När journalisten Roger Olsson lägger den boreala regionens skog och skogsbruk under luppen i rapporten ”Hugga eller skydda? Boreala skogar i ett klimatperspektiv” är det uteslutande ur ett klimatperspektiv. Uppdragsgivarna Naturskyddsföreningen och Världsnaturfonden, WWF, menar att en tydlig och omfattande bild av klimateffekterna och olika handlingsalternativ är en förutsättning för att kunna diskutera ekonomi, miljö och sociala värden på ett adekvat sätt.

– Jag tror att det här är ett outforskat område. När det gäller kolsänkor så är det osäkert hur det ser ut och därför måste vi få bort det från klimatförhandlingarna och ta reda på vad som faktiskt händer i skogen och inte bara utgå från ekonomiska intressen, säger Svante Axelsson, generalsekreterare på Naturskyddföreningen.

Rapporten, som främst grundar sig på en litteraturgenomgång med uppföljande frågor till forskare och experter, beskriver de klimateffekter som obrukad och brukad boreal skogsmark ger upphov till samt hur skogsbruk och skogsprodukter påverkar upptag och utsläpp av växthusgaser. De slutsatser som dras utifrån belagda fakta är att orörda boreala skogar bör förbli obrukade. Inget annat landekosystem innehåller nämligen lika mycket kol som det norra halvklotets orörda barrskog. I de brukade borealerna bör brukandet varieras för att undvika att kol frigörs från marken.

Dessutom drar rapporten slutsatsen att för- och nackdelar måste vägas in i beslut om skogsbrukets intensifiering. Val av skogsprodukter bör också göras på ett helt annat sätt än det görs i dag för att inte påverka klimatet negativt.

– En av de viktigaste delarna i rapporten är att pappersproduktionen har en mycket negativ miljöpåverkan och där vi ser att vi måste minska den, säger Svante Axelsson.

Rapporten påvisar även den klimatsmarta aspekten i det kalhyggesfria skogsbruket. Genom att avverka utan kalhyggen kan virkesproduktionen fortsätta utan ökade växthusgasutsläpp. Skogens kolförråd ökar med längre omloppstider, mer sågtimmer och mindre massaved.

Håkan Wirtén och Svante Axelsson betonar vikten av ett skogsbruk som är klimatsmart i dag och som kan stå emot störningar i morgon och att det som ser ut att vara gynnande för klimatet om 100 år behöver inte vara klimatsmart på kort sikt. Det finns flera skogsbruksmodeller och metoder som kan vara kontraproduktiva i det korta perspektivet och som ger positiva effekter först om en eller ett par skogsgenerationer. Ett exempel på detta är stubbrytningen på kalhyggen, en metod som nu förespråkas för att öka uttaget av skogsbränsle.

– Det är en del kolsänka eftersom stubbarna bryts ner väldigt långsamt jämfört med annat biobränsle och utsläppen av växthusgaser kommer att öka.

Enligt rapporten kan det dröja upp till 30 år innan stubbrytning ger den positiva klimateffekt man vill uppnå.