska få bättre lagar. Då måste vi reagera när lagarna bryts.

Kommer du någonsin att åka till USA?

- Jag vet inte. Man ska aldrig säga aldrig. Men som människa måste man säga vad man tycker.

I framtiden vill Henry Engler fortsätta att arbeta mot sjukdomar och fattigdom. Han säger att fattigdom och sjukdom hänger ihop.

- Vissa sjukdomar som finns i dag borde inte finnas. Man kan bota dem. Men det finns inga pengar till det. Fattigdom måste utrotas. Man bombar civila. Det kostar mycket pengar. Man kan använda dem till att få bort fattigdom i stället.

Henry Englert säger att det var han själv som beslöt att han inte skulle åka till Philadelphia. Han tycker att det är viktigt att säga det.

- Alla mina åsikter är mina egna. De står inte för mina kollegor. De står inte för företaget där jag arbetar.