Folket gör historia i Gaza
Januari 2008 och muren mellan Gaza och Egypten faller. Scenerna påminner om de från Berlin i november 1989. Jublande människor klättrar över en barriär som så länge hindrat dem från att utöva en av sina mest grundläggande mänskliga rättigheter, den att röra sig fritt. Men, till skillnad från i fallet Berlinmuren, är mottagandet av nyheten bland politiker och media i väst denna gång inte så positivt, skriver Gunnar Olofsson.
För det var ju inte så här det var meningen att bli. Mötet i Annapolis hade som främsta budskap att lättnader i ockupationen av Västbanken skulle införas mot att Gaza istället skulle isoleras och svältas ut. Allt för att 'göra skillnad' mellan palestinskt styre under Fatah på Västbanken och Hamas i Gaza, och lära palestinierna att i fortsättningen inte rösta 'fel'.
Israel har klassat Gaza som 'fientligt territorium'. USA:s regering har förklarat Israels attacker i Gaza - som sedan Annapolis lämnat långt över 100 palestinier döda, och många fler skadade - som 'legalt självförsvar'. Och i ett brev daterat 23 januari 2008, före barriärens fall, ber presidentkandidaten Barack Obama USA:s FN-ambassadör Zalmay Khalizad se till att ingen FN-resolution godkänns som inte 'fullt ut fördömer de raketattacker Hamas har utfört mot civila i södra Israel' och att, trots att 'vi alla är bekymrade över effekten av stängda gränsövergångar på de palestinska familjerna', ändå 'måste förstå varför Israel är tvunget att göra detta'.
Men taktiken har uppenbarligen misslyckats. Dels har 'lättnaderna' på Västbanken uteblivit. Vägspärrarna är fortfarande kvar, apartheidmuren blir bara längre och bosättarna allt fler. Dels har Hamas, och palestinierna åtminstone i Gaza, dragit slutsatsen att man inte under överskådlig tid kan räkna med någon hjälp från väst, utan måste agera på egen hand. När man, efter månader av förberedelser, till sist kunde spränga barriären visade det sig, än en gång, att det är folket som gör historien.
Enligt den svenske Israel-lobbyisten Eli Göndör måste Egypten nu ta sitt ansvar 'att fullfölja beslutet fattat av USA, Kanada och EU om att isolera terrorstämplade Hamas'. Men Egypten är inte medlem i EU! Och Hamas inte terrorstämplat av FN!
Förmodligen kommer den egyptiske presidenten Hosni Mubarak att ha svårt att återupprätta någon ny barriär mot Gaza, även om han därmed riskerar sina goda relationer med - och ett generöst bistånd från - USA. Stödet för palestiniernas sak i Arabvärlden är trots allt starkt.
Väst måste nu bestämma sig. Antingen bryter man blockaden av Gaza och accepterar palestiniernas egna valda representanter som parter i förhandlingar. Eller så fortsätter man på en väg av isolering, förtryck och nya brott mot mänskliga rättigheter. En väg som hittills har visat sig ohållbar.
