Sedan juli 2005 har lesbiska par rätt till assisterad befruktning. Ett lesbiskt par bestämde sig då för att genomgå inseminationsbehandling på Reproduktionscentrum i Uppsala. Då Reproduktionscentrum har en övre åldersgräns om 40 år valde de att låta den äldre av dem genomgå behandlingen. När kvinnan sedan fyllde 40 år avbröts behandlingsserien. Hon hade då genomgått tre resultatlösa behandlingar.
Paret lade då fram önskemål om att den yngre av dem skulle få genomgå behandling. Reproduktionscentrum avvisade detta önskemål med förklaringen att de tillämpar en neutral bestämmelse som innebär att samma föreskrifter gäller för såväl homo- som heterosexuella. Endast en person får genomgå behandling.

För heterosexuella medför denna bestämmelse inte några som helst negativa effekter – parets möjlighet att få barn minskar inte. Utesluten behandling för ett lesbiskt par innebär däremot en förlorad möjlighet till graviditet. HomO menar därför att denna bestämmelses negativa effekter uteslutande drabbar lesbiska par.
– Den neutrala bestämmelsen är bara skenbar, säger George Svéd, kanslichef på HomO. Den drabbar ju bara det lesbiska paret negativt. Därför utgör den indirekt diskriminering.

HomO lämnade in en stämningsansökan mot Uppsala läns landsting den 25 januari.
– Vi väljer att stämma eftersom Reproduktionscentrum inte har velat förlika i frågan. De vill ha ärendet prövat eftersom de tycker att rättsläget är oklart.
Landstinget hävdar att anledningen till utebliven behandling är att det är en kostnadsfråga. De nämner bland annat dubbla utredningar och behandlingsserier som en ekonomisk belastning.
– När heterosexuella par lider av ofrivillig barnlöshet utreder man både kvinnan och mannen. Dessutom innebär en eventuell förhöjd kostnad i samband med dubbel utredning och behandling av lesbiska par en sådan ringa kostnad och är så sällan förekommande att den inte är ett befogat skäl att begränsa ett lesbiskt pars möjligheter att skaffa barn, påpekar George Svéd.

Stockholms Fria Tidning har talat med en av de berörda kvinnorna och hon är nöjd med stämningsbeslutet.
– Givetvis hoppas jag på fällande dom. Beslutet är ju helt fel. Man måste kunna göra individuella bedömningar, utifrån rådande omständigheter. Och det borde för övrigt inte ses någon skillnad på att utreda en kvinna eller en man. HomO möjliggör med stämningen något som vi inte har ekonomisk möjlighet till som privatpersoner.
Hon undrar över landstingets beslut.
– Jag tror inte att det sitter några uvar där uppe och bestämmer. Men ibland kanske man inte tänker efter. Det är helt enkelt ett inskränkt tänkande. Ett regeringsbeslut som innebär att både homo- och heterosexuella vid behov ska ha möjlighet till assisterad befruktning bör dessutom efterföljas.

Kvinnan poängterar att assisterad befruktning är ett väl övervägt beslut. Den utredning och behandling som följer är en lång process som är såväl psykiskt som fysiskt påfrestande. Att detta varit förgäves innebär en stor sorg.